Att tänka på självmord är inte samma sak som att man verkligen vill dö. Många har självmordstankar någon gång under livet. Det är mindre vanligt att göra handlingen, att ta sitt liv. Men tyvärr händer det och tankar på självmord ska alltid tas på allvar, oavsett om det är man själv eller någon annan som har dem.
Börjar ofta med någon kris
Att man tänker att man inte vill leva längre kan bero på många olika saker. Ofta börjar tankarna i samband med någon särskild händelse eller kris, som att någon dör, att ett förhållande tar slut, att man har bråkat med någon eller att man upplever motgångar eller misslyckanden, kanske under lång tid. Det kan också vara så att man har tvingats till sexuella handlingar eller utsatts för kränkningar och nedvärderingar.
Om man mår psykiskt dåligt under en längre tid, kan man få tankar på att ta livet av sig. Om någon i ens närhet har tagit sitt liv eller pratar om att göra det, kan det också påverka.
Kanske tänker man på självmord som en lösning. Men det är viktigt att komma ihåg att det alltid finns andra utvägar.
Missbruk och psykiska problem kan öka risken
Om man missbrukar alkohol, droger, mat eller något annat kan det förstärka tankar på att inte tycka om sig själv och känslor av meningslöshet. Olika psykiska problem eller att ha det svårt socialt kan också öka risken för självmordstankar.
Man kan behöva hjälp att orka leva
Om man har tankar på att ta livet av sig är det vanligt att man tänker att inget kan bli bättre, att det är kört. Men livet förändras hela tiden. Det finns många som har haft självmordstankar tidigare i livet, men som har blivit av med dem, och som i efterhand har svårt att förstå tankarna.
När det känns som om man inte orkar leva längre kan man behöva hjälp att orka, av någon som kan lyssna och hjälpa en att se situationen på andra sätt. Det finns hjälp att få och man har rätt att få den. Om man inte orkar ta kontakt själv, kan man be en vän, anhörig eller någon annan vuxen om hjälp. Det är bra att göra det så fort som möjligt för att komma ur negativa tankar och ensamhet.
Man kan kontakta någon som arbetar med unga, som en kurator på ungdomsmottagningen, elevhälsan, studenthälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. De är vana att träffa unga i olika situationer. Man kan också prata med någon annan vuxen som man litar på, det viktiga är att man inte ska behöva vara ensam med sina svåra tankar.
Det finns också hjälplinjer som man kan ringa, där kan man vara anonym om man vill. Vissa av dem har möjlighet att svara dygnet runt.
Om man känner att man mår väldigt dåligt och vill ha hjälp så fort som möjligt ska man ringa 112 eller söka hjälp via en psykiatrisk akutmottagning.
Vad kan man göra själv?
Det finns en del saker som man kan tänka på:
- Det är viktigt att man inte isolerar sig med sina tankar utan att man försöker bryta sina känslor av hopplöshet genom att prata med någon. Det kan vara någon i ens närhet som man litar på, en kompis eller släkting.
- Om man behöver professionell hjälp och inte orkar ta den kontakten själv, kan man be den personen om hjälp med det.
- Även om det känns svårt är det bra att försöka att inte vända på dygnet, utan se till att få dagsljus på sig. Det är också bra att komma ut och röra på sig, att göra saker man tycker om och att umgås med andra som inte är nedstämda och att göra saker som man tycker om. Om det känns svårt att komma på något för att det mesta känns meningslöst kan man försöka göra sånt man tidigare brukade tycka om.
Om någon annan pratar om självmord
Det är jobbigt att se någon i sin närhet må dåligt. Att få höra att personen har tankar på självmord kan göra att man känner sig orolig och rädd. Kanske säger personen att man inte får berätta det för någon, men en sån hemlighet ska ingen behöva bära. Man kan själv behöva prata med någon. Man ska veta att det inte är något svek att berätta för någon vuxen om personens självmordstankar, så att den vuxne kan se till att personen får den hjälp som behövs. Det kan rädda liv.
Man ska inte själv försöka bedöma hur pass allvarlig situationen är, det ansvaret ska någon professionell ha. På psykiatriska jourmottagningar kan man söka akut för bedömningar, eller om man redan har kontakt med någon professionell kan man kontakta den personen.
Här är några saker man kan göra om någon i ens omgivning pratar om självmord:
- Finnas där, lyssna och fråga om det är något man kan göra för att hjälpa. Kanske vill personen att man tar reda på vilken professionell hjälp som finns, eller tar den första kontakten? Man kan också erbjuda sig att följa med.
- Prata med någon annan om personens situation, för att få råd om hur man kan gå vidare. Det kan man alltid göra, utan att nämna namn.
- Ringa en hjälptelefonlinje för råd om vad man kan göra. Om man vill kan man vara anonym.
- Om det är en förälder eller annan vuxen som pratar om självmord, är det viktigt att någon annan vuxen får veta det så att man inte blir ensam med oron. Man ska inte behöva hålla en sån hemlighet för sig själv.
- Man kan antingen ringa anonymt till en telefonlinje för att be om råd eller kontakta någon som arbetar med unga, till exempel en kurator på ungdomsmottagningen, elevhälsan eller studenthälsan.
