Mamma tjatar om min vikt!

Hej! Jag är 18 år gammal. Min mamma har i många många år tjatat på mig om min vikt och att jag borde gå ner i vikt och att hon bara ”tänker på min hälsa”, men jag känner verkligen hur ont det gör i mig.

När jag va yngre tog jag inte åt mig på samma sätt men märker nu tydligt hur mitt självförtroende har sjunkit och när jag kollar mig i spegeln hör jag bara min mamma fråga ”hur går det med vikten?”.

Vad ska jag göra? Det har hållit på så länge och jag är nöjd med mig själv men hon vill inte inse hur det hon gör får mig att må. Notera att detta började när jag va cirka 10 år gammal, levt med det sen dess och försökt prata med henne oräkneliga gånger. Hjälp snälla för vill inte behöva säga upp kontakten med henne direkt efter jag är klar med gymnasiet.
/Linnea

Skriv ditt svar

Svar:

  • Så länge du e nöjd så kan du skita i henne.
    /Emma
  • Hej! Va jobbigt för dig som hör sånt. Du är inte ensam! Det är inte fel att ha några kilo eller väga mycket, det är jättebra av dig att du är nöjd för hur du ser ut och det är verkligen positivt gjort! Det är din kropp och ditt val om du vill gå ner i vikt eller inte, du har rätt att säga ifrån vad du tycker och hur du mår av det hon har sagt till dig. Prata med henne att det har påverkat dig negativt utav hennes prat om din vikt. Så när din mamma pratar om din vikt, du kan svara: ”Jag uppskattar hur bekymrad du är för mig, mamma. Det är trevligt att veta hur mycket du bryr dig om mig.”

    Om hon fortsätter att kommentera negativt, ta bara några djupa andetag för att lugna dig själv, gå sedan över och ge henne en stor kram och säger, ”Jag är ledsen att du är så orolig, mamma. Jag bryr mig också om dig, så jag hoppas att du hittar ett sätt att oroa dig mindre. ” Och sedan byter du ämne, eller om hon eskalerar kritiken, samlar in den medkänslan igen och säger, ”Det bryter mitt hjärta att se dig så orolig, mamma,” sedan gå ut ur rummet och besöka din pappa. Poängen är att inte engagera sig i någon diskussion om ditt utseende - inte ett ord - utan istället att vara empatisk med den ångest som är meddrivande för hennes icke-så användbara "hjälp".

    Med tiden kommer hon att se att hon kritiserar utan publik , och även om kommentarerna förmodligen inte slutar helt, kommer de sannolikt att minska avsevärt, eftersom kritiken har ingenstans att landa. Men för att det ska hända måste du svara så konsekvent - strategin kommer inte att vara effektiv om du går tillbaka till att reagera känslomässigt i ögonblicket eller försöker engagera dig i en diskussion kring ditt utseende. För framtida besök kan du förkorta ditt svar på en kort, "Okej, mamma, tack." eller till och med, "Åh, mamma, jag är ledsen att du fortfarande är så orolig," och sedan flytta ditt fokus till något annat du älskar och tycker om att syssla med. :)
    /Mona
  • Jag hade ett liknande problem med att mamma inte lyssnade när man berättar att man mår dåligt av vad de gör. Jag löste det gennom att skriva ner hur jag känner mig och hur det påverkade mig. Det som är bra med att skriva ner det är för att då så måste de lyssna och kan inte avbryta en. Dessutom så får man tid att samla sina tankar så att man verkligen kan övertyga dem.
    /introverta.me
  • Jag tycker att du ska vara tydlig mot din mamma och berätta att du mår dåligt över att hon säger så. Din hälsa kommer ju liksom inte att bli bättre för att hon tjatar på dig.
    /Anonym tjej
  • Prata med någon på en ungdomsmottagning. Jag skulle säga att du ska prata med henne, men det verkar du ha gjort. Om du har någon annan förälder/förmyndare så kan du prata med hen och se om du kan få hjälp därifrån.
    /21
Till toppen av sidan