Mitt ex kontrollerade och våldtog mig
Jag var rätt så ung när jag blev tillsammans med mitt ex och han var min första kärlek, mitt livs kärlek, jag hade aldrig älskat någon så mycket som jag älskade honom och detsamma gällde för honom. Han var fyra år äldre och även om det redan från början fanns varningssignaler så är det tyvärr sant att kärlek gör en blind.
Innan vi blev tillsammans så var jag tydlig med att jag inte ville ha sex utan ville bli tillsammans med honom först och lära känna honom. Detta accepterade han inte utan han sa att han inte ville ha ett förhållande med mig om inte jag hade sex med honom, vilket jag då gick med på. Redan här var det han som bestämde ...
Han var väldigt generös och romantisk i början men ville inte att jag skulle fylla i mina ögonbryn eller platta mitt lockiga hår, jag fick bara ha mascara. Allt detta för att jag inte fick vara för fin för han var väldigt osäker och svartsjuk men det fattade jag inte först. Det här fortsatte och han fick sin vilja igenom varje gång.
Efter ett tag fick jag inte prata lika mycket med min mamma för vi var för nära. Han litade dessutom inte på mig och ringde mig när jag var ute för att kontrollera mig. Men när han var ute, stängde han av mobilen eller svarade och lät irriterad för att jag störde honom. Jag fick inte heller veta vilka han var med förrän dagen efter.
En sommar var han i USA i två månader där också några tjejer var med och vi bråkade väldigt mycket om att han inte hörde av sig och det kändes som att han hade glömt bort mig. Det enda han ville ha var nakenbilder på mig eller se mig naken på FaceTime där han bad mig att ta på mig själv.
En kväll kom han hem till mig och jag var irriterad över något. Jag har vid flera tillfällen sagt till honom att jag var rädd för honom då han kunde få riktigt hemska aggressionsutbrott där han tog sönder saker. Men han hade aldrig skadat mig innan den här kvällen. Han blev så arg över att jag inte sa varför jag var irriterad och började ta sönder saker, slog med en stekpanna mot köksdörren så den gick sönder och helt plötsligt slängde han en kniv mot mig som flög bara några millimeter från mitt ansikte.
Men det var inte det värsta. Utan han våldtog mig den kvällen. Jag kommer aldrig glömma den tomma och kalla blicken han hade när han gjorde det och att han aldrig bad om ursäkt för det utan bara tyckte att jag överdrev.
Jag fick en månad efter det här, problem med maten och blev diagnostiserad med en ätstörning som jag har fått hjälp. Jag blev klar med behandlingen framförallt på grund av att jag inte var tillsammans med honom längre. Han klarade inte av att vara med mig då jag var så sjuk så han gjorde slut med mig, och låg med en annan tjej 6 dagar senare.
Vi älskade varande väldigt mycket men ibland räcker kärlek verkligen inte. Jag accepterade alldeles för mycket och med mig många andra tjejer. Det här borde inte vara så vanligt, det får vara nog med att tjejer får lida i tystnad, är rädda för sina pojkvänner eller vad andra kommer säga eller till och med att ingen kommer tro på det man säger, det får vara nog nu!
Man ska aldrig tro att man inte räcker till, att man inte duger, att man inte får bestämma själv. Man ska alltid prioritera sig själv och aldrig låta någon annan bestämmer över vad man får och inte får göra. Hur svårt det än är när man verkligen älskar någon så förtjänar man aldrig att bli misshandlad, fysiskt, psykiskt eller sexuellt.
Alla är värdefulla och fina precis som man är och man ska aldrig tro något annat! Ingen förtjänar det här och det är aldrig ens eget fel, det vill de få en att tro men det stämmer verkligen inte! Jag trodde att det var mitt fel att han våldtog mig den där hemska kvällen och det tog ett år för mig att inse att det definitivt inte var mitt fel. Det är aldrig ens eget fel!!!
/Destruktiva förhållanden
