Panik - lämna sidan!

Vad kan jag göra för att känna mig mindre onormal?

Hej! Jag är en tjej på 16 år som går i 9:an. Jag fick reda på att jag hade diagnosen autism 1 månad efter att jag hade fyllt 16. Jag hade en vän under nästan hela hösterminen 2020 och denna vännen lämnade mig i november för att hon tyckte att jag var för tyst. Nu när jag inte har några vänner så känner jag mig så sjukt onormal eftersom att jag jämför mig med de andra tjejerna och inser att jag är så mycket mer annorlunda. Min fråga är då vad kan man göra för att känna sig mindre onormal? 
/Tjej 16 år

Svar:

  • Hej! Jag skulle tipsa dig att läsa på om diagnosen för att förstå dig själv bättre. En av sakerna som Autism medför sig är att man kan vara blyg och väldigt försiktig. Jag har också haft problem med det tidigare och det som är viktigt är att man inser att diagnosen inte bara för med nackdelar utan vissa otroliga fördelar men mitt främsta tips till dig är att prata med någon du litar på om det här för att sedan kunna få hjälp.

    Man får lära sig att anpassa sig till andra också men det brukar inte vara ett problem för många eftersom att många har lyckats med det. Känn dig inte nedstämd p.g.a du har fått en diagnos utan se också det positiva med det. En diagnos framställs i den här världen som negativ av en del okunniga (långt ifrån alla är okunniga) men frågar du en psykolog eller någon som är kunnig inom detta område så kommer de att säga att diagnosen säger ingenting om hur du är som person, alltså du är inte onormal bara för att du har blivit diagnoserad.

    Därför är det jätte viktigt att du läser på vad diagnosen är för något och vad det innebär för att sedan kunna bemöta okunskap i framtiden. För att få upp självförtroendet finns det två väldigt bra sätt. Ena är att plugga på om diagnosen för att förstå sig själv bättre. Andra är att man pratar ut sig om det här med någon vuxen man litar på.

    Jag brukar glömma att jag har den diagnosen till vardagen så att det bästa är egentligen att vara social och engagera dig och ge inte upp hoppet om att skaffa sig nya kompisar. Senare in i framtiden så kommer det vara så att folk som inte har någon koppling till Autism kommer inte heller lägga märke till att du har en diagnos.
    / Kille 16 år
  • Tänk såhär: "Det har inte påverkat mig innan, så varför ska jag låta det påverka mig nu?" Att du fick diagnosen betyder inte att du precis fick autism. Du har haft det hela ditt liv, men nu vet du om det. Om det inte har påverkat dig tidigare så bör det inte påverka dig nu heller. Du är exakt samma person nu som du var innan du fick diagnosen.

    Att få en ny diagnos (jag utgår ifrån att du fick den ganska nyligen) kan påverka ens syn på sig själv. Men det går över efter ett tag. Vänskap går åt båda hållen. Om du är väldigt tyst och isolerad så kommer det bli mycket svårare att skaffa vänner. Har själv varit blyg ett tag då jag trodde att alla som jag inte känner ser ner på mig, detta för att det bara var såna individer jag hade varit i kontakt med under låg/mellanstadiet.

    Men den verklighetsuppfattningen stämmer inte. Det finns massor av snälla människor i världen. Ha det i åtanke nästa gång du träffar nya människor / befinner dig i något slags socialt sammanhang
    /yess
  • Jag har en "släng av" autism, det vill säga autismliknande tillstånd. Under min uppväxt fick jag höra att alla duger vi som vi är och jag anser att alla unga förtjänar höra det, att alla är vi speciella och att det är vad som gör oss samtliga till de vi är. Jag menar med andra ord att du inte ska behöva känna att det är du som ska anpassa dig eftersom du duger som du är.

    Jag är också väldigt tystlåten av mig, det har jag alltid varit. Ibland kan människor oroligt utbrista "vad tänker du på?!" Men de gör ju det för att de bryr sig om mig och inte för att de menade att rasera hela min fundering. Det är inget fel med att vara tystlåten, det kanske är en del av din personlighet så istället för att tycka att det är något dåligt kanske du kan föreställa dig hur mycket du hinner med jämfört med andra?

    Att umgås med vänner är faktiskt en investering i tid, den enda valutan som vi varken kan trycka mer av eller köpa tillbaka. Hoppas det går bra för dig.
    /En ung högskolestuderande med en del av diagnosen. Lugnt :)
  • Jag har inte autism så min inblick blir lite begränsad. Jag har dock ADD och dyslexi. Jag kan känna igen känslan av att vara annorlunda. Mitt bästa knep för att känna sig mer hemma med sina diagnoser är att läsa på om dem och försöka lära sig mer. Hjärnan är spännande och ofta kompenseras de svårigheter man har med något annat.

    Riksförbundet Attention kanske också kan vara något om du inte redan är medlem, det är jag. Jag hade en tjej i min gymnasieklass som fick en autismdiagnos. Hon gjorde en fantastisk grej. Hon höll ett kort föredrag för klassen där hon berättade om sin diagnos, vad det innebär och hur hon ville att vi skulle göra anpassningar. Det hjälpte oss att hjälpa henne och jag är ganska säker på att hon hade en bättre skolsituation efter det.
    /Kille 21
  • Hej! Mitt bästa tips till dig är att vara med djur! Djuren tycker aldrig att du är för tyst eller att du är onormal. Du kommer inte heller att känna dig annorlunda på samma sätt som när du jämför dig med andra tjejer. Hästar är specielt duktiga med människor som har autism (sök!), de känner av det och tar sedan hand om sin människa.

    Du behöver inte ens rida, utan att hälsa på hästar i någon hage eller bara vara i ett stall kan få dig att känna dig bättre. Även andra djur är mycket duktiga med människor med autism. Sedan tycker jag absolut att du ska försöka skaffa nya vänner, jag känner en tjej som har autism, och hon är superschyst! Lycka till, hoppas att du hittar några vänner, tvåbenta som fyrbenta!
    /Hästtränaren och densomvet
  • Va dig själv och jämför dig inte med andra, om du känner dig ensam så kan du fråga någon om ni kan bli vänner!
    //Anonym
  • För det första kära vän, det finns inte riktigt något facit på som vad är normalt eller onormalt, så det tycker jag inte du ska behöva övertänka. Lev ditt liv runt omkring folk som får dig att må bra, och autism är inte något som du ska behöva skämmas för eller ändra på. Säg bara dra åt helvete till de som får dig att tänka annat. Tack för mig, hade det bra.
    /En erfaren
  • För det första så är du inte onormal. Jämför dig inte med andra. Vi alla är olika. Försök att läsa mer om autism så får du mer Självförtroende och kunskap. Försök att träffa nya vänner. Genom föreningar eller annan organisation.
    /Mia
  • Hejsan! Vet du vad jag tycker? Jag tycker att du ska strunta helt i vad andra människor tycker och tänker om dig. Din diagnos definierar inte dig som person. Du är så mycket mer än ’autistisk’. Själv har jag ADHD och troligtvis BPD (Borderline personality disorder) och har alltid utmärkt mig i skolan osv. Alltid varit lite annorlunda, lite konstig...

    Tänk på att alla människor är annorlunda och har olika personlighetsdrag. Vissa är tystlåtna, andra manipulativa. Och vissa har Autism. Det är inget märkvärdigt med det. Det är bara en del av din personlighet. <3
    /Saturnus
Till toppen av sidan