Alternate Text

Funka olika

Alla funkar olika. Ändå kan det finnas förväntningar på att du ska kunna gå, se, höra, prata eller tänka på ett visst sätt. Det är inte kroppens funktion som är problemet, utan snarare förväntningarna på att alla ska funka likadant. Du har rätt att behandlas lika, oavsett funktionsvariation.

Två personer. En sitter i elektrisk rullstol. En sitter på huk bredvid och säger 'Det kanske är svårt för dig att förstå informationen. Jag kan förklara'. Personen i rullstol svarar 'Jag både hör bra och har MVG i svenska'.


I många situationer och på många platser förväntas du

  • ha två ben som kan kliva upp på höga trottoarkanter
  • kunna se och läsa skyltar
  • höra vad andra säger
  • förstå informationstexter
  • förstå ironi
  • kunna koncentrera dig under lång tid
  • och mycket annat.

Mycket i samhället har formats efter förväntningar på att alla funkar på samma sätt. Alla tänker inte alltid på att många behöver mer tillgänglighet.

Alla har en funktionsförmåga, men den är olika för olika människor. Att funka på något sätt som skiljer sig från det förväntade kan kallas olika saker, bland annat

  • funktionsnedsättning
  • normbrytande funktionsvariation
  • funktionsskillnad.

Det kan vara något med kroppen, som synnedsättning eller att du har svårt att använda benen. Och så kan det vara hur du tänker, hur lätt eller svårt du har att koncentrera dig eller hur du funkar med andra personer. Det kan också handla om hur lång tid det tar för dig att förstå och lära dig saker.

Funktionsvariation kan synas utanpå eller inte synas alls.

Funktionshinder beror på omgivningen

Ordet funktionshinder beskriver det som händer när omgivningen inte är anpassad efter hur du funkar. Om inte trottoarkanten var så hög, skulle du som har rullstol inte bli hindrad att ta dig fram. Olika personer kan också bli olika mycket hindrade.

En person som har två fungerande ben och som råkar ut för en olycka, kan tillfälligt behöva använda kryckor. Då märks det att trottoarkanten är ett hinder.

En annan person som alltid använder rullstol för att ta sig fram märker ofta att kanten är ett hinder. Det som blir jobbigt för den ena personen ett tag, är något som den andra måste leva med och hitta sätt att hantera.

Något som kan vara stressande för många är att hinna i tid till tåget, hitta rätt plattform, tågvagn och sittplats. Om du har svårt att ta till dig av informationen på skyltar och i tidtabeller kan det leda till mycket stress varje dag.

Trottoarkanten och tåget är bara några exempel. Det finns mycket annat som är anpassat utifrån förväntningar på hur du ska funka.

Vilka syns oftast?

Det är oftast personer utan synlig funktionsnedsättning som syns i tidningar, reklam och på tv. Det gör att många kanske inte tänker på att alla människor har känslor och håller på med sånt som vänskap, kärlek och sex. Om du inte funkar som det förväntas kan någon tro att du inte har sex eller ens sexlust. Det kan leda till att du kanske får sämre sexualundervisning eller sexrådgivning än andra.

Du får välja ord själv

En del personer vill inte kalla sig för något som har med hinder, nedsättning eller skillnad att göra. Kanske för att funktionsvariationen inte är direkt synlig och för att man inte vill att andra ska tänka att man är annorlunda. Men också för att ord som nedsättning låter som om något är sämre fast det inte är så. Det är snarare samhället som inte är anpassat för alla.

För en del är det viktigaste istället att skilja mellan vem man är somperson, och funktionsvariationen. För att göra tydligt att man är en person som har en funktionsnedsättning och inte är funktionsnedsatt. Då blir det också tydligare att det är samhället som står för hindren och inte tar hänsyn till funktionsvariation.

Andra väljer att själv kalla sig för saker som funkis, miffo, crip eller säger att de har en normbrytande funktionsförmåga, för att visa att de inte vill anpassa sig till förväntningarna i samhället, men i stället vill visa att de är stolta över sig själva.

Den som funkar som människor förväntas funka, kan kallas normat. Men inte så många känner till det ordet, och inte så många kallar sig själva det.

Du har rätt att själv bestämma vad du vill kallas.

Samhället måste ändras för att passa alla

Den som inte funkar som förväntat kan bli behandlad på ett sätt som inte känns bra. Men alla har rätt att behandlas lika. Och du ska kunna komma till olika ställen och verksamheter oavsett funktionsvariation. För att det ska bli så kan olika saker behöva ändras. Några exempel:

  • Trösklar och andra höjdskillnader kan behöva tas bort eller markeras.
  • Bussar, spårvagnar och liknande kan ändras så att alla kan komma ombord och åka med.
  • Du ska kunna få stöd och hjälpmedel i skolan eller där du studerar.
  • Du ska kunna få hjälp att plocka och packa matvaror i en butik.
  • Du ska kunna få information i ett format som passar dig, till exempel med stor stil eller inläst.
  • Du ska kunna få menyn på en restaurang uppläst.
  • Det ska finnas en avskild plats att prata vid på till exempel myndigheter.

I många fall är skolor, arbetsgivare, kommuner, affärer och de som ger vård skyldiga att försöka göra anpassningar så att platserna passar alla. Om de inte gör det, kan det kallas bristande tillgänglighet och vara diskriminering.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Moa Lindholm
  • Faktagranskare:

    Renita Sörensdotter, socialantropolog, verksam vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling