Ätstörningar

Ätstörningar innebär att ens förhållande till mat och ätande har blivit ett problem. Man tänker mycket på vad och när man ska äta, eller på vad man inte ska äta. Om man får ätstörningar brukar också tankarna på kroppen och om sig själv förändras, så att man blir sträng eller dömande mot sig själv. 

Illustration av en person med ord och bilder som har med mat och kropp att göra som snurrar runt huvudet.

Ätstörningar kan se ut på olika sätt. Man kan vara livrädd för att äta ”fel” eller för att gå upp i vikt och knappt äta något alls. Eller äta jättemycket när man är själv, men inget alls när man är med andra. Kanske försöker man göra sig av med mat som man har ätit genom att till exempel kräkas eller träna hårt, eller så gömmer man mat.

Oavsett hur ens ätstörning är, påverkar det hur man tänker om sig själv och ens relationer med andra. Och en ätstörning innebär alltid att man stör kroppens naturliga funktioner. Det påverkar hur man mår och kan vara farligt för kroppen, och därför är det viktigt att man får hjälp så tidigt som möjligt.

Att vilja bli nöjd

Om man har en ätstörning brukar man tänka sig att man ska klara av något eller göra på ett visst sätt för att känna sig nöjd med sig själv. Det kan till exempel vara att man ska bli smalare, få större muskler eller äta på ett visst sätt.

Ibland har man skam- eller skuldkänslor för hur man äter eller ser ut idag. Kanske tänker man sig att man en dag i framtiden ska känna sig helt nöjd. Men känslan av att vara nöjd eller lycklig kommer inte. Istället blir man fast i tankar kring ätande och kroppen, och känner sig ofta arg, besviken, ful eller misslyckad.

Kontroll

Många av tankarna som ätstörningar sätter igång brukar handla om att man vill ha kontroll. Man vill planera sånt som vad man ska äta nästa gång, hur man ska träna eller vad man ska säga till andra för att slippa äta. Man brukar också ha idéer om att man ska rätta till något man inte är nöjd med.

Det brukar bli jobbigt med alla tankar, de tar mycket tid och energi, och man brukar ha ångest. Önskan att ha kontroll kan också göra att man blir ensam. Man kanske inte följer med på fika eller fest för att man är orolig för att behöva äta, eller träffar kompisar och familj mindre för att slippa frågor om sin kropp eller hur man mår. Det känns jobbigt när andra lägger sig i vad man äter, och det är vanligt att man kommer med undanflykter.

Kroppsuppfattning

Om man har ätstörningar brukar man vara väldigt fokuserad på hur kroppen ser ut och känns, och på sin vikt. Troligen uppfattar man sin kropp annorlunda än den är. Till exempel kan man tycka att man ser otränad ut fast man tränar ofta, att man väger för mycket fast man egentligen kan vara jättesmal, eller tycka att folk tittar på ens kropp mycket. Såna tankar är en del av sjukdomen.

Hur det börjar

Problemen med mat och ätande kan börja med att man bantar, alltså försöker gå ner i vikt. Man kan ha fått höra att man behöver det, vara nyfiken på om det går att förändra sin kropp eller så kanske man vill visa någon att man kan bli smalare.

Om man har problem som känns svåra att lösa, kan det kännas som en sorts lösning att fokusera på något nära, sin egen kropp. Att kontrollera den genom bantning och träning kan ju ge resultat. I början kanske man får komplimanger, som kan kännas bra och uppmuntrande. Men istället för att bli nöjd blir man mindre avkopplad och fortsätter tänka på hur och vad man äter, och då ökar risken för att man kanske får en ätstörning.

Det är olika för olika personer varför man får ätstörningar. Nästan alltid beror det på en kombination av flera saker. Det kan till exempel handla om hur man tänker om sig själv och sin kropp, dålig självkänsla, att kroppen känns annorlunda efter puberteten eller på att det handlar mycket om utseende i TV och tidningar.

Man kan också ha en ärvd känslighet som gör att man lättare utvecklar ätstörningar om man bantar eller äter dåligt, det är nämligen så att alla inte tål att göra det. Ätstörningar kan också bero på att man har någon sjukdom eller att man mår dåligt på grund av till exempel prestationskrav eller att det är jobbigt hemma.

Ätstörningar hänger nästan alltid ihop med att man mår dåligt. Man kan vara nedstämd eller ha ångest, tycka illa om sig själv eller tycka att man inte är mycket värd. Eller så är man arg och vill göra sig själv illa.

En del mår dåligt innan de får ätstörningar, för andra kommer det med tiden. Det kan bero både på att alla jobbiga tankar på mat, ätande och kroppen tar energi från sånt som man brukar tycka är roligt, och komma som en reaktion från kroppen för att man inte äter så att man orkar må bra.

» Självkänsla

» Kroppsideal

Kroppen påverkas

En ätstörning innebär ofta att man slutar att lyssna på kroppens signaler om när man är hungrig och när man är mätt. Kroppen behöver många olika ämnen för att funka. Om man inte får i sig den näring man behöver, till exempel för att man äter väldigt oregelbundet eller för lite, kan det få allvarliga konsekvenser.

En del saker kan man märka tidigt, som att man får ont i magen, blir trött eller kall, att huden blir uttorkad eller att man får sämre minne och svårt att koncentrera sig. Man kan också bli allt mer nedstämd eller få ångest. Hos tjejer kan mensen bli oregelbunden eller försvinna. Annat kommer med tiden eller märks kanske först efter att man har haft ätstörningar i många år. Det kan till exempel vara att tunt fjunigt hår växer ut på kroppen, att musklerna blir svaga eller att benen i kroppen blir sköra.

De flesta förändringarna beror på att kroppen försöker anpassa sig till att inte få tillräckligt med näring. Det kan hända både om man slutar äta något visst ämne eller svälter sig, eller om man äter mycket men bara i perioder. Många av de kroppsliga problem och konsekvenser som ätstörningar kan ge kan försvinna om man börjar äta på ett bättre sätt. Mat är som medicin för kroppen om man har en ätstörning.

Bli av med ätstörningar

Det går att bli fri från ätstörningar. Det brukar vara en lång och kämpig väg, men den leder till det man är värd: ett bättre, gladare liv. Det hör till ätstörningen att man har svårt att inse att man har ett problem, och även om man förstår det kan det vara svårt eller läskigt att prata med andra om det eller be om hjälp. Men det är viktigt att komma ihåg att man inte är sin ätstörning. Det är något man har, och som man är värd att bli av med.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Moa Lindholm
  • Faktagranskare:

    David Clinton, psykolog och psykoterapeut, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling