När man är med om en svår eller skrämmande händelse, sker det en stressreaktion i kroppen. Oftast blir man lugn och avspänd igen efter en stund eller någon dag. Men man kan också reagera på upplevelsen med att bli känslig för allt som skulle kunna vara skrämmande. Om reaktionerna fortsätter att vara starka längre än en månad kallas det posttraumatisk stress, som betyder ”stress efter traumatisk händelse”. Ibland används förkortningen PTSD, från det engelska namnet posttraumatic stress disorder.
Kommer efter skrämmande händelser
Ens vanliga sätt att reagera funkar inte om man är med om en händelse som upplevs som väldigt hotfull, eller om man befinner sig i en situation som man inte kan fly ifrån. Då upplever man intensiv rädsla och hjälplöshet. Det kallas traumatisk stress. Skrämmande händelser kan till exempel vara
- upprepat bråk och våld i familjen
- våldtäkt eller andra sexuella övergrepp
- misshandel eller annat våld
- någon svår olycka eller en naturkatastrof
- krigshändelser, tortyr, våld eller hot
- utsatthet och flykt, till exempel från ett hemland
- något som gör en chockad, som att bli rånad
- att man själv eller någon nära blir allvarligt sjuk.
Hur man reagerar beror bland annat på vad det är för sorts skrämmande händelse, hur gammal man är, vad man har varit med om tidigare, vilket stöd man får och hur trygg man kan känna sig.
Jobbiga känslor som inte går över kan vara posttraumatisk stress
Efter en traumatisk upplevelse brukar det kännas obehagligt och annorlunda på en gång. Men det är olika för olika personer hur man beter sig. En del är tysta och försöker bara glömma, och då brukar ens reaktioner och känslor komma efter någon vecka, ibland längre tid. Andra tänker mycket på det som har hänt, berättar om det och söker tröst från andra. Det är en bearbetning för att må bra igen, som kan vara både medveten och omedveten.
Vid en traumatisk händelse kopplar hjärna ihop de saker som händer vid den tidpunkten, och efteråt får den jobba hårt med att skapa ordning och inte koppla ihop den hemska händelsen med annat som hände samtidigt. Det sker en bearbetning i hjärnan som man inte kan styra över själv, och som behövs för att man i framtiden ska kunna hantera och inte bli jätterädd för saker som egentligen är ofarliga. Under tiden som den här bearbetningen pågår kan man uppleva det som har hänt gång på gång, man kan få mardrömmar, känna otäcka lukter eller känslor. Det brukar vara en jobbig period, men oftast försvinner de obehagliga känslorna, bilderna och lukterna efter ett tag. Det är bra om man kan tillåta dem att komma och att vara kvar tills de går över av sig själv, istället för att hindra dem. Det brukar hjälpa om föräldrar eller andra omkring en är med som stöd och kan göra så att man känner sig trygg.
Om det inte går över på en månad, kan man ha posttraumatiskt stressyndrom. Det kan visa sig på något eller flera av följande sätt:
- Att man återupplever det som har hänt, eller tänker på det om och om igen. Rädslan kommer tillbaka när något påminner om händelser eller när man slappnar av, till exempel när man försöker somna eller som mardrömmar när man sover. Den kan komma som inre bilder, röster eller som reaktioner i kroppen. Det är som att en del eller alla reaktioner från de hemska händelserna spelas upp igen. Som barn kanske man upprepar ett visst beteende i lek, teckningar och prat.
- Att man försöker undvika situationer, platser eller annat som påminner om de jobbiga upplevelserna. Man kan också bli trött, nedstämd eller känna sig ointresserad av sånt man förut gillat, som att vara med sina kompisar. De här sakerna kan göra att man umgås mindre med andra, och kanske blir ensam och isolerad. Man kan också se på det som har hänt liksom utifrån, känna som att man inte riktigt är närvarande, tom på känslor eller som en robot.
- Att man är spänd i kroppen och har svårt att bara ta det lugnt och slappna av. Man är hela tiden inställd på att reagera på händelser och människor som kan betyda fara. Det kan leda till att man har svårt att koncentrera sig, är extra lättskrämd eller vaksam, har lätt att bli irriterad eller arg, har svårt att somna och att man sover oroligt.
- Att man känner sig helt tom i huvudet och får svårt att styra kroppen. Det är en reaktion i hjärnan som innebär att man ”stänger av”, och som kallas för dissociation. Det kan vara skrämmande och svårt att förstå vad som händer, både för en själv och för andra omkring en. Det kan hjälpa att veta att det är en ganska vanlig reaktion, och att man inte håller på att bli tokig.
Det finns även andra symtom som man kan få än de som har räknats upp här.
Man kan få hjälp
Att vara med om en eller flera traumatiska händelser kan påverka en på flera sätt på både kort och lång sikt. Om minnena och känslorna gör att man har svårt att funka i sin vardag, eller för att bli mer säker på om det handlar om posttraumatisk stress, ska man söka hjälp. Det är bra att göra det så tidigt som möjligt, särskilt om även nära personer omkring en mår lika dåligt som man själv. Det finns bra hjälp att få. Man kan kontakta en vårdcentral, ungdomsmottagning, elevhälsan, psykiatrisk mottagning eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Ibland kan man bli hänvisad vidare, till någon specialist på det man har varit med om eller till en särskild kris- och traumamottagning som finns på vissa orter.
Det är viktigt att man känner förtroende för den man träffar. Man behöver kunna berätta saker som man kanske kommer att må dåligt av.
Vilken hjälp man får
Vilken hjälp man får beror på många olika saker, bland annat vad man har varit med om och hur gammal man är. Den vanligaste hjälpen är att man träffar en behandlare och pratar ett antal gånger, så kallad samtalsterapi. Förutom att prata är det också vanligt att man till exempel får rita, göra rollspel, avslappningsövningar och att man får hemuppgifter. Man bestämmer tillsammans med behandlaren vad man ska göra. Om man är under 18 år är det vanligt och ofta bra om någon närstående är med i behandlingen, men det är inte alltid så.
I början brukar det handla om att komma tillbaka till en vardag som funkar ungefär som vanligt. Man kan få lära sig olika metoder för att hantera jobbiga känslor och få mer självkontroll. Man brukar också få mer kunskap om det traumatiska som man har varit med om, och om olika besvär och reaktioner som är vanliga för en själv och andra omkring en när man har varit med om just det.
Bearbeta det som har hänt i egen takt
Sen brukar hjälpen syfta till att man inte ska behöva få lika starka reaktioner och känslor kopplade till det traumatiska som har hänt, och inte tänka lika mycket på det. Man kan till exempel prata om det man har varit med om, skriva om det som en berättelse eller rita och måla. Genom att låta olika känslor, inre bilder och till exempel lukter komma och få vara kvar tills de går över av sig själv hjälper man hjärnan att minska stressreaktionen för det som har hänt. Man gör det i en takt som passar en själv.
Leva vidare och få känna sig trygg igen
Till sist brukar behandlingen fokusera på hur man ska leva vidare med erfarenheterna av det man varit med om. Det handlar om sånt som hur man kan få mest stöd av sin omgivning när man behöver det, om det finns personer som man vill dela det man varit med om med, och om man kan behöva träna på bättre sätt att vara i vissa situationer.
Hur lång tid det tar att bli av med besvären och tills man kan känna sig trygg igen, beror bland annat på vad det är man har varit med om, kunskap och vilket stöd man har omkring sig.
