Som kompis eller närstående till någon som har problem med mat och ätande är det lätt att bli orolig. Man kan bli både arg, rädd och ledsen av att se någon må dåligt och behandla sin kropp på ett skadligt sätt. Om personen kommer med undanflykter eller inte vill prata om problemen kan man känna sig hjälplös. Men det finns saker man kan göra som betyder mycket.
Man kan inte själv hjälpa någon hela vägen till att bli fri från ätstörningar, det behövs oftast hjälp från någon som jobbar med den typen av problem. Men det betyder mycket att man visar att man ser problemen och att man bryr sig, det kan hjälpa personen att bli bättre.
Sättet som den som har ätstörningar beter sig på kan förändra relationer. Man kan tänka på att det är en del av problemen, och att en vänskap oftast går att rädda med tiden.
Några tips på vad man kan tänka på, säga och göra
- Berätta för personen att man ser att något är fel, och att man är orolig. Även om det känns svårt eller som att det blir fel, är det bättre än att inte göra något alls. Om det känns lättare kanske man kan skriva ett brev.
- Om man inte kan prata med personen själv kan man berätta om sin oro för någon annan, till exempel en gemensam vän, någon i personens familj eller någon som jobbar i skolan.
- Om man tar upp problemet och den som har ätstörningar kommer med undanflykter, blir arg eller säger att inget är fel och att man inte behöver oroa sig, kan man tänka på att det är en del av ätstörningarna. Reaktionen kan vara ett försök att skydda en från att förstå hur illa det är, och betyder inte att man har gjort fel. Personen förstår nog att man bryr sig, och kan i hemlighet vara tacksam att någon annan ser problemen.
- Man ska också komma ihåg att man aldrig är någon ”svikare” om man tar upp problem med någon man är orolig för, eller om man berättar för någon annan utomstående. Det är en viktig insats man gör, även om personen just då kanske inte känner det så.
- Det är viktigt att veta att den som har ätstörningar behöver professionell hjälp för att bli bra. Det går inte att hjälpa till exempel en kompis eller ett syskon helt själv.
- Man kan ta reda på vart man kan gå för att få hjälp där man bor, och tipsa den som har ätstörningar. Man kan fråga om personen vill att man följer med till exempelvis en ungdomsmottagning, vårdcentral, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Det finns också ställen på internet där man kan chatta, maila eller läsa för att få råd och stöd. Det går att be om råd för någon annan, så om personen vägrar ta emot hjälp och man är orolig kan man själv kontakta något av de ställena.
- Om man äter ihop med den som har ätstörningar, ska man inte prata om hur eller vad man ska äta under tiden man äter.
- Man kan lära sig mer om ätstörningar i böcker eller på internet.
- Det kan vara jobbigt och sorgligt att känna någon som har ätstörningar. Kanske behöver man själv någon att prata med? Det kan man få hos samma personer och ställen som hjälper personer med ätstörningar.
- Fler råd om hur man ska bete sig och vilka krav man kan ställa när det gäller att äta, laga mat med mera kan man få på en ungdomsmottagning eller från någon som jobbar med behandling av ätstörningar.
Det viktigaste är att man finns där för den som har problem, för att lyssna, prata och hjälpa personen att inse att det är allvarligt och att det behövs hjälp. Men man ska aldrig ha hela ansvaret själv, eller så stort ansvar att det blir jobbigt. Det är viktigt att tänka på sig själv och att man själv ska få må bra också.
