Alternate Text

UMO frågade: Om nollning

UMO ställde frågor om nollning och fick svar om bra och dåliga erfarenheter, men också tips och råd.

Illustration av fyra bubblor med olika innehåll: en glad person, en galge med stora underbyxor, två händer som håller varandra och en pratbubbla med texten 'Nej! Jag vill inte'.
  • De flesta jag känner som nollats upplevde sin nollning positivt. De tyckte att det var en rolig erfarenhet, som bröt isen som alltid uppstår när en grupp människor som är helt främmande för varandra förs samman.
  • Tyvärr har jag hört och sett en del tråkiga typer av nollning. Till exempel på min gymnasieskola så var det en etta som blev "kidnappad" och målad i ansiktet med tuschpennor. Han tyckte antagligen själv att det var väldigt roligt, men å andra sidan hade han inte direkt något val.
  • Gör ingenting du själv inte vill! Även fast andra gör det så kanske en liten magkänsla i dig säger ifrån att det här inte är något för dig. Då låter du bli att göra det som känns fel.
  • Om man verkligen inte vill vara med är det nog bäst att säga till på skarpen. Man bör inte stanna hemma eftersom man missar mycket.
  • Du måste inte. Är det någonting du inte vill göra så måste du inte. För att citera min älskade mentor under gymnasiet: Det finns tre saker du måste göra, och det är: äta, sova och skita. Annars dör du. Ingenting annat måste du göra. Lyssna till ditt hjärta. Testa gärna nya saker, men gör ingenting som du inte vill. Det ska respekteras.
  • De som var med när jag blev nollad var verkligen de som ville vara med, så det var ingen som tyckte att det var jobbigt eller tråkigt. Jag tror dåliga erfarenheter av nollning är såna historier man oftast hör ifrån de som inte ville vara med, men var med ändå. Visst kan man komma in i gemenskapen i klassen och så även fast man inte är med på nollningen. Men man får så mycket "gratis" genom att vara med.
  • Det beror på hur man tar det och hur man är inställd till det. När jag började i gymnasiet fick vi gå och skämma ut oss på stan. Vi fick klä ut oss till alla möjliga fula figurer. Jag tyckte att det var kul. Men det gjorde inte alla.
  • Jag har själv både nollat och blivit nollad. Min nollning var en helt okej upplevelse, men de veckorna vi nollade våra nya ettor var helt vansinnigt roliga, både för oss treor och för nollorna. Vår nolleklass fick en oerhört tajt sammanhållning och har det än idag. Många av oss faddrar hade även en väldigt bra relation till många av våra nollor. Fadderskapet upphör ju inte bara för att nollningen gör det, utan det är en uppgift man har året ut. Så ha det i åtanke när ni ska nolla: försäkra era nollor att ni finns där för deras skull.
  • Jag har inte varit med om det själv än, men ska gå om ettan på en annan skola nu, så får se hur det blir. Men jag tänker i alla fall inte vara med på något.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Johan Nilsson
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling