Alternate Text

Skada sig själv

Att göra sig själv illa kan vara ett sätt att försöka komma bort från jobbiga känslor. Man kan lätt fastna i såna beteenden, trots att de kan få en att må sämre. För att må bättre är det viktigt att berätta för någon hur man mår. Det finns hjälp att sluta.

Illustration av en person som sitter med huvudet i handen och ser ledsen ut, runt huvudet snurrar ord som hopplös, värdelös, idiot, misslyckad.

Att skada sin kropp kan vara ett sätt att göra sig själv illa, andra använder droger, spel, mat eller sex. En del skadar sig lite grann, andra tar större risker med sitt beteende. Ibland är skadandet ett sätt att lugna eller straffa sig själv eller ett desperat sätt att visa att något är fel och att man behöver hjälp. Att skada sig själv brukar inte betyda att man vill dö, men man kan ändå riskera sitt liv. Självskadebeteende är alltid allvarligt.

Ett försök att komma bort från jobbiga känslor

Det är inte alltid man vet varför man känner ångest, stress, tomhet, förtvivlan, ilska eller oro. Det kan vara svårt att veta vad man ska göra av jobbiga känslor. Smärta utanpå kroppen kan vara lättare att hantera än allt som känns jobbigt inuti. En del kan uppleva att ångesten minskar just vid skadetillfället, men efteråt brukar ångesten öka, och att skada sig själv innebär alltid att problemen förvärras på lång sikt.

Alla är olika och har olika skäl till att inte må bra. Ibland kan det vara så att man inte riktigt vet hur man egentligen mår.

Det är vanligt att man skadar sig själv för att man har andra problem. Man kanske är nedstämd eller deprimerad, eller har det jobbigt med känslor på andra sätt. Då är det bra att berätta för någon hur man har det så att man kan få den hjälp man behöver. Andra kanske inte har förstått hur man mår, utåt sett kanske allt verkar bra eller som vanligt.

Vanligt med skamkänslor

Om man skadar sig själv är det vanligt att man skäms för det. Man kan också skämmas för ärren som blir kvar. Skamkänslorna kan göra att man känner sig mindre värd.

För många känns det svårt att prata om skamkänslor. Man kanske håller dem inom sig och riktar ilska mot sig själv. Det kan göra att man fortsätter att må dåligt.

Självkänslan påverkas

Självskadande hänger ofta ihop med problem med självkänslan. När man gör sig själv illa brukar den bli ännu sämre. Man tappar tilliten och respekten för sig själv och får kanske tankar på att man inte är värd någonting. En del får också självmordstankar.

Självskadande kan vara beroendeframkallande och något man "fastnar" i, ungefär som en drog. Det kan börja med att man har det jobbigt, och skadar sig. Sen mår man kanske ännu sämre efteråt, och skadar sig igen, och så fortsätter det. Det kan också uppta mer och mer av ens tankar, och bli något man måste göra för att känna sig lugn. Behovet av att skada sig illa blir större, och samtidigt kan man må sämre och sämre.

Att påverkas av andra

Man kan påverkas av att andra omkring en skadar sig och pröva själv. Kanske tror man att det kan vara en lösning på problem som man har. Det kan vara bra att tänka på hur man själv och ens vänner mår och om man är bra för varandra. Man kan känna efter hur det känns efter att man har umgåtts, om man känner sig glad och bra eller ledsen och orolig.

Livet kan bli bättre

När man är mitt uppe i det jobbiga kan det vara svårt att tro att livet kan bli annorlunda. Men det kan det, och det går att komma ur ett självskadebeteende. Det finns många sätt att jobba för att stärka sig själv och känna sig bättre istället för sämre. Det finns hjälp att få, och många som har varit i liknande situationer har tagit sig ur dem.

Om man har börjat skada sig själv är det viktigt att bryta beteendet så tidigt som möjligt. Man kan börja med att berätta för en kompis, familjemedlem eller någon annan, eller söka hjälp på till exempel en ungdomsmottagning, vårdcentral eller hos elevhälsan. Man får gå till vilken ungdomsmottagning eller vårdcentral man vill i hela Sverige.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Moa Lindholm
  • Faktagranskare:

    Maria Zetterqvist, psykolog och psykoterapeut, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling