Går det att bli helt fri från ätstörning?

Hej!

Är en 18-åring tjej som tidigare haft anorexi, men blivit frisk, eller i varje fall så nära frisk jag någonsin varit på många år. När jag hör om folk som blir helt fria från sina ätstörning så känner jag mig nästan skeptisk. Jag har kämpat länge, varit normalviktig i flera år och verkligen försökt. Jag har lärt mig äta alla mina ”fear foods ” som pizza och fruktyoghurt. Ändå finns tankarna där. En tid var det ganska bra, men aldrig på topp och nu har jag börjat räkna kalorier igen, hoppar måltider ibland, men jag går inte ner i vikt.

Jag vill inte bli pinnsmal, men det känns som om jag måste hålla stenkoll för att inte bli tjockare. Jag vill tycka om min kropp och ibland gör jag det, men så fort jag äter ”mer än planerat” så känner jag mig äcklig och skäms. Någonstans känns det som om jag accepterat att jag alltid kommer vara så här. Det känns som om jag aldrig kommer bli HELT fri, bara bättre. Frisk typ, men kanske inte till 100%.

Snälla svara brutalt ärligt på riktigt. Blir det bara bättre, eller kan man bli helt helt helt fri från ätstörda tankar? Och isåfall, hur gör man? ❤️ Jag vill ha ett ärligt svar, inte något för att peppa mig eller så. Jag kommer fortsätta försöka såklart, men vill bara veta om det verkligen är möjligt. Tack på förhand och ta hand om er❤️
// Molly 18

• Hejsan Molly! Jag hatade min kropp under en lång tid och försökte allt vad jag kunde att bli smalare. Jag började må dåligt när jag var 9 år. Det tog mig 3 år att bli av med min ätstörning. I dagens samhälle blir man alltid pepprad med bilder och åsikter om hur människor och framför allt tjejer ska se ut.
  
  Alla kroppar är olika och du är fantastisk! Det är såååå fantastiskt att du verkligen försöker bli av med din ätstörning. För att jag skulle bli av med mina problem krävdes det att jag fyllde upp min tid med andra aktiviteter. I mitt fall sporter som gymnastik och volleyboll. När jag verkligen började älska de här sporterna gick mina tankar mer till hur jag skulle kunna få min kropp att må och prestera bättre istället för att dag in och ut önska att jag skulle bli smalare. På så sätt så ville jag äta för att orka bli bättre, även om detta inte funkar för alla funkade det för mig.
  
  Det är möjligt att bli av med sina ätstörningar (vilket hände mig) fast det är inte lätt. Jag kan fortfarande ha problem med att äta till exempel glass, men man måste acceptera sig själv och tänka att man äter bra och att det är så här din hälsosamma kropp ska se ut! För att bli av med ätstörningarna måste du tvinga dig själv att se saker ur ett nytt perspektiv. Du måste tänka på alla de som svälter och skulle önska för allt i världen att de hade dina privilegium. Tänk också på alla negativa saker med att inte äta som att: din kropp kommer må piss. du kommer kanske att tappa hår. din fina kropp kommer tina bort. Håll ut, prata med folk och försök att se vad din kropp kan göra för dig istället för att önska att du var smalare. Jag hejar på dig!!!
  /Molly - M + H
• ja det går om man gör en burk med saker som man är rädd för att äta och drar en lapp varje dag så kommer det gå över
  /mos
  
• Hej Molly! Jag har själv lidit av en ätstörning och det är hemskt, tro mig jag vet! Och jag kan säga att det går att bli helt fri! Man måste ta ett steg i taget. Jag fick alltid höra ”äta bör man annars dör man” och jag kommer ihåg hur störande det va att höra den meningen hela tiden, men när jag låg inne på sjukhuset med dropp så va den meningen väldigt nödvändig.
  
  Det går att bli frisk från en ätstörning men man måste ha tålamod hur jobbigt det än är, det tog många år innan jag blev helt frisk. Jag tror att alla går runt med tankar om hur man ser ut, framförallt tjejer i och med alla ”krav” som tjejer har på axlarna, för varje dag ser man en bild på nätet eller får höra hur man ska se ut.
  
  Grejen är att livet är för kort för att behöva må såhär, livet är för kort för att ta emot massa skitsnack. För ingenting av det man läser eller hör i samhället om hur man ska se ut är sant! Så länge man är nöjd i sig själv och mår bra så har man ju vunnit första pris! Du är helt underbar och sluta aldrig kämpa för det går tillslut, plötsligt står du där på första platsen och är fri från det. Hoppas det hjälper något, du är inte ensam.
  /Anonym