Olivia fick hjälp mot ångest och kräkfobi

Olivias största rädsla var att kräkas. När hennes pappa och bror fick magsjuka för ett par år sen, förändrades hennes liv. Kräkfobin gjorde att hon fick tvångssyndrom och blev deprimerad. Men Olivia fick hjälp från en psykolog, och nu mår hon bra igen.

En person som cyklar på en gata, sedd bakifrån. Fotografi.

Olivia gick andra året på gymnasiet när det började. Det var några dagar före jul, en dag Olivia aldrig kommer att glömma. 

Det började med att Olivias pappa blev sjuk 

− Jag kom ner för trappan en dag och såg att det satt en skylt på toadörren. På skylten stod det ”Magsjuka, gå på andra toan”. 
 
Det var Olivias pappa som hade blivit sjuk under natten. Olivia fick ångest och packade en väska och flyttade hem till sin pojkväns mamma.

− Men eftersom det var jul ville jag flytta hem efter ett par dagar. Jag längtade också efter mamma. Det var bara med henne jag kände mig trygg om det värsta skulle hända, att jag själv skulle kräkas. 

När Olivias bror också blev sjuk blev det värre

Dagen före julafton blev Olivias bror också magsjuk. Olivias ångest blev starkare och hon fick flera panikattacker

− Det var riktigt jobbigt. Jag tvingade min bror att vara i sitt rum hela julen. Jag var verkligen skräckslagen, det var fruktansvärt. 
 
Olivia var också på sitt rum nästan hela julen.
 
− Det kändes som min enda säkra plats, där jag var skyddad från baciller. Men efter ett tag blev det som att jag vara fast i mitt rum. Jag vågade inte gå ut eller åka buss. Jag var rädd för att bli smittad av något, och för att få panikångest någonstans där jag inte kände mig trygg. 

Olivia fick hjärtklappning och svårt att tänka klart 

− Jag blir väldigt nervös och orolig när jag får panikångest. Jag får hjärtklappning och börjar andas fort.  

Olivia berättar också att hon inte heller kan tänka klart när ångesten kommer. 

− Det är som jag fastnar i något hemskt som jag är helt ensam med. Det går inte att tänka logiskt. Det gör mig så himla arg och ledsen, samtidigt som paniken bara växer. 

Olivia fick mer och mer ångest 

Olivia blev räddare och räddare. Nästan alla hennes tankar började handla om att må illa eller kräkas. Hon slutade att vara på vissa platser, och slutade att göra vissa saker som hon tänkte kunde ge baciller. 

− Jag började göra olika saker som jag tänkte skulle skydda mig. Som att tugga tuggummi, använda handsprit och undvika att ta i saker.  

Det förstärkte bara fobin. Fast det förstod inte Olivia då. 

− Jag fick också andra tvångstankar. Jag kunde till exempel stå och skära en tomat och tänka att om jag skar den i fyra bitar betydde det att jag skulle kräkas fyra gånger. Så höll jag på hela tiden. 

Olivias mamma tog med henne till en psykmottagning

Olivia mådde sämre och sämre. Hon åt nästan inget och gick ner i vikt. Efter jul- och nyårshelgerna tog Olivias mamma med henne till en psykiatrisk akutmottagning. 

− Det var skönt att åka dit, jag ville få hjälp. Jag förstod att det här inte skulle funka i längden. Läkaren skrev en remiss till en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning, bup.  

Efter en vecka fick Olivia komma till en psykolog på bup. Hon tyckte att psykologen lyssnade och var förstående utan att döma.  

Det funkade inte hos psykologen 

Olivia tyckte att det var skönt i början, men ganska snart kände hon att psykologen inte verkade ha någon plan för hur hon skulle bli frisk. 

− Jag ville veta hur jag skulle göra för att bli frisk, inte bara bli lyssnad på. Jag fick titta på bilder med personer som kräktes. Men det funkade inte alls, det gjorde bara ångesten värre.  

Olivia fick en ny psykolog och började med medicin 

Eftersom Olivia inte blev bättre fick hon träffa en läkare igen. Läkaren konstaterade att hon hade både fobi, tvångssyndrom och depression.  

Olivia fick medicin mot depressionen och tvångssyndromet. Hon fick också träffa en ny psykolog på en mottagning där de var specialiserade på tvångssyndrom. Det blev en bra förändring. 

 − Den nya psykologen kom hem till mig för att se hur jag hade det. Vi gjorde olika vardagliga saker som jag kände ångest för, som att åka buss. Vi tränade ihop.  

Olivia tycker att hon fick bra stöd och kunskap om hur hon ska hantera ångest.  

− I dag vet jag att jag inte ska hålla på att använda handsprit hela tiden, även om det känns bra för stunden. Jag kan stanna upp och förstå att det inte är bra för mig i längden. 

Olivia mår bra nu och vågar mer 

Olivia mår bra nu och är positiv när det gäller framtiden. Hon får fortfarande medicin och hon har kontakt med sin psykolog ibland.  

− Att åka buss till skolan funkar bra, men jag funderar på hur jag ska våga flytta hemifrån. Fast jag vet att det också kommer att fixa sig med tiden. 

När intervjun avslutas berättar Olivia att hon ska hem till en kompis och titta på film på kvällen. Hon ska sova över. 

− Det känns så otroligt skönt att jag vågar det igen, säger hon innan hon cyklar iväg. 

Olivias tips till andra 

  • Berätta hur du mår. 
  • Lägg inte energi på att dölja hur du mår, den behöver du till annat. 
  • Var ärlig. När du är ärlig med hur du mår får du ofta det stöd du behöver. 
  • Det finns många som lider av samma sak, och det finns folk som jobbar med detta och som vet vad du upplever. De vet att du inte är ”knasig”. Det tyckte jag var skönt att få veta. Tidigare kände jag mig väldigt ensam. Som om ingen riktigt förstod hur det kändes. 
  • Kom ihåg att det finns bra hjälp att få. 

Olivia heter egentligen något annat.

 

Till toppen av sidan