Alternate Text

Tystnadsplikt och sekretess

Alla som arbetar inom hälso- och sjukvården har tystnadsplikt. Det kallas också för sekretess. Det betyder att den personal du träffar på en mottagning inte får prata med någon annan om din hälsa, behandling eller ditt privatliv.

Illustration av en man med tejp över munnen.

Tystnadsplikten gäller allt du berättar, den hjälp du får och det som skrivs i din journal. Personal som bryter mot tystnadsplikten begår ett brott och kan dömas för det i domstol.

Tystnadsplikten gäller alla

Hälso- och sjukvårdspersonalens tystnadsplikt gäller alla människor. Oavsett om du har rätt att vistas i Sverige eller inte, får personalen inte kontakta andra myndigheter om det skulle kunna skada dig. Det betyder till exempel att du kan söka vård även om du inte har uppehållstillstånd. Vårdpersonalen får inte avslöja för polisen var du finns.

Tystnadsplikten gäller alla som jobbar inom hälso- och sjukvården, även till exempel studenter som gör praktik, kontorspersonal och tolkar.

Tystnadsplikten gäller också mellan personal. Den du träffar får inte prata med andra i personalen om varför du har sökt hjälp, om det inte är för att du ska få den vård och behandling du behöver. Endast de som är delaktiga i din vård får läsa din journal

Kan tystnadsplikten brytas?

I vissa fall kan eller måste personalen bryta tystnadsplikten:

  • Om du själv ger ditt tillstånd. Om du till exempel ligger på sjukhus och familj eller vänner ringer dit, kan du själv berätta för personalen vad de får säga och till vem.
  • Om du är under 18 år och personalen behöver kontakta den eller de vuxna som har ansvar för dig. Det kan vara om mottagningen ska skicka remiss till en annan mottagning eller sjukhus, till exempel för utredningar eller operationer. Det kan till exempel vara för att du ska göra en abort, om du ska börja gå i terapi hos en psykolog eller psykoterapeut eller vill göra en könskorrigering.
  • Om du är under 18 år och personalen tror att du far illa på något sätt, till exempel att du blir slagen av en vuxen hemma eller utsätts för sexuella övergrepp. Då måste personalen kontakta socialtjänsten så att du kan få hjälp. Det står i socialtjänstlagen. Socialtjänsten kan också kontakta polisen om de tror att du har blivit utsatt för något brott. Hälso- och sjukvårdspersonal kan göra en polisanmälan om de tror att du har begått eller blivit utsatt för ett brott, om brottet kan ge minst ett års fängelse.

Varför måste de vuxna som har ansvar för mig få veta?

Att den eller de vuxna som har ansvar för dig kontaktas beror på att de, så länge du inte är myndig, har rätt att vara med och bestämma om du behöver gå igenom större medicinska utredningar eller behandlingar. Den eller de vuxna som har ansvar för dig kontaktas inte om det finns risk att du på något sätt skulle kunna hamna i fara av det.

Om du är orolig kan du ta upp och prata om det med den du möter på mottagningen. Går det inte att berätta för den eller de vuxna som har ansvar för dig att du till exempel ska göra en abort, kan du kanske berätta det för någon annan vuxen som du litar på. Det kan vara ett vuxet syskon, en släkting, kuratorn eller sjuksköterskan på skolan, eller någon annan som kan ge stöd.

Om du har fyllt 18 år är du myndig och ingen vuxen behöver kontaktas. Ju närmare 18 år du är desto mer har du rätt att själv bestämma över och ta ansvar för din egen vård och behandling.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Agnes Hellström
  • Faktagranskare:

    Anna Hollander, professor i rättsvetenskap, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling