18 år och har aldrig haft pojkvän

Jag har aldrig haft en pojkvän, har aldrig hånglat med nån eller gjort något liknande. Jag har varit kär i flera personer men aldrig vågat prata med dom. Har social fobi och eftersom jag inte har några vänner så känns det hopplöst att jag någonsin skulle få en pojkvän. Jag brukade inte bry mig om det förut, men nu så skäms jag över att jag är 18 och oskuld. Jag känner mig misslyckad och är rädd att jag aldrig kommer ha en familj i framtiden, och jag vill inte vara ensam. Är det någon som känner igen sig? Vad ska jag göra? 
/Tjej, 18

Svar

  • Jag känner verkligen igen mig! Den hårda sanningen är att man måste visa att man är intresserad. Kanske att försöka våga att berätta för den du gillar? Jag förstår verkligen att det kan kännas läskigt men det kan nog va ett steg i rätt riktning om du verkligen vill närma dig någon. Men kom ihåg att inte stressa fram något, du har hur mycket tid som helst på dig. Det finns ingen ålder då man måste ha gjort vissa saker och om någon tycker det så skit i dem och fokusera på vad du själv vill o känner.
    /tjej 16
  • Det är bättre att vänta lite tills du hittar den rätta än att du hittar fel kille och att du råkar ut för en massa tråkigt
    /Skåning
  • Jag är 23 år och har fortfarande inte haft sex eller gjort så mycket "romantiska saker" med människor (Hålla hand, hångla, kyssas, gå på dejt osv.) Jag har inte mycket sådan erfarenhet men jag är ok med det eftersom jag alltid velat att mina första gånger ska gå till någon jag är tillsammans med. Det kanske är ett gammaldags tänk. Jag har aldrig gillat tanken på att va ute och festa och ha one-night-stand. Har aldrig velat skaffa tinder eller annan dejtingapp då jag föredrar ett "naturligt" möte. Jag tänker tillbaka ibland på ett tillfälle då jag hånglade med någon för första gången. Jag var 16/17 och det var med en kille jag aldrig träffat förut. Det var på en kompis fest och vi körde snurra flaskan, det va så det gick till. Jag var nervös såklart, men efteråt kändes det spännande och kul. Jag och min bästis flippade ur och sa saker som "Omg kan du fatta att detta hände!!!". Vi va helt fnittriga efteråt. Men dagen efter så ångrade jag mig och tänkte "Varför gjorde jag så? Det va ju inte ens någon jag tyckte om" och kände mig nere över det. Efter det blev jag 100% säker på att jag kommer bara göra sånna saker med någon jag tycker om/har känslor för/är tillsammans med. Det har jag hållit fast vid sen dess. Sedan hade jag en kompis som va lite för närgången med mig i gymnasiet och det fick mig också att vilja vänta då jag kände mig "rånad" av några första gången upplevelser. Jag märkte att jag inte tyckte om att "bara göra det" helt enkelt. Jag vill att det ska vara speciellt. Jag tycker inte du ska känna dig misslyckad eller ensam pga av att du är mindre erfaren än andra. Omge dig med människor som förstår dig; skaffa vänner eller prata med människor som också är oskulder eller som har väntat länge. I mina kompisgäng har det varit många som väntat länge innan de hade sex och fick en partner, så jag har aldrig känt mig udda på det viset. Men jag har funnit en del tröst på nätet också. Hittat fler som pratar om att vara oskuld eller singel länge. Anta inte att alla har haft sex och gjort massa annat, det finns många som oss därute. Tror inte det är så mycket norm egentligen att ha haft sex och annat i högstadiet/gymnasiet. Det var nog mer vanlig förr än nu. Lyssna på poddar, läs intervjuer/artiklar, hitta communities som handlar om detta så tror jag du känner dig mindre ensam.
    /Tjej 23 år
  • Jag är 17 år och har aldrig haft ett förhållande. 
    /Göteborgskillen
  • Känner igen mig helt. Är 19 år nu och aldrig hånglat eller haft någon flickvän, det är sjukt många som är desamma så du behöver inte vara orolig. Har du vilja så kommer den rätta killen dyka upp😉
    /Kille 19
  • Jag är 22 och känner samma sak. Jag har haft en partner, men det var distans och väldigt kortvarigt. Jag har inga svar på hur du kan fixa det, utom att bara försöka prata med klasskamrater/medarbetare/andra, men du är inte ensam.
    /22
  • Jag är en 16-årig tjej som känner likadant. När min bästa kompis som då var ca 14 är berättade för mig om hur hon blev av med oskulden fick jag som en inre stress om att jag behövde få det gjort eftersom så många verkade gjort det. Jag är väldigt blyg och har själv lite social fobi så tror inte jag vågar skaffa en partner. Hoppas det löser sig för dig, men det är nog ingen brådska. Har hört folk som blivit av med den när de var äldre.
    /Sushi 🍥
  • Hej tjejen! Du behöver inte vara orolig, det händer när du händer! Att vara 18 och oskuld är inget konstigt, jag var 19 när jag förlorade oskulden och jag är glad att jag väntade, annars tror jag inte att jag hade känt mig lika bekväm i och med att jag tidigare har varit väldigt självkritisk och blyg. Som tur är så utvecklas vi som personer och blir starkare. Att inte ha varit i ett förhållande, att inte ha hånglat och att inte ha haft sex är inget att skämmas för! Gör det som känns bra för just dig och var dig själv så kommer allt att ordna sig, jag lovar:))
    /Tjej, 20
  • Våga gå fram till folk. Ifall jag var du skulle jag gå fram till personen och fråga den, eller hitta någon du kan prata med.
    /Anonym
  • Förstår att den kan va jobbigt men man ska inte stressa med sånt. Man ska känna att det känns rätt till 100 %
    /Anonym
  • Det är många som är i samma sitution som du, bara vänta o se!
    /anonym
  • Hej där! Jag känner verkligen igen mig, jag är dock en tjej på 22 år och har heller inte varit ett förhållanden eller varit intimt med någon. Visst händer det att man får frågor från närstående om ens förhållanden. Men jag skämtar bort det och tycker att det är normalt. Du ska inte behöva känna dig ensam och speciellt inte ha något brådska med att vara i en relation, om du själv inte vill. Du kan alltid försöka prata med dina närstående oavsett om det är dina föräldrar eller någon släktning. Det kan vara svårt att visa eller uttrycka vad man känner för någon när man är så försiktig och blyg. Men vad är det värsta som kan hända? Om du får ett nej, so what? Då har du i alla fall prövat och behöver inte grumla på det. Bara det är ett stor kliv! Jag väntar hellre på någon som jag kan få vara mig själv och väljer att vara intim med någon jag faktisk tycker om än att vara med någon som jag är osäker på. Hoppas min lilla berättelse kan vara till nytta, kom ihåg att allt tar sin tid och du är fortfarande ung, njut istället av livet och gör det du tycker är bäst, din prins kan du hitta sen ;)
    /Anoonymm
Till toppen av sidan