UMO frågar: Hur kom du ut?

Alla har rätt att älska vem eller vilka de vill, och själv bestämma vilket kön de har. Ibland kan det vara svårt att vara öppen med vem man är inför andra. Här kan du dela med dig av hur du kom ut och ge tips till andra!

Svar: 

  • Även om jag aldrig riktigt gillat en tjej kände jag som 11-åring att jag inte kände mig hemma i att vara straight. Kom ut till min mamma som bi när jag var 12 genom att bara säga det, och hon tog det superbra. Vet inte riktigt hur pappa fick veta, men tror mamma berättade för honom - hur som helst tog han det också väldigt bra! Nu är jag 16 år och vet inte riktigt vad jag är. Det enda jag vet är att jag är långt ifrån straight, så min teori som 11-åring var rätt hehe. 🏳️‍🌈🏳️‍🌈🏳️‍🌈
    / (:
  • Jag kom ut till en söt kille i parallel klassen, och han berättade att han också var gay. Sedan berättade han att han gillade mig, och vi är nu jättekära och familjen accepterar det! Det var lätt att börja med en person och sedan koma ut till familjen!
    /Andy
  • Jag skoja att mamma var gay sen så berättade jag att jag är pan. Hon sa till pappa och jag sa till några andra nu sitter jag här med 10 pride flaggor och regnsbågssmink i mitt ansikte! 🏳️‍🌈💘😂
    /Anonym
  • Jag är en cis tjej och bi eller pan. Jag insåg att jag inte var hetero vid typ 11 års ålder. Jag hade precis fått sociala medier och upptäck HBTQIA+ och det kändes som jag kanske kunde sätta fingret på något som jag länge undrat. Efter ett tag så insåg jag att jag kände mig mest bekväm med termerna bi eller pan. Ett tag efter detta kom jag ut för första gången till en jämnårig inte så nära tjejkompis. Hon var den första homosexuella personen jag kände och vi pratade mycket om rättigheter och HBTQIA+ rörelsen.

    Efter det så började jag fundera på att komma ut till mina tre närmaste tjejkompisar. Jag visste att dem var typerna som säger att dem accepterar homosexuella personer men som egentligen har massa fördomar. Det slutade med att jag kom ut till 2 av dem genom att vi låtsades att spela in en Youtube video och att de sa ett skämt om att jag var gay, jag ser ut som många tror att en gay tjej ser ut (kort hår, klär mig ”maskulint” osv). Då svarade jag nej Bi utan att tänka. De blev jätte chockade och sa bara VA ÄR DU?!!

    Jag blev jätteosäker och sa bara typ ” Kanske, vet inte”. Jag har inte kommit ut till min pojkvän eller min familj pga att jag inte vågar. Jag vet inte vad min familj tycker om HBTQIA+ personer och jag vågar inte fråga! Nu är jag tretton och är fortfarande rädd att mina ”kompisar” ska berätta om min sexualitet till alla.
    /En 13 årig rädd tjej!
  • När jag berättade för mina bästa kompisar att jag var bisexuell så bara skrattade de åt mig som om det var ett skämt. En av mina bästa vänner tycker att det är äckligt att vara gay eller bi och hon bara sa ”Ewww” när jag berättade att jag var bi. Jag har ännu inte berättat för mina föräldrar, även fast de stödjer och firar pride. Jag vet liksom inte hur de skulle reagera. Idag så var jag på en affär och köpte en ”bisexual flagga” hon i kassan var jättetrevlig när jag skulle betala. Hon sa ”oj men vad roligt, är du bisexuell? Det är alltid kul att vara annorlunda. Var dig själv!” Sa hon till mig. Sen hängde jag sånna flaggor lite överallt i mitt rum. Så nu vet mina föräldrar nog att jag är bi och de verkar tycka att det är helt ok! Om du har det jobbigt att berätta för dina föräldrar om att du är gay/bi/plan/trans/allt därinellan så har jag några tips:
    • berätta för en kompis/någon du känner som också har kommit ut. •messa eller ring till bris. Det gjorde jag o jag e fett nöjd att jag gjorde det!
    •ge små ”hints” till dina föräldrar att du vill komma ut. T.e.c flaggor mm. Tack för att du läste detta! 
    /Tuva
  • Jag hade kommit på att jag var lesbisk och hade väldigt mycket ångest över det. Jag berättade för min bästa kompis som jag känt i 10 år (hon är pansexuell) och hon supportade mig fullt ut. Jag köpte en lesbisk flagga och hängde upp den i mitt rum. Jag snackade mer öppet om lgbtq+ saker och berättade till slut för mina föräldrar. De tog det väldigt bra och all ångest över det var som borta. Ibland säger personer homofobiska saker men jag försöker att inte tänka på det. Att komma ut som gay var nog en av de bästa sakerna jag gjort 💖
    /Ina 🌈
  • Jag kom ut genom ett tal i skolan, framför min otroligt straighta klass. Sen blev jag mobbad så jag bytte skola
    /TransRoger
  • Jag kom inte riktigt ut som pansexuell eller ickebinär utan folk märkte nog bara, och så blev jag tsm med en underbar tjej när jag var 8 och då kom det bara ut i guess
    /EJ
  • Jag skrev till min kompisar på Teams. Jag frågade min vän vilken sexuell läggning hon trodde att jag hade och hon sade lesbisk för att jag har så kort hår och då berättade jag att jag var det. Till min andra vän berättade jag det i ett meddelande. Båda vännerna tog det jättebra.
    /Hanna
  • Jag kom på för ett par månader sen att jag är bi. Jag tänkte mycket på det och läste om det mycket. En dag pratade mina vänner och jag om att hbtq och att komma ut. Vi snacka mycket om det. Efter ett tag sa jag ”på tal om det där med att komma ut...”. De sa ”vadå? är du gay?” Jag sa ”ja faktiskt jag är bi.” Först trodde de att jag skämtade lol men sedan fattade de att jag var allvarlig. De sa att de tyckte det var coolt, och att de inte hade nån aning. De frågade också om jag hade berättat för nån annan, typ mina föräldrar. ”Nej,” sa jag, och dem lovade att hålla det en hemlis. Sen började vi prata om annat. Kram!
    /Tjej som skakar
  • Jag har alltid känt att jag var annorlunda. Att jag inte direkt tyckte att idolerna som mina vänner visade var så snygga som dem tyckte. Jag känner ingen som är homo eller gay eller ngt sånt. Det kändes ensamt att jag inte direkt kunde prata med någon om det. Men en dag när min klass hade lektion så sa min lärare att alla hennes tjejkompisar och hennes kusin var gay och då kändes det som att hon skulle kunna förstå. Så jag sa att jag behövde prata med henne och så berättade jag att jag tror jag är bi. Att jag har tänkt mycket på min läggning det senaste året och att när jag sa det för mig själv. ”Du är bi” så kändes det så rätt. Min lärare stöttade mig och jag kunde prata med henne om allt jag tyckte var jobbigt med min läggning. Mitt tips är att man ska berätta för någon som man tror kommer att förstå. Någon som man kanske inte är så nära med men ändå finns där.
    /Leia/ 15
  • Det tog ett år innan jag sa till min bästa vän. Min syster har nog alltid vetat sa hon. När hon tänkte på vem jag skulle vara med i framtiden var det en tjej. Jag har fortfarande inte kommit ut för mina föräldrar. Vet inte hur de ska reagera...
    /En tjej som är bi
  • Har aldrig kommit ut kommit ut, har aldrig känt att jag behövt det. (väldigt tacksam över det) har folk frågat har jag svarat att jag är bi, och pratar vi om vem vi gillar/om kändisar osv så ljuger jag aldrig utan är ärlig. Enda personen jag verkligen *kommit ut* till var min dåvarande pojkvän för kände att det var något jag hade velat veta om rollerna var omvända. Skrev typ "innan detta går längre så vill jag bara berätta att jag är bisexuell" och han tog det jättebra så det var ju skönt. Tror dock de flesta i mitt liv alltid har haft en aning dock, mina föräldrar har alltid sagt "framtida man eller fru", har alltid varit väldigt öppen och högljudd om HBTQ+ rights osv så missar man att jag inte är straight så är man nog lite blåst. Men som sagt, har aldrig låtsats vara någon jag inte är men har inte heller känt att jag är skyldig någon annan att komma ut. Det är inte en så stor grej för mig, gillar alla människor spelar ingen roll vilken könsidentitet de har och har du problem med det så har du ingen rätt att vara i mitt liv längre. Sen är det ju inte så att man "kommer ut" en gång, det är något man behöver göra hela livet. Kort svar: säger det endast om det kommer upp naturligt, aldrig känt behovet av att komma ut officiellt, inte en stor grej för mig
    /bi tjej som tror på mänskligheten lite för lite/mycket
  • Jag skrev en text och la ut på instagram. Ganska kort, och sa rakt ut att jag är ickebinär, vad det innebär, och vilka pronomen jag använder. Skickade texten i ett privat meddelande till mina föräldrar en förmiddag så de skulle ha hela dagen på sig att vänja sig vid tanken innan vi sågs på kvällen. Tack och lov har jag väldigt accepterande vänner och familj, och nu har jag varit ute i några månader. Även om jag ibland får transfobiska kommentarer och folk använder fel pronomen så ångrar jag ingenting. Jag är den jag är och det får folk helt enkelt finna sig i.
    /Greg
  • Jag kom ut på Instagram. Då fick alla veta samtidigt och jag behövde inte säga något. Sen var det lite frågor efter inlägget, men det var mycket enklare att hantera ;)
    /WE
  • Jag kom ut genom att säga till en kille i min klass som jag vet kan sprida saker, och sa till honom att han skulle säga till vem han ville. Tyckte det var enklare att bara säga till en och låta de andra få reda på det genom honom.
    /En lesbisk Rebecka
  • Jag var 14, (för några månader sedan)  Vi snackade om "allas rättigheter" "ingen ska behöva skämmas över det man är" "jämnställdhet" osv.... ..... Min kompis själv är trans, min halv storasysters är bi (på pappas sida) och om det pratade jag med morsan. Hon sa att det var väl helt O.K. inget från andra sidan världen 🌍direkt, man är det man är. 🌈..... "❤" Vi pratade om sånt länge nog, tills jag valde att ta modet med att komma ut som pan. Jag blev totalt förolämpad och dissad, när jag väl skulle berätta. Ingen pep överhuvudtaget . Mamma kunde inte acceptera det helt enkelt, svårare än så är det inte... ^_^ Hon sa bara att jag inte skulle säga det till NÅGON, inte ens till vänner. att "ingen skulle vilja vara med mig", folk skulle se mig som "annorlunda", på sättet som jag går, och agerar. hon missförstår en hel del grejer. 🙃 Tror att jag vill vara en kille, bara för att jag sa att jag gillar "maskulina" kläder. Men asså HOLY,,, ska det spela en så stor roll för? Jag gillar klänningar å sånt skit, men kan man inte gilla maskulina kläder då?! Jag personligen gillar de flesta stilarna som kjolar, whatsoever. (Det var lite övrigt. ) Hennes ord gjorde ont. Såklart så stämmer de inte alls med mig, liksom bullshit:// Men det slog mig riktigt jävla hårt (fyfan). Jag ville seriöst ge henne en rak höger!! När man själv i den stunden som mest behövde stöd och pepp, så går allt åt rena fanders. Själv vet man att det inte är sant, men det kan vara svårt att igga när man väl bor i samma hus å tak. Läget är helt ok nu. Morsan tar det inte på allvar känns det som Vilket suger rejält, farsan har ingen aning för just då så var han på en resa. Jag bryr mig inte direkt om mammas åsikter längre, men hon kan helt plötsligt bli fräck i vissa situationer. Från ingenstans kan hon retas om min sexualitet. Det är så jäävla barnsligt. Går inte att beskriva. Ibland så finner man inga ord på hur omogen man är (emotionellt). Liksom "Du är min mamma, inte min fiende?". Vissa saker får man ta med huvudet kallt. 
    /Alexandra
  • Jag sa det på ett sms
    /Stellan shaw
  • Första gången jag berättade för någon var det i en uppsats till min lärare. Jag var 14 år och vi hade uppgiften att skriva om’’Our heroes’’. Vid den åldern hade jag aldrig träffat någon som var homosexuell och likt många av oss vände jag mig till Internetet. I min uppsats skrev jag om hur mycket jag uppskattade människor som var officiella med sin sexualitet. Jag har aldrig i hela mitt liv skakat mer än när jag skrev de orden och lämnade in mitt papper. Skolan slutade direkt efter och känslan när jag gick hem… Den lättnaden var oersättlig. För oavsett hur min lärare skulle reagera, hade jag gjort mina inre känslor och tankar kända till världen. Jag kände mig verklig, som om jag äntligen existerade. Min lärare var helt fantastisk (han gav mig ett A), han stoppade mig några dagar senare och pratade med mig och gav sitt stöd så bäst han kunde. För mig så hjälpte det att berätta för någon tillförlitlig men som var mindre ’viktig’ för mig. Som en bra övning, och med tanke på hur bra han reagerade kände jag nog att jag hade mer stöd bakom mig. Några månader senare kom jag ut till min mamma. Jag tror att det var lite efter jag fyllde 15. Jag vågade inte säga det rakt ut, utan Jag fick henne att gissa sig fram. Tillslut så gissade hon rätt. Hon var mycket rädd om mig, min framtid och min lycklighet. Hon stöttade mig alltid, men det tog några år innan hon accepterade jag inte kan förändra vem jag är, bara för att göra mitt liv ’enklare’. Jag är nästan 23 år gammal, det kommer alltid finnas saker du och dina föräldrar inte kommer överens om. Men till slut så kommer de antingen acceptera dig som den personen du är, eller så kommer du växa ifrån dem. Oavsett vad måste du leva för dig och göra det du vill.
    /Jennie
  • Jag berättade först och främst för en av mina närmaste kompisar att jag gillar en tjej. Sedan tycker jag att det var lite krångligt att berätta för mina föräldrar så jag frågade om jag fick beställa en pin som föreställde Pride-flaggan. Mamma frågade då om jag hade någon annan läggning en straight och jag berättade då att jag gillar en tjej cx Hon blev nog lite chockad men sa sedan i efterhand att hon anat något liknande och att hon var glad för mig skull.
    /I’ts okay to be gay 🏳️‍🌈

     

  • Jag tycker på något sätt att man inte att man ska behöva komma ut bara för att man inte är straight. Så jag frågade bara min mamma om jag fick beställa några broscher där bl.a pride flaggan samt olika citat kring att vara lesbisk stod. Hon frågade då om jag var lesbisk, jag svarade ja och sedan var det egentligen inget mer med det c: Broscherna sitter nu på min ryggsäck & jacka :) Förstår däremot att det inte behöver vara så lätt för alla.
    /Lesbian :)
  • Efter 2 år tänketid om jag skulle komma ut eller inte så år 2018 kom jag ut för både min släkt och mina vänner och alla respekterade mig.
    /Elina
  • Har på sätt och vis kommit ut för min farsa. Jag sa att jag var kär i en kille. Mamma vågar jag inte berätta för och jag har berättat för några av mina kompisar. Skulle gärna få tips om hur jag ska komma ut till en "traditionell" mamma.
    /Yeah boiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
  • En dag var jag med min mamma i köket och min mamma såg en transtjej å¨mobilen och jag frågade min mamma hur hon kände av det. Hon sa ingenting, då sa till min mamma att jag ville prata med henne men jag vågade inte säga vad jag skulle säga.

    Sen skrev jag på pappret att jag transkille och gav den till min mamma och hon blev tyst och jag frågade henne vad tyckte om det. Hon bara suckade och sa ingenting. Nu prata inte min pappa och mamma om det igen för att de tror att det ÄR en "phase" men det gör inget för jag vet vem jag är och de kan inte få mig att sluta var det.
    /Julian 15 transkille
  • Jag skrev ett brev som jag gav till mina föräldrar innan jag gick och la mig. Dom accepterar mig och det är jag jätteglad för😊
    /Bi tjej, 13
  • Jag har hintat till mamma men jag tror inte att hon fattade. Jag har alltid varit vänner med de "opopulära" och de "populära" tjejerna. När jag berättade för de populära som jag var närmast med så fick jag inte alls den reaktionen som jag ville ha.

    Det är nämligen så att en till tjej i den populära gruppen var bi och jag tog inspiration av henne att komma ut så kanske en månad efter hon hade berättat för oss så berättade jag också och den första saken de sa var, "blev du det bara för att L blev det?"

    Min lärare vet om att jag är bi och hon har lebb-kompisar som hon kommer se om jag kan få prata med dem för att höra deras historia och om hur dem kom ut till deras vänner och familj. Sen ska jag ta mod och berätta för mina föräldrar. Om dina vänner reagerar som mina populära vänner, så är dem inte riktiga vänner! <3
    /Proud bi student <3
  • Jag bröt ihop och sa det till min mamma. Det är skitläskigt men det är verkligen inte så illa som man tror att det är. Jag mår mycket bättre nu även fast min pappa inte vet än. Alla som jag vill ska veta vet och det är bra nog för mig.
    /Lebben
  • Jag insåg jag var bisexuell när jag blev kär i en tjej på nätet. Vi började som vänner men chattandet blev ganska snabbt flörtigt och helt plötsligt var vi tillsammans. Min mage var full av fjärilar hela tiden och jag längtade varje dag tills jag kunde chatta med henne. Vi ringde varje kväll och lärde känna varandra på håll.

    En dag frågade min mamma vad som hänt - jag verkade så mycket gladare. Jag log och sa att jag har blivit tillsammans med någon på nätet, hon skrattade och frågade vad hans namn var. Jag sa att det var en tjej och sa hennes namn. Mamma blev lite förvånad men sa att hon var jätteglad för mig och att jag hittat någon.

    När jag sa direkt ut att jag är bisexuell sa hon och min pappa att det är helt fantastiskt. Dom sa vilken tur att nu både tjejer och killar har chans att älska mig, och att det måste vara härligt att ha så många att välja på. Mina kompisar sa att dom misstänkt det. Tyvärr gjorde jag och tjejen slut, men nu har jag en pojkvän sen fem månader men kallar mig fortfarande bisexuell! 🏳️‍🌈
    /bi, shy and ready to fly!
  • Jag planerade inte direkt hur jag kom ut. Jag, mamma och pappa var ute och skulle kolla på kläder, men jag (som är transtjej, avskydde alla kläder som min mamma visade mig på "killavdelningen". Mamma frågade varför jag inte tyckte om några av kläderna och jag sa att vi kan prata om det när vi kommer hem. När vi kom hem så gick jag in på mitt rum och mamma följde efter. Efter ett tag så bröt jag ihop i sängen och försökte förklara för mamma hur jag kände; jag är en tjej. Mamma kallade in pappa i mitt rum och vi pratade (jag genom mina tårar) om hur jag kände. Mamma kände på sig att det var något jag hade berättat för henne under en längre tid och hon tog det bäst. Pappa var tveksam och skeptisk och undrade hur jag visste det och vad han och mamma gjort för "fel". Men det slutade ändå bra och vi kramades en stund. Efter detta visade jag även ett par trosor jag hade köpt på H&M, för jag kände att jag inte ville gömma något mer. Jag hade förberett en liten lapp i garderoben där jag gömde trosorna där det stod om att jag var trans (ifall mamma skulle rota runt eller lägga in tvått) Men idag får jag vara den jag vill men väntar fortfarande på respons för könsutredning, men jag ser ljust på framtiden. Hoppas detta hjälpte! <3
    /Transtjej, 18 år
Till toppen av sidan