Många unga har föräldrar som har skilt sig eller som ska skilja sig. Meningen med en skilsmässa är att en situation som inte har varit bra ska bli bättre och ofta blir det bra, även om det kan ta tid.
Hur det känns när ens föräldrar skiljer sig är väldigt olika. Man kan känna både oro, ilska, lättnad och sorg. Ibland kan man känna skuld över att föräldrarna skiljer sig och tänka att det är ens eget fel för att man har varit jobbig eller så. Det är aldrig sant. Det är aldrig barnens fel att föräldrarna skiljer sig och det är alltid föräldrarnas uppgift att ordna sina liv.
Om föräldrarna bråkar mycket under skilsmässan kan det kännas jobbigt, men det blir förhoppningsvis bättre med tiden. Om föräldrarna skiljer sig utan att man har sett att de bråkat och varit osams, kan det ibland kännas svårt att förstå varför de ändå måste skilja sig. Oavsett om det är bråkigt eller inte, kan det vara svårt att acceptera att ens föräldrar inte längre ska leva tillsammans, att man kanske måste flytta, byta skola eller att behöva bestämma med vem man ska bo och när. Man kan lätt känna sig ensam med sina problem när föräldrarna är upptagna med sina egna och då är det bra att prata med någon om hur man själv har det.
Även om ens föräldrar skiljer sig, ska de fortfarande ansvara för att man har det bra. De ska lyssna på vad man själv tänker och tycker om olika saker, till exempel om hur man ska bo. Ju äldre man är, desto mer har man rätt att vara med och bestämma. Om föräldrarna bråkar om var barnen ska bo eller vem som ska ha vårdnaden, kan socialtjänsten hjälpa till med en lösning. Om föräldrarna fortfarande är oense, kan tvisten avgöras i en domstol. Man har rätt att få tycka om båda sina föräldrar och att fortsätta träffa dem.
Det finns bra saker som kan komma på köpet om föräldrarna skiljer sig. Man kan till exempel få fler vuxna i ens närhet som bryr sig om en eller mer tid till att umgås med en förälder i taget. Man kan också få en större familj med bonussyskon som man tycker om.
Vad kan man göra?
- Prata med din förälder en i taget. Fråga dem om vad som händer.
Prata med en annan vuxen; en lärare, en kompis förälder, andra släktingar eller någon annan vuxen i ens omgivning som man känner förtroende för. - Skriva ett brev till sin förälder.
- Prata med en kompis. Det är bra att försöka sätta ord på saker man grubblar över och inte hålla det inom sig.
- Om man vill prata med någon anonymt kan man ringa en telefonjour.
- Om man vill prata med någon på sitt eget hemspråk kan man till exempel ringa Somaya, som har en tjej- och kvinnojour på flera språk .
- Om man mår dåligt kan man kontakta en ungdomsmottagning, en skolsköterska eller skolkurator, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), en vårdcentral eller socialtjänsten.
Vad kan man få hjälp med?
Alla vuxna som jobbar med barn och unga är skyldiga att hjälpa dem som inte har det bra. Om man själv eller någon annan skadas eller riskerar att ta skada är det därför bra att prata med någon vuxen. Det kan vara någon på en ungdomsmottagning, skolhälsovården, studenthälsan eller en vårdcentral. I varje kommun finns det personer som kan hjälpa unga och deras familjer med bland annat stödsamtal, familjeterapi, kontaktpersoner och familjehem. Om man har det riktigt jobbigt hemma kan man få hjälp att få någon annanstans att bo.
