Hur kan jag sluta vara avundsjuk på min pojkvän?

Jag är en 17 årig tjej och jag har ett problem med avundsjuka. Jag har mått dåligt med ångest och nedstämdhet i mer än ett år vilket jag får hjälp med, men mitt problem handlar om min pojkvän. Jag blir fruktansvärt avundsjuk när han gör saker som att umgås med kompisar och liknande. Själv har jag mycket lite socialt umgänge och jag träffar aldrig vänner på fritiden.

Egentligen är jag inte arg över att han träffar dem, jag är bara så jäkla avundsjuk att jag inte har någonting ens i närheten av det. När jag blir avundsjuk på honom säger jag taskiga saker och tar på mig offerkoftan. Det är värst när han inte berättar för mig om han är med vänner, då får jag höra det efteråt och det känns som han döljer det för mig. Det han ser som ett helt normalt liv är något jag önskar jag hade mer än allt annat, vänner och möjligheten att umgås med dem utan ångest eller någonting. Vad tror ni jag kan göra för att inte vara Så taskig?

/17 år

Svar: 

  • Hallå, hej! Jag har haft samma problem när jag var yngre, jag kunde inte sluta kolla på vad andra har som jag inte har. Mitt tips till dig är att först och främst tänka på hur du skulle vilja att folk ska vara med dig, och hur du vill att de ska se på dig. Vill du att man ska vara avundsjuk för att du har det ena och det andra som de inte har? Detta tvingar dig att sluta tänka på ett dåligt sätt. Sedan kan du försöka tänka på hur mycket du älskar människan och att du vill att han ska vara glad och lycklig! Det kommer alltid ge positiva tankar, jag lovar, så var det med mig i alla fall! Men glöm inte att du är en människa och att människor kan vara avundsjuka lite då och då, det är normalt! Alla är med om sådana saker! Om du vill umgås med de så kan du göra det, för att ta reda på om din avundsjuka verkligen är värt det! Sorry om detta låter lite dumt eller om jag är för hård, men jag har varit med om samma sak och vill hjälpa dig, såsom jag hjälpte mig själv! :)
     // en människa
  • Hejsan! Nu kommer jag komma med det vanligaste och "tråkigaste" svaren på dina tankar: Prata om detta med din pojkvän. Berätta att du tycker att det är jobbigt att du lätt blir avundsjuk och att du har som mål att dämpa din avundsjuka.

    Sen har du redan nu börjar bearbeta och fundera runt eventuella anledningar om varför din avundsjuka är så stark. Denna reflektion är tror jag är nyttig och jag tror att du skulle må ännu bättre om du hittade någon att reflektera detta med. Kanske med din pojkvän men även kanske någon annan? Kontakta närmaste ungomsmottagning och/eller kanske prata med någon förälder eller släkting? Jag får uppfattningen om att du upplever att det är jobbigt med all ångest och brist på tillit. Ofta kan också avundsjuka grunda sig i en osäkerhet på sig själv och sitt eget värde.

    Men som svar på din fråga "Vad tror ni jag kan göra för att inte vara så taskig": Ta en promenad med din pojvän och öppna upp dig, du kan nästan läsa upp det du skrivit här då du beskriver din situation väl. Försök att tala med din pojkvän i lugn och ro. Du kommer fixa detta!
    /Simon
  • Det är inte konstigt, att du som inte har så många vänner, vill ha vänner, det är helt naturligt. Går det däremot så långt att du skäller ut honom för att han varit på den där festen eller för att du snokat i hans privatliv, kanske i hans mobiltelefon eller liknande och kommit fram till att han tittat på porr när han inte på något vis har skyltat om det ... Om du blir förbannad på honom då för att han har ett privat/sexliv utanför din närvaro ... I så fall känns det inte helt okej och ett förslag är i så fall att du pratar med någon utomstående om dina problem, någon som kan ge dig mer adekvat hjälp än vad vi unga kan.
  • Hej! jag är också en 17-årig tjej med typ exakt samma problem. Jag har försökt lösa problemet genom att prata med min pojkvän. Förklara vad som känns jobbigt eller fel. Det värsta med svartsjuka är att det är sjukt svårt att bota den. Ibland när vi pratat känns det bättre och ibland blir det ingen skillnad. Men ge det tid.
    /sämst på att ge råd :)


    Men du kanske är som mig som inte tycker att varken kuratorer eller psykologer lyckats vidare bra med mig, vem vet. Jag kanske inte försökte tillräckligt själv? Jag säger absolut inte att du inte ska försöka utan pratar endast om mig själv nu. Vill man att något ska hända så har åtminstone jag fått höra att man måste hjälpa till själv för att se riktig effekt.

    Jag tänker att i ett förhållande finns det två sidor av samma mynt. Att han är på fester är en sak, det tror jag du får acceptera mer eller mindre, det lär förekomma oavsett vilken pojkvän du har. Däremot krävs även tillit och jag tror att tilliten kan skadas av att de två parterna ibland känner att den andre parten smyger med saker och ting.

    Det är dock förmodligen även det något naturligt, man vill själv inte gå misste om saker och ting varför man blir misstänksam. Det är när man låter misstänksamheten får överhanden över det logiska tänkandet som man har problem, för då kan man bli överkontrollerande och man kan ju inte äga en annan person så du får förmodligen finna dig i att han har ett eget liv där du har ett begränsat inflytande.

    Jag tror, att om man sitter i din sits, får man själv känna efter om ens beteende är rimligt eller inte. Blir jag kanske för kontrollerande nu eller är mina misstankar rättfärdigade? Är det "bara mig" eller är det min partner som inte behandlar mig shysst nu?

    Ett förhållande bygger på förtroende, ni måste lita på varandra annars är nog det hela ganska dödsdömt. 
    /22 årig kille
  • Ditt problem med att vara avundsjuk är ganska vanligt bland människor. Men om han inte störs av de så tänker jag att det inte är några problem, men om han störs av de så får ni diskutera det och komma fram till en lösning. Och om det inte fungrar så kanske ni inte är en perfect match ändå.
    /Sexxy-god!
  • Hej! Jag känner igen mig väldigt mycket. Pga en diagnos så går jag inte i skolan, och har tappat kontakten med nästan alla mina vänner. Jag har inte så stort problem med att inte umgås så mycket med vänner, utan jag är med avundsjuk för att jag oroar mig över vännerna min pojkvän umgås med. Kan din avundsjuka kanske ha lite med att du inte litar på honom runt vissa människor? Eller att hans vänner har ett dåligt inflytande på honom? Kommer låta så trist nu men prata ut med honom, och se till att få det löst. Jag är sådan som går runt och oroar mig i tystnad, och tror att alla ska förstå vad jag tänker. Men det funkar inte så, man måste kommunicera. Har du tänkt på att han kanske ibland inte berättar att han ska umgås med vänner för att det gör dig avundsjuk? Min pojkvän gör samma fast i andra situationer, då menar han bara väl men det blir så fel för mig. Din pojkvän vill nog också bara väl, men han kan inte göra rätt om du inte berättar vad du behöver. Jag tänker att du kanske kan testa följa med honom och hans vänner, så får du också socialt umgänge. Och när han själv går ut och du känner avundsjukan bubbla upp kan du kanske skriva ut dina känslor på papper innan du pratar med honom. Jag har märkt att när jag mår dåligt över något min pojkvän har gjort så kommer ledsamheten oftast ut som ilska och hårda ord(precis som du beskriver), men när jag skriver ut mina tankar innan vi pratar så kan jag oftast se det från ett annat perspektiv och så blir konversationen med min pojkvän lugn och sansad. Som jag har förstår så låter det som att du får ångest när du umgås med folk, därför kan det också vara bra att umgås i din pojkväns kompiskrets för då har du någon där (din pojkvän) som kan hjälpa dig om det blir jobbigt. Jag har lite social fobi och när det blir för mycket för mig så har jag en speciell ”signal” till min pojkvän som betyder nu behöver jag gå. Om vi är tillsammans så drar jag honom i armen tre gånger, om vi blivit separerade så brukar jag bara skicka en 😥 emoji. Så sammanfattningsvis borde du kommunicera hur du känner, testa umgås i hans kompiskrets, skriva ner dina tankar om han umgås med vänner själv innan du pratar med honom så du undviker att vara taskig, och komma på en hemlig signal om det blir jobbigt. Jag önskar dig och din pojkvän all lycka!
    /tjej, 15
  • Knulla han varje dag o visa att han är din. Bara din. Skryt om han osv
    /Stöpen gang
  • Fråga din kille om du kan vara med och umgås med honom och hans vänner. Varken jag eller min kille har särskilt mycket vänner alls, det är jätte jobbigt, jag har alltid haft svårt med att ha vänner och de flesta vänner jag har haft har utnyttjat min godhet, ljugit för mig, snackat skit om mig bakom ryggen eller inte hört av sig på telefon och tagit initiativ till att ses osv. De flesta bra vänner jag har haft har jag träffat på sommarläger men de har bott väldigt långt ifrån mig att kontakten tillslut försvinner. Jag har egentligen alltid varit nyfiken,glad och social men blivit mobbad för olika saker som min vikt,epilepsi och annat, vilket har gjort att jag har fått otroligt dåligt självförtroende och känner att oavsett hur snäll och lojal jag är så räcker inte det. Jag har haft ångest och stark psykisk ohälsa under så många år att jag tillslut har blivit obekväm och tyst runt folk i min nuvarande klass, för jag är rädd att jag ska bli kritiserad eller uppfattas som jobbig. Det är skit jobbigt att känna sig så ensam, men som jag kan du försöka att passa på att njuta av tiden med familjen hemma och killen. Många tonåringar som är upptagna med vänner,fester osv glömmer bort att spendera kvalitetstid med sina föräldrar och kanske bara äter middag med dom och inget mer. Men börja med att prata med någon :)
    /Selma
  • Ni borde prata med varandra och berätta hur du känner. Om han förstår dig kan ni ju fortsätta prata om känslor och avundsjuka ofta och då kan ert förhållande bli bättre. Om det blir bättre kanske du inte känner dig lika avundsjuk längre om du vet att han älskar dig mer än något annat.
    /Prata är oftast lösningen
Till toppen av sidan