Alternate Text

Prata med någon

Ibland kan det kännas skönt att prata med någon. Till exempel om du mår dåligt eller är orolig för något. Du kan till exempel prata med en kompis, någon du bor med, skolsköterskan, skolkuratorn eller någon på en ungdomsmottagning.

En ung person och en äldre person som sitter i en soffa och fikar och pratar.

Vad är det egentligen för skillnad mellan olika sorters samtal? När räcker det att prata med en kompis och när är det bra att gå till skolsköterskan, skolkuratorn eller i terapi?

UMO har träffat Karin Enqvist, som är legitimerad psykoterapeut och har jobbat med att samtala med unga i snart 25 år. Förut jobbade hon på en ungdomsmottagning. Nu jobbar hon på en egen mottagning för unga vuxna.

– Att vilja prata med någon kan innebära olika saker. Ibland vill man prata av sig och veta att någon lyssnar. Kanske vill man bara få vara ledsen. Ibland vill man få hjälp att se sin situation på andra sätt, förstå sig själv bättre och hitta nya sätt att lösa olika situationer.

– När man hittat någon att prata med är det viktigt att man känner sig lyssnad på och tagen på allvar. Om den första person man får kontakt med inte känns rätt, kan det vara värt att försöka hitta någon annan. Man ska inte ge upp.

Samtal på en ungdomsmottagning eller i skolan

De som jobbar på en ungdomsmottagning eller inom elevhälsan har mycket kunskap om unga. De kan hjälpa och stödja både när det gäller kroppsliga frågor och frågor som rör ditt liv, dina relationer och din framtid. De är vana att möta personer som känner sig nedstämda eller på olika sätt mår dåligt psykiskt.

– Samtal hos till exempel en kurator på en ungdomsmottagning eller i skolan kan vara stödjande och hjälpa en att reda ut vad som egentligen är ens problem, förklarar Karin Enqvist. Kuratorn kan ställa olika frågor när man berättar hur man känner eller vad man har för problem. Ofta fortsätter samtalet då att handla om andra saker, som i sin tur går att prata mer om. I samtalet kan man få hjälp att tydligare se vad man själv vill och tänker. Såna samtal kallas ibland för stödjande och utvecklande samtal.

På vissa ungdomsmottagningar jobbar även psykologer och psykoterapeuter.

– Om man har en funktionsnedsättning kan man även prata med en psykolog eller kurator på habiliteringen. Med dem kan man prata om samma saker som med personalen på till exempel en ungdomsmottagning, och inte bara om sånt som hänger ihop med funktionsnedsättningen. Skillnaden är att de som jobbar där har stor kunskap om funktionsnedsättningar.

Om du inte kan få den hjälp du behöver av elevhälsan, ungdomsmottagningen eller habiliteringen kan de alltid hjälpa dig att få rätt hjälp.

Bup, unga vuxna-mottagningar och vuxenpsykiatrin

Barn- och ungdomspsykiatrin (bup), unga vuxna-mottagningar eller vuxenpsykiatrin är öppna psykiatriska mottagningar. Dit kan du gå om du själv eller någon annan tycker att du behöver annan hjälp än den du kan få genom elevhälsan eller ungdomsmottagningen.

Bup får du gå till tills du är 18 år. Unga-vuxna-mottagningar finns bara på en del ställen i landet. Om det inte finns där du bor kan du vända dig till den psykiatriska öppenvården för vuxna.

– Om man till exempel skadar sig själv, har ätstörningar eller självmordstankar, är deppig, har panikångest kan man behöva träffa någon som kan mycket om just såna problem.

På en öppen psykiatrisk mottagning kan du få gå i samtal hos någon som har stor kunskap om de problem du har.

Du kan själv kontakta en öppen psykiatrisk mottagning. Du kan också prata med någon på skolan, ungdomsmottagningen eller vårdcentralen först, som sen kan hjälpa dig att få komma dit.

Du kan även ta kontakt med en privatpraktiserande psykoterapeut, men då kostar det betydligt mer.

Prata med någon man känner?

Att prata med en kompis kan kännas skönt och stärkande och för många räcker såna samtal. Men ibland kan det kännas tungt för en kompis att lyssna ofta och mycket på någon som mår dåligt. Det kan ibland göra att också den personen blir nedstämd.

Därför kan det ibland vara bra att kontakta någon som du inte har en privat relation med. Ibland behövs också professionell hjälp, till exempel för att få mediciner utskrivna eller för terapisamtal.

– Det är väldigt viktigt att komma ihåg att man inte är ensam om att ha problem och att det går att få hjälp, säger Karin Enqvist.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Mia Faber
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling