Vi bodde för långt ifrån varandra

Ni vet hur föräldrar berättar för er att inte snacka med främlingar på internet? Well, jag lyssnade inte på dem. Men tur va väl det? Eller det beror väl på ...

Nej, det här är inte en berättelse där det var en äldre snuskgubbe som försökte utnyttja mig. Det här är om min första internetkompis.

Sommarlovet mellan 7an och 8an började jag använda en app. Det var en person kring min ålder, visste inte om det var en kille eller en tjej först, som skrev att hen ville prata med någon.

Tråkigt som jag hade började jag skriva till hen. Det visade sig att det var en han, vi kallar honom X, och han bodde utomlands. Det var inte så att jag hade tänkt snacka med honom länge, bara fördriva tid.

X var rolig, trevlig och smart. Jag berättade saker om mitt liv som jag inte hade berättat för någon annan. X sa att de bara va en person förutom han som visste om en del saker han berätta för mig.

Long story short. Jag fick en crush på honom. Inte för hur han såg ut eller för att det var "spännande" att han bodde i ett annat land. Utan för hur han fick mig att skratta, stanna uppe hela natten och snacka med honom utan att känna mig trött. Han fick mig glad även om det var en dålig dag.

Vi snackade konstant i 4 månader sen blev det längre och längre mellanrum. Jag berättade att jag hade en crush på han. X svarade att han hade haft misstankar om det. Sen frågade jag hur han kände för mig. Vet ni vad han svarade på det? Att jag förtjänar någon bättre än honom. Att han inte trodde att man kunde ha en stabil relation med någon som bodde så långt bort.

Det sög men jag förstår honom. Efter det blev det att vi snackade någon gång då och då. Totalt så snackade vi under ett och ett halvt år. Sedan tog han bort sin snapchat och jag hade inget sätt att snacka med honom längre. Det suger ännu mer.

Men någonstans tror jag att det var bra. Tror även att om det var menat kommer det hända. Helt ärligt vet jag inte vad ni ska få ut av den här historian. Det kanske mer var att jag behövde skriva av mig.

Jag tror inte jag har kommit över honom än och jag vet inte när det kommer hända. Vissa perioder varken saknar jag eller tänker på honom. Medan andra kan jag inte sluta tänka på honom. Vart han än är hoppas jag att han är lycklig och mår bra.

/Tjejen med ett virrvarr av känslor och tankar

Till toppen av sidan