UMO frågar: Hur kom du ut?

Alla har rätt att älska vem eller vilka de vill, och själv bestämma vilket kön de har. Ibland kan det vara svårt att vara öppen med vem man är inför andra. Här kan du dela med dig av hur du kom ut och ge tips till andra!

Svar: 

  • Tror det är viktigt att tänka att man inte kommer ut en gång sen är det klart resten av livet. Jag menar, jag har kommit ut, för typ 4 personer. Jag kommer ju förstås komma ut till fler senare i livet men om jag träffar nya människor senare i livet vill jag ju komma ut igen för dom också.
  • Jag kom ut för mina 2 närmaste kompisar rätt öppet. Dom är i och för sig bi/homo och var ihop för tillfället så det kanske gjorde saken enklare. Det var för ungefär två år sen, i trean. Dom frågade mig helt enkelt: Är du kär i nån tjej? Jag tänkte lite och erkände att jag var kär i en tjej i vår klass. Men det var svårare med mamma och pappa. Jag var ensam med dom och sa: Jag har blivit kär i en tjej. Dom var som tur var väldigt förstående och var helt fine med att jag är homo. Jag har dock inte kommit ut för någon annan än, inte ens för mina syskon.
    /Boan
  • Med vissa personer pratar jag om det helt naturligt, som mina bästa vänner, och folk jag nyligen har träffat, på kollon eller läger t ex. Jag har aldrig sagt det till min familj, men jag tror att de på någon nivå vet att jag inte är straight, jag försöker inte direkt gömma det, de vet att jag har varit på pride, att jag bryr mig mycket om jämställdhet, jag har en prideflagga på väggen. Det är möjligt att de tror att jag är ihop med min bästa vän (Det är jag inte, men vi är väldigt kramiga, hänger ihop hela tiden, och gör det mesta tillsammans). Ifall jag och mamma är ute på stan och hon ser något med en regnbåge på brukar hon säga typ "Saga titta", vilket jag tycker är asgulligt. Jag kommer antagligen inte säga nåt om det innan jag blir ihop med någon
    /Bisexuell 14-åring
  • Jag sa till min vän idag.
    /Anonym lesbisk tjej på 12 år.
  • Jag och mina föräldrar sitter ofta och diskuterar och pratar om olika samhälls frågor när vi exempelvis äter middag eller liknande. En kväll nu i somras så hade vi suttit på våran altan, och så hade det blivit prat på hur en av min pappas kompisars dotter kom ut, och berättade att hon hade fått en flickvän. Men hon hade aldrig sagt att hon var lesbisk, så eftersom att hon hade haft heterosexuella förhållanden innan så sa vi det att hon lika gärna skulle kunna vara bisexuell eller pansexuell.

    Efter en stund så gick min pappa för han skulle iväg och jobba och jag satt kvar med min mamma. Jag frågar henne då (efter många ångesttankar och ska jag eller inte tankar) ”vet du någon som mer som är bisexuell?” Mamma: ”njae inte som jag kan komma på på rak arm, vadå då?” Jag säger då att jag är det. Mamma blir lite tårögd typ och frågar hur länge jag vetat det och sen så frågar hon lite mer.

    Ungefär en vecka efter så berättade jag för pappa. Det var precis innan jag åkte till Stockholm för att gå på konsert och av en händelse var det under Prideveckan. Men mamma satt och armbågade mig i sidan och ville att jag skulle säga när vi återigen satt ute på altanen och diskuterade. Till slut säger hon: ”Jag sa grattis till vår dotter förra veckan” Pappa sitter där som ett levande frågetecken och jag reser mig upp och säger till mamma att hon kan säga det och hon säger att: ”nej du kan säga det själv”.

    Jag säger tvär nej och går in för att ”hämta” något. När jag kommer ut igen så har hon berättat och pappa sitter dör med ett stort leende. Efter ytterligare frågor från deras sida så säger han ”jag är inte förvånad, jag har hela tiden trott att du skulle/kommer bli tillsammans med en tjej”
    /Bisexuell ickebinär tjej

  • Jag pratade med en lärare som jag såg upp till mycket och hade förtroende för. Och om nån typ var taskig eller om jag behövde prata med nån så hjälpte hon mig och peppade mig. Hon hjälpte äcen mig att våga prata mer om det för mig mamma. (Inte för att min mamma inte accepterade mig men det kändes typ konstigt att prata med henne av nån anledning.) Så hon pratade med min mamma osv. Mina närmsa vänner skickade jag sms till om att jag var lesbisk och fick som svar att 1 av de var bi och den andra pan. Och en annan vän var när vi pratade om vad lesbisk innebar i bilen. Och då sa jag bara rakt ut: "Det är jag". Sen la jag dessutom ut det på min story på insta en gång.
    /Idun
  • Åh att komma ut, det är skrämmande, lättnande och alla möjliga andra känslor. Men att komma ut innebär inte att man säger det en gång, såklart måste man säga det om och om igen, det är lite av en process *suck*.

    Första gången var inte den svåraste. Jag var lite små lullig och berättade för min bästa vän som jag känt i evigheter och två andra tjejer jag litade på, det var enkelt och dom brast ut med ett litet ”va nä äre sant! Omg ja” och sen så gick vi vidare med kvällen.

    Andra gången var det lite mer nervöst. Jag satt med min allra bästa killkompis, en annan bästa kompis, en nära vän från min klass (vi var på läger så detta är liksom hela dealen) vi satt och snurrade en flaska (alltså värkligen hela dealen) och så fick jag en fråga om min största hemligheten och där slank det ut ”jag är bi”, det var ett gulligt litet yay från min bästa kompis, ett ”Omg yaaaas” från min kristna klasskompis, och ett tyst ”jag med” från min killkompis. Allt var helt enkelt perfekt och ganska oskyldigt.

    Okej senaste gången dårå: jag hade en tjejkväll med ett par av mina tjejkompisar, och där sitter jag insvept i två av mina nyfunna tjejkompisar och en vid fötterna på oss, för att vara helt ärlig så vet jag inte riktigt hur vi började prata om det men jag var den första som nämnde att jag var bi, sen kom det två ”jag med ” från tjejerna jag låg i soffan med och ett ”omg va kul” från tjejen vid fötterna. 

    Föräldrarna vet inte än, men det känns inte liksom nödvändigt för mig att berätta nu, jag har en liten annons om att min farsa vet han e en riktig person kännare och min mamma är nog helt clueless men det gör inget för när jag (om jag) får en flickvän berättar jag väl det.
    //K
  • Jag insåg att jag inte var straight när jag var typ 13-14 år. Jag hade fått en crush på en person som senare kom ut som trans och jag slutade inte gilla hen efter att hen hade kommit ut. Jag kom på senare tid över min lilla crush. Jag träffade en tjej när jag gick i 8an tror jag, och henne fick jag senare känslor för.

    När hon berättade för mig att hon hade utnyttjat mig för att komma över sitt ex, blev jag vansinnig men känslorna stannade kvar ett tag efteråt. Nu tror jag att jag har en crush på en annan av mina transvänner och jag vet inte vad jag ska göra. Hen är en av mina allra närmaste vänner. Hen vet i princip allt om mig, förutom den lilla hemligheten.

    Jag googlade runt lite och pratade med flera av mina kompisar som alla är queer och väldigt öppna med att prata om sexuella och romantiska läggningar. Jag insåg för ganska länge sedan att jag inte kände någon sexuell attraktion mot någon, bara romantisk. Jag insåg att det fanns en läggning som jag kände igen mig i; pansexualitet.

    Jag började identifiera mig som panromantisk och asexuell. Jag kom ut till de som hade hjälpt mig och de blev jätteglada. Jag vågar inte berätta det för mina föräldrar eller bror, mest eftersom jag är rädd för vad de kommer att säga. (Sorry för att det blev så långt :/ )
    /En ace liten människa
  • Första gången jag kom ut var som bisexuell när jag var 14 år gammal. Berättade för min syster att jag kunde bli kär i både tjejer och killar och hon hjälpte mig komma ut till mina föräldrar. Kommer från en familj som är väldigt öppen för sådana här grejer så de reagerade typ inte utan tyckte det var helt okej och jag var inte särkilt rädd för att vara öppen om det. Nyligen kom jag även ut som trans och det kom lite reaktioner - främst från min pappa som är lite rädd att jag gör ett ”misstag” och kommer ångra mig, trots att jag varit säker på min sak i flera år och försökt förklara det för honom. Har aldrig fått något konkret negativt riktat mot mig varken för att jag är transsexuell eller bi, utan det är något som folk i min närhet accepterat och de älskar mig iallafall.
    /Alex, 20
  • Jag är ickebinär och bisexuel, och jag började disktutera med mina närmaste kompisar om att jag gillade tjejer också. Men helt ärligt var det inte så många som var förvånade. Jag insåg senare att jag var ickebinär och då berättade jag för mina två bästa kompisar och några av mina lärare, antingen hamnade det i skolarbete (t.ex nationella proven i svenska då man fick skriva hur det var att sticka ut eller smälta in) eller så sa jag det till dem rakt av.

    Lite senare fick vi en uppgift mot slutet av nian att hålla tal inför klassen och då pratade jag om HBTQ och att jag var ickebinär. Jag kommer från ett ganska "stängt" ställe, alltså alla är kanske inte helt accepterade men det verkade inte vara någon som riktigt reagerade och det är jag väldigt tacksam för.
    /9A <3 <3
  • Jag bara sa det!
    /Im gay!
  • Jag hade ett par år innan hamnat i en konversation med mina kompisar om sånt (innan jag kommit på att jag var bi) att det inte skulle vara helt otänkbart för mig att bara med en tjej. Och sedan en dag så hör inte så länge sedan) kom vi in på det igen och min kompis frågade om inte jag typ var bi och jag bara sa ja framför typ halva min klass, så det var det.

    Jag blev lite nervös när min kompis frågade mig för jag visste inte hur folk skulle reagera, men så fort jag svarat jag gick det som en våg av energi igenom min kropp och jag blev såå nöjd med att jag sa det och mådde så bra! Om du är någon som vill komma ut till dina vänner eller din familj så gör det bara, det är inte svårare än så och om de tycker att du är dålig eller nått sånt bara pga det så är de ingen bra person från början. LYCKA TILL!<3
    /En bisexuell tjej på 15 år
  • Jag skrev ett sms till mina föräldrar.
    /Felle Bom Bom
  • Det började med att jag kom ut till en av mina kompisar genom att jag skickade med henne på snapchat och sedan så pratade jag om hbtq+ rättigheter med min pappa för att jag skulle se vilken reaktion jag skulle kunna få om jag skulle komma ut som homosexuell.

    Jag kom sedan ut till mina föräldrar och de accepterade mig. Sen så var jag tvingad att komma ut till en av mina andra kompisar för att vi körde sanning eller konka. Men det jag inte visste var att mina första kompis som jag hade kommit ut till skulle sen berätta för två av mina andra kompisar att jag var homosexuell. Det värsta sen var att hon inte fattade att hon hade gjort fel och bara trodde att hon hade hjälpt mig.
    /Tjej 14år
  • Jag gjorde en t-shirt med en Pride flagga och skrev ”IM GAY”. Jag hade på mig den under jackan och när jag kom hem öppnade jag jackan och sa ”IM GAY!” till mina föräldrar
    /Shadowfax ;)
  • Jag var riktigt riktigt nervös. Min pappa har aldrig accepterat icke heterosexuella personer. Jag började därför med mina vänner, så länge dom accepterade så skulle jag ha någon kvar i alla fall. När de gjort det gick jag vidare till släktingar jag litade på. Sen till mina föräldrar. Sen skrev jag ut det på Facebook för övriga. Min pappa accepterar fortfarande inte tyvärr, men det jag tror är att det är lättast om man har någon man i alla fall är ganska säker på kommer acceptera, och säga till den först. För då är man inte ensam om ingen annan skulle acceptera.
    /20årig tjej som tyvärr väntade 19 år med att berätta
  • Jag frågade mina kompisar vad de tyckte om bisexualitet, och de sa att det var helt ok. Sen sa jag bara att jag är bi.
    /En bi-drottning
  • Jag var i ett samtal med några kompisar och någon sa attt man skulle skicka en emoji om man inte var hetro. Jag gjode det och när de frågade sa jag rakt ut, ganska högt, "i'm bi!! :D", min mamma satt brevid mig i soffan. Hon låtsades att inte höra då hon märkte att jag blev väldigt tyst efter. Några dagar senare sade jag att jag gillar en tjej i min skola, för att se hennes reaktion. Hon bara fråga om tjejen och så var det inte mer med det.
    /En tjej med en crush
  • För ungefär ett år sedan så satt jag med två kompisar (tjejer) som började prata om sexuell läggning. Båda sa att de var bisexuella och pratade om att de mest gillade killar men även haft crusher på tjejer också. Jag satt bara och tänkte att jag måste säga något. Om jag någonsin ska berätta så är det nu, tänkte jag. Allt jag fick ur mig var ett "jag också".
    Min ena kompis såg storögt på mig och konstaterade "jaha, så alla tre då". Grejen var bara att jag inte visste om jag var bisexuell eller lesbisk då. Senare kom jag fram till att jag var helt lesbisk och började ångra att jag sagt att jag var bi. Vi har inte pratat om det mer sen dess, jag och mina två kompisar. Jag har berättat för mamma, pappa, syster och två andra kompisar dock.
    /Tjej 15
  • Har än så länge bara berättat för en av mina bästisar. Vi var på en konsert och när artisten började spela en låt som handlade om när han insåg att han var gay skrev jag på mobilen ”det är hemligt men jag är bisexuell” och visade bara mobilen för henne. Sedan kollade hon på mig med stora ögon och sa högt ”awww” och kramade om mig.
    /Anonym
  • Jag hade en flickvän vid den tiden och berättade det för min mamma. Hon reagerade positivt och ställde bara frågor om min tjej. Senare berättade mamma för pappa som mest var orolig om att jag skulle bli mobbad för det eller liknande. :)
    /Tjej 15
  • Jag gick upp klockan 2 på natten och använde mina vattenfärger för att måla en trans-flagga. På den skrev jag "hug me I'm trans" och satte upp den på min sovrumsdörr, sen gick jag och la mig och på morgonen kom mamma in och kramade mig. Pappa är jag inte säker på om han är fullt accepterande men mamma är det! Jag hade långt innan dess berättat för min pojkvän. #trans #ftm
    /Scorpio
  • Satte mig ner med mamma privat och berättade för henne att jag var queer och funderat på min könsidentitet + sexuella läggning ett tag. Hon besvarade positivt och vi kramades. Pappa besvarade inte lika positivt till en början, men desto mer vi pratade och jobbade tillsammans så började han acceptera det :).
    /15 och ickebinär
  • Jag försökte först komma ut som 13-åring, men då sade min mamma att det bara var "en fas". Jag försökte igen när jag var 16 genom att skriva ett brev till min mamma och låtsaspappa som jag lämnade till dem precis innan jag skulle gå på fest.
    /Josephine
  • Kom igentligen aldrig ut. Sa bara att jag hade en flickvän till mamma å pappa. Har alltid varit rätt öppen med sexuallitet och romanticism till mina vänner å sånt.
    /15 och demi :)
  • Jag bara sa till min mamma att jag trodde jag var bisexuell. Hon frågade hur jag fått reda på det och jag förklarade att jag fått crush på en tjej och en kille. Jag ”berättade” för mina kompisar när vi körde anden i glaset, jag frågade anden om jag var bisexuell och flyttade den till ja. Dom var också väldigt accepterande.
    /Sara
  • Jag hade pratat om personen jag gillade ett tag men bara sagt "mitt crush" men efter ett tag sa jag bara Hon istället för "mitt crush". Sen när alla såg lite chockade ut sa jag bara -vadå har jag inte sagt att jag är bi?
    /:)
  • Skickade bara en rolig gif till vår familjechatt. Vart sjukt nervös efter det och stängde av mobilen. sen när jag kom hem visade det sig att det inte var en så stor grej. De accepterade mig för den jag var. Sen så kom jag inte ut själv i skolan utom ett rykte gjorde det åt mig. Min systers kompis började sprida detta och det gick mindre bra. Tonåringar är inte så jätteschysta
    /kaffeman
  • Jag är än så länge bara ute till mina närmaste vänner, men jag kom egentligen aldrig ut till dem utan började bara prata om en tjej jag gillade och då verkade dem fatta. (:
    /Anonym
  • Började med att komma ut för mina vänner som jag känner mig trygg med. Det gav mig mycket styrka till att gradvis bli mig själv mer och mer. Det gjorde att jag sedan vågade komma ut till mina syskon. Och efter ett tag när jag kände att tiden var inne och att jag var redo så skrev till mina föräldrar och kom ut. Bland det bästa jag gjort! Kör ba när du känner dig redo!
    /Anonym

Vad tyckte du om den här texten?

Till toppen av sidan