Min själ tillhör en annan tidsålder, känns det som

Jag känner mig annorlunda. Mitt sätt att vara, tänka och leva. Jag ogillar mänskligheten och dagens människor. Min själ tillhör en helt annan tidsålder, känns det som. Jag platsar inte här. Jag mår inte bra av alla människor, det sociala och ytliga som finns i dagens samhälle. Umgås mycket hellre med mina djur eller familj. Med endast dem mår jag bra. Men allra bäst mår jag när jag är själv, gärna i skogen och långt iväg från människor och oljud. Min högsta dröm är att få bo i ett gammalt torp långt ut till skogs och inreda det till mitt lilla "häxhus". Jag tänker på det varje dag och kan inte släppa denna tanken.

Att inte kunna leva i mitt torp, att inte kunna inreda det eller få tillgång till den ensamhet jag behöver gör mig frustrerad. Dessa tankar tar upp mitt liv. Jag har till och med börjat ladda ner appar för att kunna göra collage av olika bilder som ska föreställa mitt torp. Bara för att kunna tygla mina tankar något, för att få en tydligare bild på mitt framtida liv. Jag lever i en fantasivärld och fastnar i mina intressen något kopiöst, att jag inte kan slappna av.

Jag älskar att jag kan vara mig själv, att jag står ut från mängden i detta tråkiga samhälle men intressena börjar ta över mer och mer i mitt huvud, stressad och frustrerad.

Vad ska jag göra? Är det någon som känner igen sig? 

/Eve

Skriv ditt svar

Svar:

  • Jag har en liknande känsla, för mig är det som att jag skulle passat bäst på 1900-talet. Jag fascineras av nästan allt som har att göra med historia, men framförallt lokal kulturhistoria och dialekt. Jag tycker obegripligt mycket om sådant som folkdans och folkdräkter i mitt landskap.
    /Isak
  • Jag känner inte igen mig i att vilja leva i en annan tidsålder eftersom då så skulle jag behöva gifta mig eftersom kvinnor behövde göra det förr i tiden. Men jag känner verkligen igen mig i drömmen av att vilja leva i ett litet torp.

    Min dröm för framtiden är att arbeta som forskare och på kvällarna då jag inte arbetar så kan jag sitta på en veranda i en gungstol och lyssna på skogen samtidigt som min katt sitter i knäet medans jag läser en bok. Jag uppskattar också väldigt mycket att vara ensam och jag ser mig själv som introvert.
    /Introverta.me
Till toppen av sidan