Våldtäkt, sexuella övergrepp och vad du ska göra om du utsatts

Sexuella övergrepp är samlingsnamnet för sexuella handlingar mot ens vilja men det är också rubriken på en viss typ av sexualbrott. Detta gör att det kan bli förvirrande för många. 

Våldtäkt, sexuellt övergrepp, sexuellt ofredande, grooming och
spridning av bilder är alla olika sexualbrott som är olagliga och man kan dömas för. Just sexuellt övergrepp kan vara när någon gör något sexuellt mot någon som inte vill men när det inte är samlag.

Sexualbrott är alla sexuella handlingar riktade mot dig som du inte samtyckt till. Det kan vara allt från att skicka en bild till våldtäkt.

Det kan ske med eller utan fysiskt beröring eller något våld. Här är några exempel.

• Genom ord, någon säger nåt sexuellt som gör dig obekväm.
• Någon delar bilder på dig eller visar dig bilder som du inte vill se.
• Någon rör på dig eller utför sexuella handlingar mot dig på ett sätt som du inte vill eller samtyckt till.
• Någon skriver nåt sexuellt om dig på sociala medier eller i chattar.

Den viktigaste frågan är om du ville eller inte.
Om du inte deltog frivilligt så är det ett sexualbrott. Det måste finnas samtycke under hela händelsen. Läs mer om samtycke här.

Många tänker att övergrepp sker av en okänd person och det alltid sker med våld. Många tänker också att man alltid gör motstånd eller skrika och att man ska hata allt med personen som utsatt en. Det kan göra att det är svårt att förstå att det är övergrepp man varit med om. Det kan till och med vara någon man tyckt eller tycker om.

Personen som utsatt dig för ett sexuellt övergrepp kan vara en person du känner, en partner, en kompis, en släkting, någon du träffat på nätet eller någon helt främmande.

Vanligast är att killar och män begår sexualbrott och att tjejer eller kvinnor utsätts. 

HBTQI-personer är en grupp som också oftare utsätts för sexuella övergrepp. Du som har ADHD eller autism eller någon annan funktionsvariation har också en större risk att utsättas. Men personer med olika kön och könsidentitet eller sexuell läggning både utsätts för sexualbrott och begår sexualbrott.

Efter en ofrivillig upplevelse är det vanligt att känna skuld, skam eller förvirring.
Men det är aldrig ditt fel, oavsett vad som hände innan, under eller efter.

Det spelar ingen roll om du

• följde med personen hem
• haft sex med personen tidigare
• var påverkad av alkohol eller droger
• inte sa nej eller gjorde motstånd
• först sa ja men sedan ändrade dig
• tog initiativet från början
• anförtrott dig till personen online

Ibland kan man vilja ha sex på ett sätt men inte ett annat. Till exempel att hångla men inte ha samlag, eller ha sex i slidan men inte sex analt. Det är viktigt att checka av hela förloppet för att försäkra sig om att det fortfarande finns samtycke.

Om du varit med om något mot din vilja ligger ansvaret för att se till att samtycke finns på den som utsatt dig.

Du har samma rätt till hjälp, oavsett könstillhörighet och sexuell läggning. Hos RFSL Ungdom finns en stödchatt speciellt som är för dig som är HBTQI-person.

Vanligaste reaktionen vid övergrepp är att att bli tyst och stelna till. Vi väljer inte aktivt våra reaktioner utan kroppen reagerar automatiskt. En del försöker spela med för att skydda sig. Andra drar sig undan eller skriker. Inget är mer rätt eller fel. Olika personer reagerar på olika sätt.

Du behöver inte säga nej, skrika eller göra motstånd för att det ska räknas som ett sexualbrott.

Det är vanligt att må dåligt efteråt, även långt senare. Det är inte ens säkert att du kopplar ihop dina känslor med sexualbrottet.

Du kan känna oro, ilska, ångest, skam eller ha svårt att sova. Det kan vara svårt att sluta tänka på det du har varit med om. Du kan få problem med självkänslan och känna dig ansvarig för det du varit med om. Du kanske får svårt att lita på andra och svårt med nya sexuella relationer.

Det är också vanligt att få ont i kroppen eller ont i slidöppningen.

Du kan söka hjälp även om det har gått lång tid sen du utsattes. Det spelar ingen roll om du har anmält det eller inte. Det brukar kännas bra att berätta om det som har hänt. Det minskar skam- och skuldkänslor.

Du kan till exempel prata med:

• Någon vuxen du litar på
• En ungdomsmottagning
• En psykolog på vårdcentralen
• En skolkuratornom du går i skolan
• Studenthälsanom du går på högskola.

Alla som jobbar inom vården har tystnadsplikt. Det betyder att de inte får berätta för andra personer att du har kontaktat dem eller vad du har sagt. Det som står i din journal är skyddad av så kallad sekretess. Det betyder att det som står där bara får läsas av personal som hjälper dig. Men det finns undantag från sekretess och tystnadsplikt.  

Det finns också gruppbehandlingar som hjälper många att må bättre. I gruppbehandling kan man träffa andra som varit med om liknande händelser och detta kan hjälpa minska känslor av ensamhet, skam och skuld. Gruppbehandlingar kan du hitta bland ideella verksamheter och du kan också fråga på din ungdomsmottagningen om det finns och hur det funkar. 

Om du bor med någon som utsätter dig, eller är orolig att det ska hända igen, behöver du hjälp för att bli trygg. Du kan få skydd och hjälp från socialtjänsten eller polisen (länkar).
Socialtjänsten kan hjälpa till med skydd, samtal och ibland nytt boende. Om du är under 18 år har socialtjänsten alltid ansvar att skydda dig.

Du kan få skyddade personuppgifter om någon hotar dig. Läs mer hos polisen och gör en ansökan hos Skatteverket.

Det kan kännas jobbigt att anmäla ett sexualbrott. Det kan vara bra att veta att det lättare att säkra bevis om du gör en polisanmälan så fort som möjligt. Men det går också bra att göra en polisanmälan flera år senare. Ibland kanske man inte kommer ihåg vad man varit med om eller har minnesluckor från det inträffade och att att de traumatiska minnena återkommer först långt senare. Polisen kan också ge råd kring polisanmälan.

Du kan också ha rätt till skadestånd. Läs mer om vilken ersättning du kan ha rätt till på Brottsofferguiden.

Om du misstänker att en kompis, partner eller familjemedlem blivit utsatt kan det vara svårt att veta vad man ska säga eller göra. Det viktigaste är att lyssna och tro på personen.
Du behöver inte veta säkert – visa att du bryr dig.

Du kan till exempel säga: ”Jag märker att något inte känns bra. Vill du prata?”

Många som har utsatts för sexualbrott är rädda för att berätta och tänker att den som lyssnar kommer tycka att man borde vetat bättre än att hamna i den situationen eller döma en. Var tydlig med att det aldrig är den utsattas fel. Det finns inga ursäkter för att göra något mot någon som inte tydligt har visat att den är med på det.

Föreslå att ni söker hjälp tillsammans.

Du kan behöva be om hjälp från andra, även om den som utsätts inte vill att du berättar. Till exempel om personen fortsätter att utsättas eller mår mycket dåligt. Personen kanske riskerar skada sig själv eller andra. Det är inte ett svek. Du ska inte ta ansvar för situationen helt själv. Du som känner någon som är utsatt kan också behöva prata med någon.

Föreningen Storasyster och RFSL Stödmottagning ger stöd till dig som känner någon som utsätts för sexualbrott. Du kan även prata med ungdomsmottagningen eller en skolkurator om du går i skolan.