Alternate Text

Intervju: Viktigt att berätta om brott

Ulrika Rogland är åklagare. I sitt jobb har hon träffat många unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp efter att ha blivit lurade av någon de träffat på nätet. Hon säger att många inte vågar berätta vad de har varit med om. Hon önskar att fler vågade.

Varför ska man berätta vad man har varit med om?

- För det första är det ett sätt att förstå att det som hänt är inte ens eget fel, även om man har gått med på att göra saker, förklarar Ulrika Rogland. När man berättar kan man sluta gå omkring och anklaga sig själv.

- En annan anledning att berätta är att skydda andra. Personer som utnyttjar unga på nätet, kontaktar ofta många personer. Jag har mött många unga som anmält det som har hänt, för att de vill stoppa personen från att utsätta andra.

Att berätta för någon brukar ofta vara första steget till att må bättre. En undersökning som Ulrika Rogland varit med och gjort med tjejer som utsatts för övergrepp visade att de allra flesta mådde bättre efter att de hade berättat.

- Även om det inte känns så just då, kommer det att bli bra igen, säger Ulrika Rogland. Man kan behöva hjälp för att må bra, men då måste man våga berätta.

Hur gör man när man berättar?

- Jag tycker att man ska berätta för någon vuxen man känner förtroende för. Om det inte gå bra med den första man berättar för, ska man inte ge upp utan hitta någon annan.

- Det gäller även när man kontaktar till exempel polisen. Om man tycker att man får ett dåligt bemötande eller att man inte blir tagen på allvar har man rätt att säga att man vill berätta för någon annan polis. Ett tips när man ska träffa polisen kan också vara att ta med sig någon och att tänka igenom innan vad man vill berätta och hur man ska säga det. Det kan också vara bra att veta att man har rätt till ett målsägarbiträde.

- Man kan skriva ner vad som har hänt om det känns svårt att berätta det direkt för någon som inte är polisen. Man kan till exempel sms:a, mejla eller skicka ett meddelande via facebook. Då får man tid på sig att formulera sig. Det gäller även för den som man berättar för, den kan ställa frågor utan att man behöver ses.

Ett annat tips är att använda sig av sånt som redan finns skrivet. Det finns både böcker och sajter om unga som har blivit utsatta för saker på och utanför nätet. Då kan man säga till den man vill berätta för att den ska läsa det. Och säga att det har hänt mig.

Vilka får veta om jag anmäler?

- När du anmäler ett brott inleder polisen en så kallad förundersökning, förklarar Ulrika Rogland. Då är ditt namn hemligt för alla utom rätten och den som är misstänkt för brotten, om det är ett sexuellt brott. Den personen får veta namnet men inte adressen. Om du är under 18 år och har varit med om något brottsligt får föräldrar eller andra vårdnadshavare reda på det. Men inte andra, som kompisar eller andra släktingar.

Vad ska man tänka på när man träffas på nätet?

- Innan man sätter på kameran, skickar en bild eller skriver något kan man tänka på att allt kan spelas in, sparas och spridas. Du kan alltid ringa 112 om det är ett pågående brott. Till exempel om någon onanerar framför kameran eller säger att den ska komma till dig nu.

- Berätta för någon vuxen du litar på, om det händer något som är fel! Det är viktigt att förstå att du har blivit lurad och att det inte är ditt eget fel. Lägg inte skulden på dig själv.

- En bra sak att komma ihåg är även vuxna blir lurade på nätet hela tiden, säger Ulrika. Det är inte något som bara händer unga. 

Information om sidan

  • Redaktör:

    Åsa Sandler
  • Fotograf:

    Pressbild Kalla Kulor Förlag