UMO frågar: Hur kom du ut?

Alla har rätt att älska vem eller vilka de vill, och själv bestämma vilket kön de har. Ibland kan det vara svårt att vara öppen med vem man är inför andra. Här kan du dela med dig av hur du kom ut och ge tips till andra!

Svar: 

  • Kommer från en konservativ kristen familj. Efter år av att må dåligt har jag redan paserat 20-år och inser att om jag någonsin ska tycka att livet är värt att leva så måste jag vara öppen om min läggning. När jag så småningom samlat till mig modet, skrev jag typ "Just so u know så är jag bög..." i vår syskonchatt som vi har (tog typ 6 mån från att jag bestämde mig att jag måste berätta, varav den sista veckan innan jag skrev det spendersdes apatiskt mestadels under täcke och kuddar i sängen). En av dem tog det inte alls bra, de andra var avvaktande. Min syster (som bor hos föräldrarna igen) berättade för föräldrarna även fast jag uttryckligen bad syskonen att inte göra det. Pappa inte mer än suckade som svar den gång ämnet kom på tal när jag var på besök (och förstås var det systern som initierade försöket till "samtal"). Mamma har berört det en gång då hon över telefonen sa att hon älskar mig men att jag bara inte hittat rätt tjej. Det svåraste är inte längre rädslan över var andra kan tänkas tycka utan att släppa det självhat/skam som man burit med sig alla dessa år. Så kan det gå i det öppna och toleranta Sverige år 2019 men trots det ångrar jag mig inte utan är gay and proud :)
    /Bögen i buren
  • Jag har bara sagt till en och en i taget och alla har tagit det väldigt bra.
    /En stolt homosexuell kille 🏳️‍🌈🏳️‍🌈🏳️‍🌈
  • Skrev till min kompis på snap att jag är gay. Visste att hon skulle ta det bra, eftersom hon är bi. Har försäkt lämna hints till de andra i skolan, men de verkar inte fatta än. Vågar inte säga det rakt ut, så vi får väl se hur det blir helt enkelt.
    /Tjej, 13
  • Jag ställde mig i trappen och skrek att jag var bisexuell, så lätt var det
    /Kille, 14
  • Jag visade min favoritfilm "Love, Simon" för en kompis, och efteråt förklarade jag att jag gillar filmen för att jag känner igen mig i den så mycket. När jag då fick frågan "Hur menar du?" berättade jag att jag är homosexuell. Jag tyckte det var jätteskönt att 'förbereda' kompisen i fråga med en film om att komma ut, då låg inte allt fokus på mig och jag behövde inte förklara något. Jag kommer troligen använda samma taktik igen i framtiden.
    /Filip
  • Jag har alltid vetat att jag varit bisexuell. Det bara kändes rätt. För nån vecka sen kom jag ut för min mamma, och hon sa att hon alltid vetat det. Jag var lite chockad men ändå lättad. Var stolt för den du är!
    /15 årig tjej (;
  • Jag har inte sagt d till mina föräldrar än, e rädd för hur d ska reagera men har sagt till ngr kompisar, mina andra lgbtq+ vänner, min syster (10) och lagt ut d på mina sociala medier så min bror (16) sett d
    /13 årig Pansexuell tjej 💞
  • För mig så kom det bara naturligt att jag var bisexuell. Alltid när jag och mina vänner samt min familj pratat om framtiden har jag alltid sagt att det inte spelar någon roll om jag är tillsammans med en tjej eller kille.
    /Matilda 🙈
  • Jag gjorde ett sexuell test (kommer inte ihåg vad den hette eller hur man ska förklara) och mitt svar var att jag var högst pansexuell. Jag tyckte att det passade som mig. Jag berättade för mina föräldrar och de tyckte det var helt ok. När skolstarten hade börjat berättade jag för min bästa vän och hon accepterade mig som jag är. Hon sa: ”det är helt ok, jag accepterar att du är pansexuell”. Det gjorde mig jätteglad.
    /En 13 årig pansexuell tjej
  • Vi skulle ha ett kahoot i skolan och man fick heta exakt vad man ville. Jag ville komma ut med att jag var lesbisk så vissa personer kunde sluta shippa ihop mig med min bästa killkompis. Jag döpte mig därav till "(mitt namn)=Lesbisk" Först trodde jag att jag skulle få massa skit för det och ångra det direkt men det var försent. En tjej i min klass hade redan öppnat munnen för att säga något. "Fan fan fan" tänkte jag först. Men det ända hon sa va "Modigt av dig att berätta" Det jag vill säga är bara. Du är den du är, ingen annan. Och tro inte att alla vill dig elakt som jag gjorde den dagen.
    /Wallin
  • Jag berättade för mina bästa (2) vänner för några veckor sedan och de blev bara jätteglada vilket gjorde mig glad. I förrgår berättade jag för min mamma och hon låtsades som att det bara var helt normalt, vilket gjorde mig, emm, ja, glad. Så det är ju skönt. Jag vill att alla veta att jag är gay/Lesbisk men är rädd för vad min klass ska tycka. Önskar att alla killar i klassen inte säger det som ett nedlåtande ord bara...
    /Tjej på 14 år :)
  • Började med att jag sade till två av mina kompisar som båda är bi (en av dom kom på att hon är lesbisk senare) och deras reaktioner var bra som jag förväntade mig. När jag berättade för min mamma var det lite svårare för jag visste inte hur hon skulle reagera. Så jag gav henne en lapp där jag hade skrivit ”jag är homosexuell” sen så ställde hon några frågor och hon är okej med det. En gång så skrev min vän som ett skämt på Skype ”im gay” och jag skrev ”jag är också gay, på riktig” så och han är ok med det. Berättade också för hans kusin (vi går på samma skola). Berättade för en annan vän när hon sade att en av mina klasskompisar trodde jag var gay när hon började och jag sa bara ”jag är ju det” och hon bara ”gillar du killar?” Och jag sa bara ja. Mina tips är att berätta för folk du litar på i början och sen berätta för fler och fler (om du vill) och om du tycker det är jobbigt att säga det ge dom en lapp det är verkligen mycket enklare att skriva det än att säga det❤️
    /Alfons
  • En tjej som tror hon är bisexuell. Börja med någon du verkligen litar på & tror kommer reagera bra. På så sätt kan den andra stötta dig under din resa i dina känslor du har för att vilja komma ut. Själv berätta jag först för min allra bästa vän som jag vet inte ens vågar säga hej till nån, så det va en säker person att berätta till som en hemlighet. Sedan maila jag min lesbiska lärare på skolan, kan låta fett konstigt. Men jag litar på henne & eftersom hon har flickvän har hon antagligen upplevt det själv. Hon hjälpte mig genom tips, pepp, stöttade, fanns där, hjälpte verkligen & accepterade mig för det jag kände. Då var jag väldigt förvirrad, eller rättare sagt osäker på vem jag faktiskt gillade lite extra. På senaste tiden därefter har jag inte vågat komma ut framför mina föräldrar & mina andra nära kompisar - det är okej. Du bestämmer vilka du vill berätta för, du behöver inte berätta om du känner dig lite osäker. Men att prata med någon är bra om du kanske mår sämre av att inte berätta. Men känslorna kan förvirra dig & ändra din tanke om dig själv. Ja, du bestämmer skälv vem du vill vara eller säga dig som. Du klarar det, du är så duktig & modig! Heja dig! Lycka till!
    /Den Osäkra E
  • Jag kom ut som bisexuell förra året (2018) och samtidigt fick jag reda på att jag var asexuell också. I hela mitt liv så har jag känt mej "annorlunda", att det var något fel på mej. Jag kände mej lite äcklad när mina kompisar pratade om sex, könsdelar och sa k- ordet istället för sex. Min familj tog det jättebra när jag kom ut och själv känner jag att det har blivit en sån lättnad över att ha fått svar, nu känner jag mej väldigt stolt över vara asexuell (och även bisexuell). Oron över om jag kommer att hitta någon som vill ha mej för den jag är finns ju fortfarande, men samtidigt så känner jag ingen brådska. Det kommer när det kommer och samtidigt så trivs jag med den kärleken jag får av min familj, släkt, vänner och kollegor. :)
    /Jag skäms inte över att vara asexuell!
  • Tror det är viktigt att tänka att man inte kommer ut en gång sen är det klart resten av livet. Jag menar, jag har kommit ut, för typ 4 personer. Jag kommer ju förstås komma ut till fler senare i livet men om jag träffar nya människor senare i livet vill jag ju komma ut igen för dom också.
  • Jag kom ut för mina 2 närmaste kompisar rätt öppet. Dom är i och för sig bi/homo och var ihop för tillfället så det kanske gjorde saken enklare. Det var för ungefär två år sen, i trean. Dom frågade mig helt enkelt: Är du kär i nån tjej? Jag tänkte lite och erkände att jag var kär i en tjej i vår klass. Men det var svårare med mamma och pappa. Jag var ensam med dom och sa: Jag har blivit kär i en tjej. Dom var som tur var väldigt förstående och var helt fine med att jag är homo. Jag har dock inte kommit ut för någon annan än, inte ens för mina syskon.
    /Boan
  • Med vissa personer pratar jag om det helt naturligt, som mina bästa vänner, och folk jag nyligen har träffat, på kollon eller läger t ex. Jag har aldrig sagt det till min familj, men jag tror att de på någon nivå vet att jag inte är straight, jag försöker inte direkt gömma det, de vet att jag har varit på pride, att jag bryr mig mycket om jämställdhet, jag har en prideflagga på väggen. Det är möjligt att de tror att jag är ihop med min bästa vän (Det är jag inte, men vi är väldigt kramiga, hänger ihop hela tiden, och gör det mesta tillsammans). Ifall jag och mamma är ute på stan och hon ser något med en regnbåge på brukar hon säga typ "Saga titta", vilket jag tycker är asgulligt. Jag kommer antagligen inte säga nåt om det innan jag blir ihop med någon
    /Bisexuell 14-åring
  • Jag sa till min vän idag.
    /Anonym lesbisk tjej på 12 år.
  • Jag och mina föräldrar sitter ofta och diskuterar och pratar om olika samhälls frågor när vi exempelvis äter middag eller liknande. En kväll nu i somras så hade vi suttit på våran altan, och så hade det blivit prat på hur en av min pappas kompisars dotter kom ut, och berättade att hon hade fått en flickvän. Men hon hade aldrig sagt att hon var lesbisk, så eftersom att hon hade haft heterosexuella förhållanden innan så sa vi det att hon lika gärna skulle kunna vara bisexuell eller pansexuell.

    Efter en stund så gick min pappa för han skulle iväg och jobba och jag satt kvar med min mamma. Jag frågar henne då (efter många ångesttankar och ska jag eller inte tankar) ”vet du någon som mer som är bisexuell?” Mamma: ”njae inte som jag kan komma på på rak arm, vadå då?” Jag säger då att jag är det. Mamma blir lite tårögd typ och frågar hur länge jag vetat det och sen så frågar hon lite mer.

    Ungefär en vecka efter så berättade jag för pappa. Det var precis innan jag åkte till Stockholm för att gå på konsert och av en händelse var det under Prideveckan. Men mamma satt och armbågade mig i sidan och ville att jag skulle säga när vi återigen satt ute på altanen och diskuterade. Till slut säger hon: ”Jag sa grattis till vår dotter förra veckan” Pappa sitter där som ett levande frågetecken och jag reser mig upp och säger till mamma att hon kan säga det och hon säger att: ”nej du kan säga det själv”.

    Jag säger tvär nej och går in för att ”hämta” något. När jag kommer ut igen så har hon berättat och pappa sitter dör med ett stort leende. Efter ytterligare frågor från deras sida så säger han ”jag är inte förvånad, jag har hela tiden trott att du skulle/kommer bli tillsammans med en tjej”
    /Bisexuell ickebinär tjej

  • Jag pratade med en lärare som jag såg upp till mycket och hade förtroende för. Och om nån typ var taskig eller om jag behövde prata med nån så hjälpte hon mig och peppade mig. Hon hjälpte äcen mig att våga prata mer om det för mig mamma. (Inte för att min mamma inte accepterade mig men det kändes typ konstigt att prata med henne av nån anledning.) Så hon pratade med min mamma osv. Mina närmsa vänner skickade jag sms till om att jag var lesbisk och fick som svar att 1 av de var bi och den andra pan. Och en annan vän var när vi pratade om vad lesbisk innebar i bilen. Och då sa jag bara rakt ut: "Det är jag". Sen la jag dessutom ut det på min story på insta en gång.
    /Idun
  • Åh att komma ut, det är skrämmande, lättnande och alla möjliga andra känslor. Men att komma ut innebär inte att man säger det en gång, såklart måste man säga det om och om igen, det är lite av en process *suck*.

    Första gången var inte den svåraste. Jag var lite små lullig och berättade för min bästa vän som jag känt i evigheter och två andra tjejer jag litade på, det var enkelt och dom brast ut med ett litet ”va nä äre sant! Omg ja” och sen så gick vi vidare med kvällen.

    Andra gången var det lite mer nervöst. Jag satt med min allra bästa killkompis, en annan bästa kompis, en nära vän från min klass (vi var på läger så detta är liksom hela dealen) vi satt och snurrade en flaska (alltså värkligen hela dealen) och så fick jag en fråga om min största hemligheten och där slank det ut ”jag är bi”, det var ett gulligt litet yay från min bästa kompis, ett ”Omg yaaaas” från min kristna klasskompis, och ett tyst ”jag med” från min killkompis. Allt var helt enkelt perfekt och ganska oskyldigt.

    Okej senaste gången dårå: jag hade en tjejkväll med ett par av mina tjejkompisar, och där sitter jag insvept i två av mina nyfunna tjejkompisar och en vid fötterna på oss, för att vara helt ärlig så vet jag inte riktigt hur vi började prata om det men jag var den första som nämnde att jag var bi, sen kom det två ”jag med ” från tjejerna jag låg i soffan med och ett ”omg va kul” från tjejen vid fötterna. 

    Föräldrarna vet inte än, men det känns inte liksom nödvändigt för mig att berätta nu, jag har en liten annons om att min farsa vet han e en riktig person kännare och min mamma är nog helt clueless men det gör inget för när jag (om jag) får en flickvän berättar jag väl det.
    //K
  • Jag insåg att jag inte var straight när jag var typ 13-14 år. Jag hade fått en crush på en person som senare kom ut som trans och jag slutade inte gilla hen efter att hen hade kommit ut. Jag kom på senare tid över min lilla crush. Jag träffade en tjej när jag gick i 8an tror jag, och henne fick jag senare känslor för.

    När hon berättade för mig att hon hade utnyttjat mig för att komma över sitt ex, blev jag vansinnig men känslorna stannade kvar ett tag efteråt. Nu tror jag att jag har en crush på en annan av mina transvänner och jag vet inte vad jag ska göra. Hen är en av mina allra närmaste vänner. Hen vet i princip allt om mig, förutom den lilla hemligheten.

    Jag googlade runt lite och pratade med flera av mina kompisar som alla är queer och väldigt öppna med att prata om sexuella och romantiska läggningar. Jag insåg för ganska länge sedan att jag inte kände någon sexuell attraktion mot någon, bara romantisk. Jag insåg att det fanns en läggning som jag kände igen mig i; pansexualitet.

    Jag började identifiera mig som panromantisk och asexuell. Jag kom ut till de som hade hjälpt mig och de blev jätteglada. Jag vågar inte berätta det för mina föräldrar eller bror, mest eftersom jag är rädd för vad de kommer att säga. (Sorry för att det blev så långt :/ )
    /En ace liten människa
  • Första gången jag kom ut var som bisexuell när jag var 14 år gammal. Berättade för min syster att jag kunde bli kär i både tjejer och killar och hon hjälpte mig komma ut till mina föräldrar. Kommer från en familj som är väldigt öppen för sådana här grejer så de reagerade typ inte utan tyckte det var helt okej och jag var inte särkilt rädd för att vara öppen om det. Nyligen kom jag även ut som trans och det kom lite reaktioner - främst från min pappa som är lite rädd att jag gör ett ”misstag” och kommer ångra mig, trots att jag varit säker på min sak i flera år och försökt förklara det för honom. Har aldrig fått något konkret negativt riktat mot mig varken för att jag är transsexuell eller bi, utan det är något som folk i min närhet accepterat och de älskar mig iallafall.
    /Alex, 20
  • Jag är ickebinär och bisexuel, och jag började disktutera med mina närmaste kompisar om att jag gillade tjejer också. Men helt ärligt var det inte så många som var förvånade. Jag insåg senare att jag var ickebinär och då berättade jag för mina två bästa kompisar och några av mina lärare, antingen hamnade det i skolarbete (t.ex nationella proven i svenska då man fick skriva hur det var att sticka ut eller smälta in) eller så sa jag det till dem rakt av.

    Lite senare fick vi en uppgift mot slutet av nian att hålla tal inför klassen och då pratade jag om HBTQ och att jag var ickebinär. Jag kommer från ett ganska "stängt" ställe, alltså alla är kanske inte helt accepterade men det verkade inte vara någon som riktigt reagerade och det är jag väldigt tacksam för.
    /9A <3 <3
  • Jag bara sa det!
    /Im gay!
  • Jag hade ett par år innan hamnat i en konversation med mina kompisar om sånt (innan jag kommit på att jag var bi) att det inte skulle vara helt otänkbart för mig att bara med en tjej. Och sedan en dag så hör inte så länge sedan) kom vi in på det igen och min kompis frågade om inte jag typ var bi och jag bara sa ja framför typ halva min klass, så det var det.

    Jag blev lite nervös när min kompis frågade mig för jag visste inte hur folk skulle reagera, men så fort jag svarat jag gick det som en våg av energi igenom min kropp och jag blev såå nöjd med att jag sa det och mådde så bra! Om du är någon som vill komma ut till dina vänner eller din familj så gör det bara, det är inte svårare än så och om de tycker att du är dålig eller nått sånt bara pga det så är de ingen bra person från början. LYCKA TILL!<3
    /En bisexuell tjej på 15 år
  • Jag skrev ett sms till mina föräldrar.
    /Felle Bom Bom
  • Det började med att jag kom ut till en av mina kompisar genom att jag skickade med henne på snapchat och sedan så pratade jag om hbtq+ rättigheter med min pappa för att jag skulle se vilken reaktion jag skulle kunna få om jag skulle komma ut som homosexuell.

    Jag kom sedan ut till mina föräldrar och de accepterade mig. Sen så var jag tvingad att komma ut till en av mina andra kompisar för att vi körde sanning eller konka. Men det jag inte visste var att mina första kompis som jag hade kommit ut till skulle sen berätta för två av mina andra kompisar att jag var homosexuell. Det värsta sen var att hon inte fattade att hon hade gjort fel och bara trodde att hon hade hjälpt mig.
    /Tjej 14år
  • Jag gjorde en t-shirt med en Pride flagga och skrev ”IM GAY”. Jag hade på mig den under jackan och när jag kom hem öppnade jag jackan och sa ”IM GAY!” till mina föräldrar
    /Shadowfax ;)
  • Jag var riktigt riktigt nervös. Min pappa har aldrig accepterat icke heterosexuella personer. Jag började därför med mina vänner, så länge dom accepterade så skulle jag ha någon kvar i alla fall. När de gjort det gick jag vidare till släktingar jag litade på. Sen till mina föräldrar. Sen skrev jag ut det på Facebook för övriga. Min pappa accepterar fortfarande inte tyvärr, men det jag tror är att det är lättast om man har någon man i alla fall är ganska säker på kommer acceptera, och säga till den först. För då är man inte ensam om ingen annan skulle acceptera.
    /20årig tjej som tyvärr väntade 19 år med att berätta
  • Jag frågade mina kompisar vad de tyckte om bisexualitet, och de sa att det var helt ok. Sen sa jag bara att jag är bi.
    /En bi-drottning
  • Jag var i ett samtal med några kompisar och någon sa attt man skulle skicka en emoji om man inte var hetro. Jag gjode det och när de frågade sa jag rakt ut, ganska högt, "i'm bi!! :D", min mamma satt brevid mig i soffan. Hon låtsades att inte höra då hon märkte att jag blev väldigt tyst efter. Några dagar senare sade jag att jag gillar en tjej i min skola, för att se hennes reaktion. Hon bara fråga om tjejen och så var det inte mer med det.
    /En tjej med en crush
  • För ungefär ett år sedan så satt jag med två kompisar (tjejer) som började prata om sexuell läggning. Båda sa att de var bisexuella och pratade om att de mest gillade killar men även haft crusher på tjejer också. Jag satt bara och tänkte att jag måste säga något. Om jag någonsin ska berätta så är det nu, tänkte jag. Allt jag fick ur mig var ett "jag också".
    Min ena kompis såg storögt på mig och konstaterade "jaha, så alla tre då". Grejen var bara att jag inte visste om jag var bisexuell eller lesbisk då. Senare kom jag fram till att jag var helt lesbisk och började ångra att jag sagt att jag var bi. Vi har inte pratat om det mer sen dess, jag och mina två kompisar. Jag har berättat för mamma, pappa, syster och två andra kompisar dock.
    /Tjej 15
  • Har än så länge bara berättat för en av mina bästisar. Vi var på en konsert och när artisten började spela en låt som handlade om när han insåg att han var gay skrev jag på mobilen ”det är hemligt men jag är bisexuell” och visade bara mobilen för henne. Sedan kollade hon på mig med stora ögon och sa högt ”awww” och kramade om mig.
    /Anonym

Vad tyckte du om den här texten?

Till toppen av sidan