Ni som utsatts för psykiskt våld - hur gick ni vidare?

Hej, är tjej 20 år och undrar om någon blivit utsatt för psykisk misshandel på något sätt av sin partner? Hur upplevde ni det? Hur hanterade ni det? Och hur tog ni eventuellt er ur en destruktiv relation?

/Anna

Andras svar:

  • Jag blev utsatt för psykiskt våld och slutligen också en våldtäkt av min partner när jag var 21-22 år gammal. Vi bodde också ihop i en ny stad den största delen av tiden. Jag upplevde det som att jag väldigt snabbt blev beroende av honom och knappt kunde tänka mig ett liv utan honom, trots att varenda dag var ett helvete och som en berg- och dalbana. Det var både hemskt och underbart om vartannat. Kanske var det därför jag blev så beroende av det.
    Jag tog mig ur det när jag började se hur illa han behandlade mig och jag började hitta ett annat sammanhang att vara i. Jag började dansa i en dansgrupp tack vare en kompis och det blev snart mitt nya liv. Då kände jag mig redo att lämna. Men jag har lidit mycket av det i efterhand. Jag försökte fly i många år och det gjorde bara att jag levde ett destruktivt liv i chock. Jag önskar att jag hade tagit hjälp tidigare.
    Efter fem år började jag gå i terapi för att bearbeta en del och nu har jag gått i terapi via Föreningen Storasyster, vilket har hjälpt massor! Äntligen har jag vågat acceptera att det jag var med om var en misshandelsrelation.
    Hoppas alla ni som är med om liknande får det stöd och den hjälp ni behöver! Ni är värda tusen gånger mer än de där låga människorna som trasar sönder andra.
    /M
  • Hej! Jag har haft våldsamt förhållande och jag tog mig ut när han sa till sin son ”Förlåt för du fick se mig så arg men hon kunde köpt pizza åt dig så hade jag inte slagit henne” ... då insåg jag hur sjukt mitt ex är. Han sa förlåt till sin son och försvarade sina slag med att det aldrig hänt om jag köpt pizza... Jo det hade det han hade letat flera fel på mig då!
    Då gick jag till Socialtjänsten och berättade vad som hänt och kvällen efter så fick jag hjälp med en bostad o socialbidrag för att flytta och jag gick i terapi många år för att bearbeta och förstå varför jag tog emot hans skit.
    Det ligger i min barndom. Jag blev mobbad i skolan bråka hemma så är naturlig för mig vara i en miljö som inte är bra men det går att bryta mönstet! Vänner som stöttar betyder mycket för mig och du kan också ta dig ut! Oavsett barndom eller om du stannar för du är kär så är du värd bättre! Ta inte emot mera han kommer aldrig ända på sig!! Det påverkade mig mycket. Jag lämnade honom men har svårt med tillit forfarande till människor, jag räknar med att bli sviken om jag öppnar mig men nu har jag en bra man i mitt liv.
    /J
  • Jag blev räddad i sista sekund. Blev utsatt för både psykisk fysisk, sexuell, materiel och ekonomisk misshandel i två år. Min räddning blev en granne som förstod att allt inte stod rätt till som gav mig en lapp med sitt nummer och orden " tveka inte att höra av dig" Det gjorde jag när jag sprang för livet, blåslagen och med brutna revben. Jagad av den man som gjorde mig illa. Jag fick ofta höra av honom hur värdelös jag va, att jag var äcklig, att ingen någonsin ville ha mig mm Han bröt ner mig totalt, varje gång han slog mig så skulle jag skylla mig själv. Jag gjorde ju honom så arg. Till sist visste jag inte längre vem jag va, jag bara tassade på tå o anpassade mig för att inte få mer stryk (hjälpte inte). Fick inte ens sörja min älskade farfar, då skulle vi plötsligt sörja hans mormor som dött 10 år tidigare, som jag aldrig träffat. När han bröt min arm fick jag höra att det va väl inget, han hade ju haft en bruten fot för några år sedan. Han va verkligen fruktansvärt hemsk och det har sat otroligt djupa spår. Går på kriscentrum för att försöka bearbeta allt våld, all psykiska terror alla våldtäkter.
    /Marie
  • Jag levde i våldsam relation i 8 år. Började med att han var drömprinsen han lyfte mig till skyarna. Nästa sekund svartnade det för hans ögon. Han ville ha delad ekonomi insett senare för att hålla koll. Vänner försavnn som jag haft år och dar utan att jag förstod då att han manipulerade oss emot varandra.
    Hans humör gick i cykler först var allt toppen sen brakade det. Sen tassade man på tå...sen toppen osv. Jag trodde på honom varje gång han sa han skulle söka hjälp. Jag lämade efter han gick på våran son jag ringde 112 polisen kom. Jag flydde därifrån och han hamnade i häktet sen psyke.
    Tog 2 år för mig efter det för att förstå att han varit våldsam. Låter sjukt. Fick hjälp från socialen att gå med i en grupp - våld i nära relationer. Bästa jag gjort. Då fick man förståelse vad man varit med om. Önskar jag lämnat honom tidigare. Är ganska skadad efteråt. Kan ej lita på män., depressioner, utmattning mm. Sök hjälp av en vän eller socialen så fort du kan!
    /J
Till toppen av sidan