Jag är utfryst, hjälp!

Jag passar inte in i min klass och blir utfryst. Det är jättejobbigt när jag sitter där på rasterna och jag "studsar runt" bland kompisgrupper. Det känns så hemskt när folk slänger de där dömande blickarna mot en. Det känns liksom som en stor sten täpper till luftrören så att det gör ont i bröstkorgen.

Jag har blivit mobbad i min förra skola, men att inte ha en kärna hos någon eller några är minst lika hemskt. Jag passar inte in, jag är den enda i min klass som är intresserad av Harry Potter filmerna och naturvetenskap.

Jag vill verkligen inte gå till skolan med värdens börda på axlarna och ensamheten. Alla lärarna kommer jag överens men bra men det är fortfarande tyst i klassen liksom.

Jag har försök prata med dem men ingen lyssnar. Visst är det det lärarna säger men det funkar inte alltid. Vissa frågar om jag vill vara med dem på rasten men de säger det som om någon sa att de skulle säga det.

Kan någon snälla hjälpa mig!?

/L 14

Svar:

  • Jag vet hur det känns, dock har jag bara ett tips och det är att kämpa. Ge inte upp! Snälla! 
    /tjej 19 år 

  • Känn inte att det är du som inte passar in. Bara för man inte har samma intresse eller är lik de andra så betyder inte de att man inte passar in. De är bara dem, de är fel på som dömer dig. Hoppas allt ordnar sig. Om du har någon förälder eller annan närstående så prata om det! Då känns det alltid bättre. Men tillslut kommer det bli bra o detta kommer göra dig till en starkare människa, tro mig.
    /Anonym

  • När man varit mobbad är det lätt att känna att om någon tittar på en, så är det på ett dömande sätt. Men egentligen är det inte så, alla tittar på alla hela tiden och de allra flesta är skjysta. Om blickarna ens har någon betydelse alls så är det antagligen medlidande, och om de som frågar dig om du vill hänga på rasten är människor du skulle kunna tänka dig att ha som vänner, är det bästa du kan göra att svälja din stolthet och hänga på. Eftersom att de antagligen gör det av medlidande kommer de få en bra känsla av att få dig att må bättre. Eftersom att det är charity kan jag lätt tänka mig att det känns jobbigt för dig i början, att de bara hänger med dig för att de tycker synd om dig, men detta går över när du hängt med dem i x antal månader och du kommer bli en del av gruppen. Jag har sett det hända förr. Puss på dig och lycka till.
    /Anonym
  • Hur kan du vara den enda som gillar Harry Potter!?!?! I en perfekt värld hade alla varit potterheads ;). Jag fattar hur det känns, dock är jag introvert och har inget emot att vara ensam.
    /Anonym
  • Jag tycker du ska säga ja till dem som frågar dig om ni kan va på rasterna, även fast det verkar som att någon annan har sagt att de ska säga det. Eftersom de kanske då märker då att du är en superhärlig tjej och kanske faktiskt vill vara vän med dig när de lärt känna dig. Se om det finns någon i din paralellklass (om du har någon) som du kanske kan hänga med. Snacka med dina föräldrar om det också, eller kurratorn. De kan ge stöd. Om du vill ha någon att prata med om dina intressen så finns det alltid olika forum på nätet, till exempel om Harry Potter. :)
    /Anonym
Till toppen av sidan