Jag oroar mig hela tiden

Jag oroar mig för saker hela tiden. Det kan handla om någon i min närhet som ska resa bort, eller att jag är rädd för att saker jag har sagt i förtroende till någon ska komma fram. Detta är bara två exempel av väldigt många.

Det är som att jag söker efter saker att grubbla över. Att jag inte tillåter mig att vara glad och lycklig som jag borde vara. Dessa små onödiga saker begränsar mig och försämrar mitt liv.

När jag slutar att oroar mig för något dyker bara nästa problem upp. Jag måste lära mig att sluta tänka så här, men vet inte hur.

Har du något tips om vad jag kan göra? Ska jag söka hjälp eller är det något som kommer gå över?

Oro kan gå över med tiden, men jag tycker att du ska söka hjälp eftersom din oro begränsar ditt liv och gör att du mår dåligt. Du kan till exempel få hjälp och stöd hos din skolkurator eller kuratorn på en ungdomsmottagning.

Det finns många sätt att hantera oro så att den inte begränsar dig och ditt liv. Här är några tips på saker du kan göra själv:

• Gör avslappningsövningar. Det gör dig starkare och piggare vilket gör det lättare att hantera oro.
• Försök att göra saker du brukar göra, även om du får oroskänslor.
• Våga låta slumpen styra ibland, utan att kontrollera varenda liten detalj. 
• Försök att tänka att oron kan komma och försvinna men inte behöver betyda så mycket.

Du kan också pröva att följa de här tre stegen när du känner oro:

1. Notera oroskänslan precis som den är utan att göra något åt den. "Nu har jag den där oroskänslan igen". Försök att inte tänka på farligheter och risker.
2. Notera hur det känns i kroppen, hur känslan påverkar din hjärtrytm eller ditt sätt att tänka.
3. Bestäm dig sen för att oron får vara där, men att den inte ska styra hur du gör eller hur du tänker.

Vissa oroar sig mer än andra, man vet inte varför. En del är mer lugna och tar saker som de kommer, medan andra är mer ängsliga och försöker förutspå allt som kan gå fel. Förmodligen behövs båda typerna.

Fördelarna med att oroa sig kan vara att du är mer beredd på vad som kan hända. Men, som du skriver, kan det vara väldigt jobbigt när oron begränsar och försämrar livet. Den kan även göra så att man blir nedstämd.

När du har en känsla är det lätt att tänka att den är sann. Till exempel om du känner rädsla, så tror du att det finns något att vara rädd för. Men ofta är känslan inte sann.

Personer som oroar sig mycket brukar tro att oron betyder att något är fel. Känslor är nämligen ganska övertygande. Ofta sätter de igång tankar och beteenden, ibland helt i onödan.

Du beskriver till exempel hur du nästan söker efter saker att grubbla över. Jag tror att det kan vara precis så. Oroskänslan gör att du till exempel försöker hitta katastroftankar, som passar med känslan. Det verkar vara så att hjärnan hela tiden söker en mening med det man känner.

Med vänliga hälsningar
Sara André, kurator