Tystnadsplikten gäller alla
All personal som arbetar inom hälso- och sjukvården har tystnadsplikt. Det gäller även studenter som går praktik, kontorspersonal och till exempel tolkar.
Tystnadsplikten gäller också mellan olika personal. Det betyder att bara den personal som är med vid samtal, vård och behandling av en person får läsa de uppgifter som finns i den så kallade journalen. Den man träffar får inte heller diskutera med andra i personalen, om de inte är med i den egna vården och behandlingen.
Tystnadsplikten gäller både uppgifter som finns nedskrivna på papper eller lagrade elektroniskt i till exempel en dator, och sånt man har berättat muntligt.
Den personal som bryter mot tystnadsplikten kan dömas i domstol och straffas.
Personalens tystnadsplikt gäller alla människor. Oavsett om man har rätt att vistas i Sverige eller inte, får personalen inte kontakta andra myndigheter om det skulle skada en. Det betyder till exempel att man som flykting utan uppehållstillstånd i Sverige kan söka vård utan att vårdpersonalen avslöjar för polisen var man finns.
Kan tystnadsplikten brytas?
Personalens tystnadsplikt kan brytas om man själv ger sitt tillstånd. Om man till exempel ligger på sjukhus och familj eller vänner ringer dit kan man själv tala om för personalen vad de får berätta och för vem de får berätta det.
Det är inte ofta som tystnadsplikten bryts mot någons vilja, men det finns några tillfällen när tystnadsplikten kan brytas utan att man har gett sitt tillstånd:
Om man är under 18 år och personalen tror att man far illa på något sätt, till exempel att man blir slagen av sina föräldrar eller utsätts för sexuella övergrepp. Då är personalen skyldig att anmäla det till socialtjänsten i kommunen där man bor. Socialtjänsten inleder sedan en utredning, och kan i sin tur behöva kontakta till exempel polisen om man blivit utsatt för något allvarligare brott.
Personalen måste också lämna ut uppgifter om till exempel en domstol, polisen, försäkringskassan, skattemyndigheten, kronofogden eller socialtjänsten begär det i samband med en utredning.
Personalen kan göra en polisanmälan om man har begått eller blivit utsatt för ett brott som är så allvarligt att det kan ge minst två års fängelse.
Måste föräldrar få veta?
Om man är under 18 år och går till exempelvis en ungdomsmottagning så går det inte att svara säkert ja eller nej på om föräldrarna kommer att kontaktas. Men oftast kontaktar personalen på mottagningen inte föräldrarna, om man inte vill det. Det beror bland annat på anledningen till att man har kommit till mottagningen, omständigheterna, hur gammal man är och vad man själv vill. För det mesta kan man diskutera sig fram till hur man ska göra med den personal man träffar.
Föräldrar eller andra vårdnadshavare har ofta rätt att få veta sånt som gäller de egna barnen som är under 18 år. Och om man är under 18 år och har så allvarliga problem att man riskerar sitt liv eller sin hälsa så ska vårdnadshavaren i de flesta fall få veta det. Men om man inte riskerar sitt liv eller sin hälsa gör personalen på mottagningen ofta bedömningen att man kan behandlas som om man vore myndig. Och om det finns risk att föräldrarna kan missbruka uppgifterna och att man på något sätt utsätts för en risk, så får de inte veta något.
Om man har fyllt 18 år är man myndig och föräldrarna kontaktas inte.
