Panik - lämna sidan!

Textversion av 68. Jag vill sluta med cannabis, vad ska jag göra?

Den här sidan finns för dig som har nedsatt hörsel eller av någon annan anledning föredrar att läsa istället för att lyssna på UMO-podden. Du kan också läsa samtidigt som du lyssnar.

Musik startar och fortsätter i bakgrunden

 Samuel:

– Jag ville väl helt enkelt ha ett bättre liv. Och jag var trött på att mitt liv skulle styras utav droger. Alltså, många tycker det är väldigt coolt det jag gjort, liksom.

Signaturmelodi

Idji:

– Den här UMO-podden ska handla om att sluta med droger och speciellt att sluta med cannabis. Vi ska svara på en fråga om hur man får hjälp att sluta, vilken hjälp man kan få, och hur det funkar att vara på behandlingshem. Jag heter Idji och bredvid mig i studion finns Samuel. Välkommen hit!

Samuel:
– Tack så mycket Idji.

Idji:
– Du har använt cannabis, och andra droger, men du har slutat. Hur länge sen var det som du slutade?

Samuel:
– Jag slutade med cannabis och alla andra droger för ungefär 9 månader sen.

Idji:
– Du har varit på behandlingshem också och du ska få hjälpa till att svara på frågan vi fått in, men först vill jag att du berättar lite om hur det var när du använde droger. Cannabis var ju den drog du börjad med, hur var det i början när du använde cannabis?

Samuel:
– Första gångerna jag rökte fick jag ingen direkt effekt. Och jag tror att det var kanske för att jag inte riktigt visste hur man rökte. Men dom gångerna som jag minns när jag fick effekt så var det ett väldigt behagligt rus, tyckte jag. Jag mådde väldigt bra när jag rökte, jag var i en trygg miljö med mina vänner. Så att …

Jag kom ihåg att vi skrattade väldigt mycket. Och jag minns att vi blev hungriga och hade mycket, liksom så här … snacks att äta, och så där. Vilket var gott, liksom, extra gott.

Men sen också liksom så här, färger blev lite finare liksom, konversationer blev lite mer intressanta liksom. Allt blev lite mer intressant och mystiskt.

Lite som att liksom … att man får lite distans till sina tankar, liksom. Lite som att vara i tredje person i sin egen hjärna. Alltså som att man ser på sina tankar utifrån, liksom.

Och allting förändras på ett sätt, man vet inte riktigt vad det är. Så det är spännande, och främmande liksom. Så att jag … jag liksom, blev ju kär lite i cannabis.

Idji:
– Vad var det med det som du gillade?

Samuel:
– Jag tror jag … jag har tänkt lite på det här. Men jag tror jag tyckte om just den här grejen att det var nånting annorlunda. För att … jag kanske är en sån person som blir uttråkad lätt. Eller så är livet … kan vara ganska enformigt ibland.

Och jag … jag vill liksom uppleva nånting spännande, nåt annorlunda. Och jag har alltid liksom, gått igång på kickar. Jag var ett busigt barn liksom, så där liksom. Och, det här var ett sätt att uppnå, den liksom … det ruset.

Idji:
– Hur ofta rökte du då?

Samuel:
– Jo men jag började ju liksom, det är en process att liksom komma in i att röka varje dag. Men tillslut rökte jag ju varje dag. Flera gånger per dag … också.

Idji:
– Var brukade du och dina kompisar vara när ni använda cannabis?

Samuel:
– Efter skolan vid vissa skolgårdar. Eller allmänna platser som ändå var liksom, undanskymda liksom. Men sen hade vi också … jag och mina kompisar hade en replokal eller som en studio där vi spelade in och spelade musik. Och där kunde vi röka hur mycket vi ville dygnet runt liksom.

Idji:

– Hur lång tid tog det då innan drogerna gjorde att du fick nån typ av problem?

Samuel:
– När jag började röka varje dag så började problemen komma liksom. Och när jag inte rökte så märkte jag att jag inte hade samma aptit. Jag hade svårare att … att äta. Och jag hade också svårare att sova, och ibland kunde jag inte sova alls, om jag inte kunde röka till kvällen liksom.

Jag hade svårare att hålla rutiner. Svårare att dyka upp till saker, till exempel skola. Slutade göra vissa aktiviteter som jag kanske tyckte var roligt. Det sociala blev ett problem.

Idji:
– Med kompisar och så eller?

Samuel: 
– Generellt sätt bara. Till exempel när man skulle gå till jobbet, eller till skolan, med kompisar, med familj. Alla relationer egentligen, blev svårare att hantera.

Idji:
– Varför då?

Samuel:
– Nej men jag blev nog osäker i mig själv. Och det gjorde också att jag inte var lika säker i hur jag skulle prata med andra människor. Hur jag skulle bete mig kring andra människor.

Idji:
– Var det liksom oavsett om du rökte just då eller inte, eller?

Samuel:
– Nej, mest så klart när jag inte rökte och skulle göra kanske grejer som jag kanske inte … jag tyckte var jätteroliga liksom. Och dyka upp i såna sammanhang. Men … så, nej precis. Så när jag rökte och var med mina kompisar var jag väldigt bekväm.

Signaturmelodi

Idji:
– Hur kom det sig att du började med andra droger, för du började med andra droger sen också?

Samuel:
– När jag försökte sluta med cannabis så … mådde jag väldigt dåligt. Och ... jag ville dämpa dom känslorna, det kunde vara känslor av ångest eller depression eller känna mig annorlunda, genom att använda andra droger.

För att cannabisen funkade inte riktig på det sättet jag ville längre. Om jag har försökt röka vid nåt tillfälle så har cannabisruset slått åt fel håll. Jag har bara mått sämre. Det har resulterat kanske i panikattacker eller till och med psykotiska liksom så här … tankar och … ja.

Och då … då blev det ju naturligt så att jag vände mig till andra droger.

Idji:
– Vad var det som gjorde att du ville sluta med droger?

Samuel:
– Jag ville väl helt enkelt ha ett bättre liv. Och jag var trött på att mitt liv skulle styras utav droger.

Jag var lite i ett desperat läge också, för det blev väldigt allvarligt när jag tog så mycket tyngre droger och så att det nästan blev livsfarligt. Det blev livsfarligt liksom. Så att … jag hade inte så mycket val. Det stod nånstans till slut mellan döden och livet liksom. Och då valde jag hellre att leva drogfri.

Idji:
– Vad var det värsta som hände på grund av drogerna?

Samuel:
– Min bästa vän har dött i överdos. Det kanske är det värsta som har hänt. Jag har själv överdoserat. Jag har haft, inte bara han då, men jag har haft andra vänner och bekanta som har dött i överdoser.

Idji:
– Nu ska vi svara på frågan som kommit in till UMO. Och därför vill jag be Kristoffer komma in i studion också.

Ljudet av att en dörr öppnas hörs

Idji:
– Varsågod och sätt dig Kristoffer.

Kristoffer:
– Tack.

Idji:
– Du är socionom och du jobbar med att stötta unga som vill sluta med droger. Och du ska också få hjälpa till att svara på frågan. Det är en anonym kille på 16 år som skrivit frågan och det är du Samuel som läser den.

Samuel:
Yes. 

Signaturmelodi börjar och fortsätter när Samuel läser frågan

Samuel läser:
– Jag röker cannabis varje dag men vill sluta. Jag har försökt sluta några gånger, men mår bara skit och får jättejobbiga tankar. Det blir inte lättare av att alla kompisar röker. Det känns hopplöst och som att allt är kört. Vad ska jag göra? Och hur funkar det med behandlingshem?

Signaturmelodi slutar

Idji:
– Samuel, känner du igen dig på nåt sätt, i den här frågan?

Samuel:
– Absolut. Jag känner igen mig väldigt mycket.

Idji:
– Hur då?

Samuel:
– Nej jag känner igen mig så klart i … problemet i att man … det står att man röker cannabis och vill sluta, men att man inte riktigt vet hur man ska göra, eller känner att man kan göra det, liksom. Det känner jag igen mig i jättemycket.

Och att det känns hopplöst och kört, det känner jag också igen mig i jättemycket. Och dom känslorna … är ju inte roliga. Och det gör det ju ännu svårare att sluta.

Idji:
– Kristoffer, du som jobbar med unga som vill sluta med droger, vad tycker du den här killen ska göra?

Kristoffer:
– Jag tycker att han ska ta hjälp av någon, med detta. För det kan vara väldigt svårt att sluta på egen hand. Och då kan det vara väldigt bra att ta hjälp av någon, som kan ge tips och råd och också kan berätta lite om hur det kanske kommer bli. Och ge lite hopp om … framåt. Att det kommer bli bättre och så där.

Och då kan man till exempel vända sig till en Maria Mottagning, eller Mini-Maria eller liknande, eller ungdomsmottagningen. Ungdomsmottagningen har ju också ofta koll på vart man kan vända sig. Så dit kan man gå.

Idji:
– Och så kan dom hjälpa en och se var det finns ett ställe där du bor? Ja.

Kristoffer:
– Precis. Jag tycker att man ska inte vänta heller. Alltså, ofta kanske man tycker att man ska klara det själv. Och man provar många gånger och det funkar kanske inte riktigt. Så ta hjälp så snart som möjligt. Och du behöver inte heller ha jättestora problem, eller du behöver inte ens veta om att du har stora problem. Utan, är man osäker och vill ställa frågor och så där så, ta kontakt med nån som … som du kan prata med om det.

Idji:
– Jag kan säga också att det finns länkar till flera ställen som kan hjälpa en på UMO.se. Där finns till exempel länkar till NA - Anonyma Narkomaner, Droghjälpen och Drugsmart, som har mycket tips på hur man kan göra.

Det är ju olagligt att ta droger, men blir man polisanmäld då om man berättar att man tar droger för nån, till exempel på en ungdomsmottagning eller nån sån här Maria-mottagning?

Kristoffer: 
– Nej. Dom här olika mottagningarna som ungdomsmottagningen eller Maria mottagningar har ju sekretess. Så man polisanmäler aldrig.

Idji:
– Samuel, vad … vad är ditt tips till den här killen, vad tycker du?

Samuel:
– Mitt tips är väl … ja men som Kristoffer sa, att man ändå ska söka hjälp. Och det … det behöver ju inte heller vara hos myndigheter eller så, utan första steget kanske kan vara att be om hjälp hos en närstående liksom.

Idji:
– Typ föräldrarna eller?

Samuel:
– Kanske föräldrarna. Men det kanske inte ens är föräldrarna heller som är dom första man går till. Utan känner man att även det inte känns tryggt. Då kanske man kan gå till en äldre kompis. Kanske nåns storebror som man vet … nån man litar på och har förtroende för.

Idji:
– Samuel har du försökt sluta med droger själv, alltså utan hjälp?

Samuel:
– Ja det jag gjort.

Idji:
– Hur var det?

Samuel:  
– Jag kan väl säga så här att alla gånger jag försökt utan hjälp har jag ju misslyckats.

Idji:
– Kristoffer. Den här killen skriver ju om att han får jobbiga tankar och mår dåligt när han försöker sluta, alltså vad beror det på? Man borde väl må bättre då, utan droger.

Kristoffer:
– Det är ju precis det som är i början. Det är det man kallar för abstinens. När kroppen måste anpassa sig efter att leva utan … utan drogen. Och det kan vara jättejobbigt. Och det kan hända konstiga saker i kroppen och så där. Men också med tankar. Det kan bubbla upp tankar som är jobbiga att hantera och så där.

Samuel:
– Jag kan känna igen mig jättemycket i att få jobbiga tankar. Och jag tror att, för mig var det kanske för att, cannabis funkar ju lite som ett storts skydd mot jobbiga tankar liksom. Och sen helt plötsligt så försvinner det här skyddet. Och så blir man liksom utsatt för det riktiga livet liksom. Eller dom riktiga tankarna som man måste gå igenom och har liksom, för alla människor har ju jobbiga tankar.  

Men det kan jag också säga att ja det blir ju värre, känns det som, i början när man slutar. Men sen kommer man ju faktiskt ut på andra sidan också. Och allt blir ju normalt sen liksom. Så att … ja.

Idji:
– Kristoffer, om man tar hjälp på nåt sånt där ställe som du pratade om, vad händer då, hur går det till? Hur blir man hjälpt?

Kristoffer:
– Det finns ju ofta väldigt mycket olika saker man kan behöva hjälp med också. Dels det här som vi pratade om ni med absintenssymtom och så. Det kan man behöva hjälp med. Det finns mediciner och det finns andra saker man kan få hjälp med.

Men också samtal, prata om dom här sakerna där man kan ... Dels prata om hur kommer det bli nu när du slutar, hur kommer det bli sen. Man får hjälp med olika strategier hur man kan ... till exempel pratar jag med mina kompisar om det här, att vi kanske inte kan ses på ett tag och så där.

Det finns ganska mycket saker man kan få hjälp med i samtal. Men det är också relationer med andra viktiga personer. Det kan vara föräldrar och så där, där det har skurit sig ordentligt. Och man kan behöva mycket hjälp att få det att funka bättre. För att det ska bli lättare med att sluta.  

Idji:
– Är föräldrarna också med på dom här samtalen, eller liksom?

Kristoffer:
– Är man över 18 år får man välja lite själv där, om man vill ha med sina föräldrar eller så. Vi tycker oftast att det är bra att man har med sig sina föräldrar, för dom är viktiga personer och bor man hemma så träffar man ju dom varje dag och dom kan hjälpa till rätt mycket.

Är man under 18 år så behöver föräldrarna veta om att man till exempel går och får hjälp på ett sänt här ställe, så att …

Idji:
– Får föräldrarna också veta hur det ska bli bättre på att hjälpa en också eller?

Kristoffer:
– Det är ju en jättestor del i detta. Och det är det ungdomar brukar säga till oss att … det bästa som ni egentligen har gjort för mig, det är att ha hjälpt mig med mina föräldrar. (Kristoffer fnissar till). Att dom förstår vad det är som händer och dom kan bli lite lugnare och lite tryggare i det som händer. Och att det kommer bli bättre.

Idji:
– Måste man gå och pissa som det kallas, alltså lämna prover och så där, när man får hjälp att sluta med droger?

Kristoffer: 
– Ja oftast … oftast behöver man lämna nån form av prover. Men det viktigaste är egentligen, det är ju samtalet.

Musikjingel

Idji:
– Den här killen undra ju också hur det funkar på ett behandlingshem. Samuel kan du berätta, du har ju varit på behandlingshem. Hur var det för dig tycker du?

Samuel:
– Jag har bra erfarenheter från behandlingshem. Jag fick ju möjlighet att komma bort från den staden där jag bodde. Och det finns också många aktiviteter och så där som man kan göra. Där jag bodde så hade vi … vi hade nära till natur. Och jag bodde där på sommaren så jag var mycket ute och promenerade. Det var som en terapi för mig. Och badade.

Träffade andra människor som också hade samma problematik. Och vi åkte på … och gymmade. Så vi hade tillgång till gym och även simhall och så där så att … Lite som att få komma iväg, inte på en semester skulle jag inte säga så, men lite så faktiskt. Just för att man får så pass mycket tid att fokusera på sig själv.

Idji:
– Kristoffer, tror du att behandlingshem kan vara nåt för killen som skrivit frågan?

Kristoffer:
– Det kanske inte är det första man brukar prova, utan man brukar prova i nån form av öppenvård först. Att man träffar nån och pratar först lite och ser vad det är man behöver. Utifrån det sen så kan man komma fram till lite mer vad som skulle passa just den personen.

Idji:
– Så kanske skulle det kunna vara nåt? Man får se.

Kristoffer:
– Precis, det skulle kunna vara ett behandlingshem.

Idji:
– Killen i frågan skriver ju att alla kompisarna röker cannabis, träffar du vänner fortfarande som använder droger?

Samuel:
– Bra fråga. Jag umgås ju inte med vänner som använder cannabis. Och framförallt inte när de använder cannabis. Det händer så klart att jag träffar vänner och så där som kanske använder cannabis själva, men jag är inte med i dom sammanhangen. Så att … nej det gör jag inte.

Idji:
– Det har du liksom bestämt dig för att …?

Samuel:
– Jag har lite den principen för mig själv. Men det handlar också om att jag mår inte bra med att vara runt droger. Jag vill inte det längre heller. I början när jag slutade med cannabis så var det här en väldigt svår grej för mig, för jag ville gärna vara kvar i samma sammanhang och med samma kompisar. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra istället då.

Nu idag har jag hittat andra grejer som jag gör och njuter av och tycker är kul som inte är att använda droger.

Idji:

Vad är det då?

Samuel:
– Det är allt möjligt. Men jag tränar väldigt mycket. Jag tränar thaiboxning, jag spelar paddel och jag tränar på gym och löpning. Så att jag tränar varje dag, mycket, så där. Ja, det är väl det framför allt liksom. Men även andra grejer som att umgås med familj och vänner liksom.

Idji:
– Kristoffer, du som jobbar med sånt här då, vad är ditt tips med kompisarna?

Kristoffer:
– Där får man väl vara lite snäll mot sig själv och låta bli att umgås med dom personer som använder … framför allt i början, för det är jättesvårt.

Idji:
– Det är lätt att man börjar igen då, när man ser andra?

Kristoffer:
– Då är det väldigt lätt att man börjar igen. Och där kan man väl använda lite olika sätt. Antingen kan man ju säga direkt, rakt upp och ner till sina kompisar att jag har slutat med det här och jag vill inte att ni bjuder mig på nånting. Eller jag vill inte vara med er när ni röker och så där.

Funkar inte det kanske man kan använda nån vit lögn eller så. Att man … nej men jag ska gå och lämna prov så jag kan inte vara med er och hänga och röka och så där. Eller så behöver man inte säga nånting alls. För det viktiga är ju att man tar hand om sig själv tänker jag, i det läget.

Idji:
– Men svårt att hitta andra … har du hittat andra kompisar Samuel?

Samuel:
– Absolut har jag hittat andra kompisar, kanske inte så här … jag känner mig absolut inte endsam. Men så här, jag umgås ju inte lika mycket med andra människor kanske. Nu är inte det lika viktigt för mig längre. Jag har liksom andra saker att göra.

Men jag tänkte på det som Kristoffer sa också, som jag tycker är bra. Och det är just det här med att säga till, vara tydlig med dom man umgås med. Att man inte längre vill vara med på det sättet.

Idji:
– Har du gjort det?

Samuel:
– Precis, absolut. Men att man är tydlig … och det kan vara lite läskigt så. Men alla mina vänner som jag umgås med idag, vet att jag är nykter och drogfri. Annars är det så lätt att nån kompis försöker bjuda på … bjuda. Och då är det så nära intill att man då tar … röker, liksom så där, eller tar en drog liksom.

Och jag tror också att dom flesta kompisarna respekterar nog det också. Om det är en bra kompis liksom, så ska ju den personen respektera det.

Idji:
– Dina kompisar har respekterat det?

Samuel:
– Dom respekterar det och vissa er till och med upp till det liksom. Alltså många tycker liksom att det är väldigt coolt det jag har gjort, liksom.

Idji:
– En sista frågan till dig Samuel: Vad är största skillnaden nu, om du jämför med när du använde droger?

Samuel:    
– Alltså det är ju som natt och dag om man ska ta från när jag slutade med droger nu. För då var det ju väldigt illa. Då fungerade ju ingen aspekt i mitt liv. Jag kunde knappt ta mig ut genom dörren …

Och jag var liksom väldigt psykiskt sjuk och så där liksom. Så den största skillnaden är ju att jag mår, bra på alla sätt nu liksom. Och min självkänsla också, liksom. Att jag … jag har bättre självförtroende nu, jag känner mig mer säker i att göra saker liksom. Och ja, mitt liv fungerar helt enkelt. Det är väl det som är största skillnaden liksom. Jag tycker att det är kul att leva.

Signaturmusik startar och fortsätter i bakgrunden


Idji:
– På UMO.se kan du läsa om hur du kan göra om du vill sluta med droger. Och där finns också Egna berättelser, där unga har skrivit hur det var för dom när dom använda droger och hur det gick till när dom slutade med droger och hur det var att ta hjälp. Det finns till exempel en berättelse som heter ”Jag testade LSD och snedtrippade”.

Tack för att ni var med i UMO-podden, Samuel och Kristoffer!

Samuel:
– Tack själv!

Kristoffer:
– Tack!

Musikjingel

Tjejröst:

– Du har lyssnat på en podd från UMO. Där kan du som är mellan 13 och 25 år få svar på dina frågor om sex, hälsa och relationer.

Till toppen av sidan