Alternate Text

Om någon du känner har ätstörningar

Du kan bli orolig om du har en kompis, en flickvän eller pojkvän, ett syskon eller någon annan närstående som har ätstörningar. Du kanske blir arg, rädd och ledsen av att se någon må dåligt och göra så mot sin kropp. Men det finns några saker du kan göra som kan betyda mycket.

Två tjejer som sitter på en bänk. Den ena säger: Jag är orolig för dig.

Du kan inte ensam få någon att bli frisk från ätstörningar. Det behövs oftast hjälp från någon som jobbar med den sortens problem. Men det betyder mycket att du visar att du ser problemen och bryr dig. Det kan hjälpa personen att bli bättre.

Den som har ätstörningar kan ofta bete sig på ett sätt som påverkar relationerna med andra. Personen kan till exempel verka sur, irriterad eller helt förneka att hen har något problem om du frågar hur hen mår. Det är också vanligt att hen isolerar sig. Det är en del av sjukdomen.

Även om du är orolig för att skada er relation eller såra en person genom att uttrycka din oro är det alltid bättre att fråga och berätta vad du känner, än att vara tyst. Även om hen blir arg eller irriterad kan ditt mod att våga prata bli det som räddar er relation i det långa loppet.

Försök att skilja på personen och det som hör till ätstörningen.

Några tips på saker att göra

  • Berätta för personen att du ser att något är fel, och att du är orolig. Även om det känns svårt eller som att det blir fel eller konstigt, är det bättre än att inte göra något alls.
  • Om du inte kan prata med personen, berätta om din oro för någon annan. Till exempel en gemensam vän, någon i personens familj eller någon som jobbar i skolan.
  • Om du tar upp problemet, och personen blir arg eller säger att du inte behöver oroa dig, kan du tänka på att det ofta är så med ätstörningar. Det är vanligt att personen både vill och inte vill ha kvar sin ätstörning. Eller så vill personen skydda dig från att förstå hur illa det är. Men det betyder inte att du har gjort fel. Personen förstår nog att du bryr dig, och kan i hemlighet vara tacksam att du ser problemen.
  • Du ska också komma ihåg att du aldrig är någon ”svikare” om du tar upp problem med någon du är orolig för, eller om du berättar för någon annan. Du gör en viktig insats, även om personen just då kanske inte förstår det.
  • Det är viktigt att veta att den som har ätstörningar behöver professionell hjälp för att bli bra. Du kan inte helt ensam hjälpa någon. Ta stöd av någon som står dig nära om du själv mår dåligt över någon annans ätstörning. Kanske kan ni tillsammans komma på hur du kan stötta den som har ätstörningar på ett sätt som inte får dig att må för dåligt själv.
  • Det finns föreningar som drivs av personer med egen erfarenhet. Dit kan du vända dig för stöd och råd. Du kan även tipsa den som har ätstörningar att kontakta dem.
  • Det finns också andra ställen på internet där du eller den som har ätstörningar kan chatta, mejla eller läsa för att få råd och stöd. 
  • Du kan ta reda på var man kan få hjälp där ni bor, och tipsa den som har ätstörningar. Du kan fråga om hen vill att du följer med, till exempel till en ungdomsmottagning, vårdcentral eller elevhälsan. Man får gå till vilken ungdomsmottagning eller vårdcentral man vill i hela Sverige.
  • Om du äter tillsammans med den som har ätstörningar, ska du inte prata om maten eller hur hen medan ni äter. Sånt prat kan trigga en person med ätstörningar och göra det svårare att bli frisk.
  • Du kan lära dig mer om ätstörningar i böcker eller på nätet.
  • Det kan vara jobbigt och sorgligt att känna någon som har ätstörningar. Kanske behöver du själv någon att prata med? Det kan du ofta få hos samma personer och ställen som hjälper personer med ätstörningar. Du kan också prata med någon som står dig nära.
  • Fler råd om hur du ska göra kan du få på en ungdomsmottagning eller från någon som jobbar med behandling av ätstörningar.

Det viktigaste är att du finns där för den som har problem. Att du lyssnar, pratar och hjälper personen att inse att det är allvarligt och att det behövs hjälp.

Men du ska aldrig ha hela ansvaret själv. Det är viktigt att du också tänker på dig själv och att du också ska må bra.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Emma Holmér
  • Faktagranskare:

    David Clinton, psykolog och psykoterapeut, KunskapsCentrum för Ätstörningar, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling