Varför vill jag alltid vara felfri?

När jag tänker på något pinsamt eller dumt som jag har gjort står jag inte ut med tankarna och börjar peka finger rakt ut i luften, sätter mina händer för ansiktet och skriker rakt ut. Varför gör jag så?

Det känns jättekonstigt att jag får ett sådant här utbrott och efteråt mår jag jättedåligt. Jag vet inte vad som är fel på mig men jag gillar inte att fundera på vad som har hänt under dagen, för då får jag såna där utbrott.

Jag är en sån där person som inte gillar att göra fel, få skäll eller vara elak mot andra. Jag vill helt enkelt alltid vara felfri.

Ingen människa är felfri. Vi gör alla misstag och fel, och det är bland annat det som gör att vi lär oss saker och att vi utvecklas.

Om vi inte skulle göra misstag och fel skulle vi ju inte behöva testa nya och andra sätt att göra eller säga saker på. Då skulle inget i världen förändras.

Det är inget fel på dig. Du är precis som vi andra, som säger och gör saker som vi ångrar ibland.

De flesta blir nog generade inför sig själva när de tänker på något pinsamt de gjort. Ibland kan man också hålla för sitt ansikte och säga något högt för sig själv.

Vi vill inte vara elaka mot andra och inte få skäll, och vi vill inte heller göra fel. Men vi är människor och då ingår det att vi gör saker som vi inte vill och inte menar.

Jag tror att du kommer att sluta med dina utbrott. Försöka tänka på det som har varit bra och positivt under dagen, det kanske hjälper lite. Och kom ihåg att de flesta inte tänker så mycket på dig och det du gjort. De flesta tänker mest på sig själva.

Försök vara glad att du har fel och brister och att du är en människa med tankar och känslor, och att du inte är som en robot.

Med vänliga hälsningar
Anette Gesang-Gottowt, kurator och psykoterapeut