Fick operera slidöppningen

Jag hade en vanlig pubertet. Min kropp utvecklades i takt med mina vänners och jag tänkte inte så mycket över att just min kropp skulle vara annorlunda. Men allting var inte exakt som det skulle. Efter mitt sexuella uppvaknande, om man vill kalla det så, märkte jag att min kropp, eller snarare min vagina, inte gjorde allt den skulle.

När jag utforskade med mina fingrar lyckades jag aldrig komma in. Inte för att det var smärtsamt, utan för att jag verkligen inte kunde hitta vart jag skulle komma in. Jag försökte med tampong i timvis utan att komma någonvart. Efter x antal sammanbrott slutade jag med allt av det.

Jag drog slutsatsen att jag helt enkelt var dum i huvudet, att det var något jag bara inte förstod. Så jag lade det på hyllan och berättade inte om detta för någon. Sex var för mig något väldigt distant, och en naiv del i mig trodde på allvar att i den kommande stunden skulle min partner kanske förstå något om min egna kropp som jag inte gjorde.

Jag bestämde mig för att leva efter “fake it ‘til u make it”. Jag nickade och instämde när mina tjejkompisar pratade om sex, onani och allt som hör till, och tog många oförtjänta klunkar under “jag har aldrig”. Det kändes alltid lite i maggropen, men jag lyckades ändå hålla mina tankar borta från det.

Att jag på allvar hade föreställt mig att en kille (?) skulle förstå MIN kropp bättre än jag själv var önsketänkande. Det var smärtsamt och blödde, trots att det inte skedde någon penetration. Det var först nu jag inte kunde förtränga det längre. Jag sökte mig till ungdomsmottagningen.

Innan undersökningen försäkrade barnmorskan mig om att det säkerligen inte var något fel, “om du blöder under menstruationen ska det ju rinna ut någonstans”. Hon förde vidare mitt ärende till en gynekolog.

Gynekologen är väldigt pedagogisk, och visar mig med en spegel läget där nere. Det fanns mycket riktigt ett hål där mensen kan rinna ut, men det var så litet att endast en tops kom in. Han förklarade för mig att som bebisar har vi alla ett membran där nere som hos de allra flesta försvinner av sig självt. Men inte för mig.

Åtgärden var ett relativt enkelt ingrepp. Allt skedde under bedövning såklart. Men jag tycker ändå att jag gjorde ett misstaget att gå igenom allt detta själv. Jag överskattade hur cool jag var, jag hade behövt någon där.

Det var nu en dryg månad sedan jag gick igenom ingreppet, jag är nu helt läkt och allt är som det ska. Det finns fortfarande en mentala blokage som gör att jag än idag tycker det är jobbigt att ens tänka på sex.

Anledningen att jag skriver detta är för att jag själv inte hittade någon som helst information om mitt eget tillstånd på nätet. Vänta inte 18 år på att gå och bli undersökt som jag gjorde.

Om du tror att något inte fungerar eller fungerar fel på din kropp, gå till ungdomsmottagningen. Jag blev väldigt bra bemött av kompetent och behaglig personal. Jag var så rädd för att bli dumförklarad, men även om jag hade blivit det, so what? Det enda jag ångrar är att jag inte gick till ungdomsmottagningen tidigare.
/Tjej, 19 år

Till toppen av sidan