Alternate Text

Dilan berättar om sin blogg

Dilan har en blogg där han lägger han upp foton och skriver. Ett viktigt budskap han vill föra fram är att alla ska våga vara sig själva. Han går själv sin egen väg och har fått både bra och dåliga reaktioner. UMO frågade Dilan vad som är okej att skriva i en blogg och hur man kan göra om det händer något jobbigt.

När Dilan började blogga var det inte självklart vad bloggen skulle handla om. 

– Jag visste först inte vad jag skulle skriva, berättar Dilan. Så då var det “nu ska jag äta glass, hejdå”. Men efter några månader kom jag på att jag kan ha en fotoblogg, där jag också skriver lite.

För Dilan är bloggen både ett sätt att ägna sig åt sitt fotointresse och att göra sin röst hörd. Framförallt vill han stärka andra som vill gå sin egen väg.

– Bloggen ska hjälpa folk att vara sig själva. Jag vill att de ska förstå att de inte behöver vara som sina kompisar och att de ska kunna säga sina åsikter framför sina kompisar. Det är det jag försöker hela tiden med bloggen.

Foto på en person där man bara ser en del av ansiktet.

Innan Dilan började blogga var han vad han kallar en wannabee.

– Jag köpte kläder som andra hade. Jag trivdes inte i dem men jag hade dem för att andra hade dem. 

Dilan har blivit starkare av att blogga. Hans självförtroende har blivit bättre tack vare alla positiva mejl och kommentarer på bloggen och uppmuntran från folk som han träffar. Han märker också att folk lyssnar på honom när han uttrycker sina åsikter.

När han skriver på bloggen kan det handla mycket om känslor. Till exempel kan Dilan skriva om att han är kär i någon eller om han är sur eller arg. Han skriver också om kompisar, men då har de alltid godkänt det innan. Då brukar det mest handla om saker som de har gjort tillsammans.

– Jag skulle inte skriva om vad mina kompisar gör. Jag skriver mer “nu har jag varit med de här och det var kul”. Det finns en del skolbloggar, där det skrivs om hela skolan. Till exempel “nu har Lukas och Anna hånglat”. Sånt skulle jag aldrig skriva.

Dilan skriver aldrig taskiga saker om andra. 
– En gång blev jag väldigt arg på SL och då blev det många starka ord. Men jag skulle inte skriva så om någon person, då skulle jag mer skriva “nu är jag arg”.

Avslöjar inga detaljer

Något som Dilan undviker är att avslöja detaljer om var han är och vad han ska göra under dagen.

– Det har hänt att jag har skrivit vart jag ska och sen var det någon som väntade på mig, en kompis kompis, men ändå. Vi hade inte planerat att ses.

Det händer att han får negativa kommentarer på bloggen, ibland från någon som har känt igen honom på stan. 

– Då är det mest hot, berättar Dilan. Typ “Jag såg dig på Slussen, hade jag kunnat så skulle jag slå sönder dig”. Sen är det mycket fula ord. Men också att folk skriver typ “du är ful”. 

Sånt tycker Dilan är jobbigt och han tar åt sig ganska mycket. Då berättar han det för sina kompisar för att få stöd.
 
– Om nån säger att jag är ful så blir jag inte ledsen, men jag kan börja undra om jag verkligen är ful och då får mina kompisar säga “nej, nej, nej”. Jag blir osäker och undrar om det stämmer. 
 
Dilan har också varit med om hot via sms. 

– Det kan vara folk som skickar sms ibland eller ringer och säger saker. Och så vet jag inte vem det är. Då har de fått mitt nummer från någon som jag inte känner så bra. Ibland kan det vara väldigt hårda ord. Det känns lite läskigt. En kommentar på bloggen är inte lika farligt, men i mobilen. Det är läskigt.

När han får taskiga kommentarer och hot i mobilen brukar han försöka strunta i det. Ibland fortsätter personen sms:a. Då brukar han fråga vem personen är och be honom eller henne sluta. Oftast slutar personen då. När han får veta vem det är känner han sig tryggare.

Någon polisanmälan har han aldrig gjort, för han tycker att han kan hantera sakerna själv. Men om det skulle hända något allvarligt, skulle han polisanmäla.

Har blivit mer försiktig

Erfarenheterna har gjort att Dilan har blivit mer försiktig. Särskilt om någon skriver att hen har sett honom.

– Om någon har sett mig och velat gå fram och göra någonting blir jag ledsen och sur. Och rädd. Jag är inte rädd för att gå hem ensam när det är mörkt. Men jag är ändå väldigt försiktig. Tittar åt alla håll.

Han brukar berätta för sina föräldrar var han är och de är lite extra rädda om honom och ringer lite oftare. Framförallt får han stöd genom att de säger till honom att han är bra och att han är stark. Men Dilan tycker inte att föräldrarna ska lägga sig i för mycket. Det är viktigt att de litar på honom när han säger att han klarar sig.

Dilans råd till personer som har fått obehagliga kommentarer eller sms, är att prata med någon om det. 

– Om du är väldigt känslig och tar åt dig, så ska du prata med någon. Men om du inte bryr dig, ska du radera det och andas och fortsätta. Är du rädd så ska du prata med någon och om det går, kontakta personen som har skrivit och fråga vem det är och hur hen har fått tag på en. Då kan det kännas lugnare.

Dilan tycker att alla ska vara försiktiga med vad de berättar om sig själva på nätet och vilka bilder de lägger upp.

– Tänk på att bilden aldrig försvinner. Och du ska inte skriva för mycket om dig själv. Det finns de som verkligen skriver allt, sitt nummer och så. Skriv inte så mycket om var du bor. Och skriv inte var du kommer att befinna dig.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Cecilia Birgerson
  • Fotograf:

    Ulrica Zwenger