Panik - lämna sidan!
Egna berättelser

Ses ej som svensk och får frågor om var jag "egentligen" är ifrån

Har först nu i 20 års ålder förstått att många inte ser på mig som svensk. Som barn så såg jag mig inte alls som annorlunda, alla andra barnen behandlade mig på samma sätt och det var verkligen inget jag lade tankarna på.

Jag är född och uppväxt i Sverige men min mamma är adopterad från Sydkorea när hon var 2 år gammal. Inben av oss kan alltså något om koreansk kultur.

skämt om att jag är lika gul som postbilen

Men i äldre ålder har jag fått många kommentarer om mitt utseende. Många skämt om att jag är lika gul som postbilen eller hur jag inte borde kunna se något genom ögonen, att jag äter hundar osv. Dock har jag inte direkt lagt någon energi på dessa skämt. 

Den diskussion som jag ständigt stör mig på dock är den främlingar verkar envisas med vars jag är ifrån. Det börjar ofta med att någon frågar ”vars är du ifrån?” När jag svarar Norrland så skrattar dom och säger ”nej men vars är du EGENTLIGEN ifrån"?”

Min mammas specialrätt är leverbiffar

Om jag väljer att berätta att min mamma är adopterad så följs konversationen ofta upp av kommentarer om hur hon måste laga så god asiatisk mat eller frågor om koreansk kultur. Min mammas specialrätt är hennes fantastiska leverbiffar, och vi kan absolut ingenting om asiatisk kultur.

varken ”svensk” eller ”koreansk”

Jag trodde att vi var så ”svenska” som man kunde vara, men känns lite som att jag inte är varken ”svensk” eller ”koreansk” utan något slags mellanting som inte ser tillräckligt svenskt ut för att kunna kallas det. Men som inte heller kan tillräckligt om koreansk kultur för att kunna kallas sig det heller :/

Aja, bara lite shower thoughts jag haft på sistone. Snälla fråga aldrig någon om vars dom EGENTLIGEN är ifrån, så störande.

/Svensk

Till toppen av sidan