Alternate Text

UMO frågade: Har du varit med om sexuella trakasserier?

UMO frågade efter erfarenheter av sexuella trakasserier och tips på vad man kan göra om man drabbas. Vi fick in flera berättelser. Här är några:

Foton i omklädningsrummet

Det var när jag gick i nian, efter gymnastiklektionen i skolan. Jag och min kompis ”Anna” brukar alltid ta god tid på oss i omklädningsrummet, mest för att vi inte vill duscha med så mycket folk. Jag höll på att sätta på mig mina jeans, när det stormade in fem, sex killar med massor av hinkar med vatten i – och kameror. Anna som bara hade trosor på sig fick panik. Jag slängde på mig resten av kläderna jättefort.   

De fick ganska synliga kort på Anna, inga på mig. Idag går vi i ettan på gymnasiet, och hon blir fortfarande retad i skolan. Just av de killarna som tog korten. Varken jag eller hon har vågat säga till dem, men OM jag vill!!!

För de som har råkat ut för samma sak: Man måste våga stå på sig och säga ifrån! Hur pinsamt det än kan bli att säga ifrån, så är det värt det! Om jag hade fått chansen att ändra på något, så skulle jag ha sagt åt dem på en gång. Jag skulle ha gjort allt för att få ut dem från omklädningsrummet. Och typ ställa mig framför min kompis som hade minst kläder på sig, då skulle de inte ha fått något bra kort.

Din kropp är din egen!

Jag har varit med om sexuella trakasserier från killar i min bekantskapskrets, till exempel ett otillåtet tag om mitt bröst eller dylikt. Och då har jag alltid tagit till våld och glåpord. Visst, våld borde man inte använda, men jag tror att det är nödvändigt ibland. Man måste banka i dem att en kvinnas kropp är ens egen. Ingen har rätt att ta på din kropp, vare sig du är man eller kvinna, utan din tillåtelse.

Och visst, killarna kan säga att de inte bryr sig om en tjej tar tag i dem, men det beror på att de inte har en kropp som har blivit objektifierad och sexualiserad av samhället. De behöver inte alltid vara på vakt. Och en tjej som låter en kille ta på en otillåtet får folk att tro att det är okej, och att de lika gärna kan göra det mot henne eller andra kvinnor. Din kropp är din egen!

Han försökte ta på mig

En kväll ute på krogen var det en kille som börja titta och flina upp sig mot mig. Redan då skakade jag på huvudet för att han var för full. Men han började stappla mot mig ändå. Jag gick undan. Trots det försökte han ta på mig. Jag sa åt honom att lägga av medan jag hötte med fingret. Men när han försökte ta på mig igen gav jag honom en örfil. Jag fick en redig knuff tillbaka, så jag flög baklänges och landade på ryggen.

Killen hånflinade och samtidigt som han började gå därifrån. Jag blev rasande och flög upp och efter honom. Jag visste inte vad jag skulle göra men jag blev så arg. En kompis berättade att jag blev helt svart i ögonen. Jag klappade till honom igen men han knuffade mig så att jag flög iväg igen.

Jag fick syn på en av vakterna som hade sett det sista av bråket och gick fram och berättade vad som pågick och bad honom att slänga ut killen. Men han kunde inte göra något då eftersom han bara såg när jag kom efter killen. Han höll dock ett öga på killen ett tag och när vakten såg att han knappt kunde gå rakt och beställde en till drink gick vakten fram och ställde undan drinken och ledde honom ut från lokalen.

Jag ångrar bara mitt sista utfall mot killen för att jag visste att fysiskt våld inte skulle lösa något i alla fall och definitivt inte mot en kille som var minst dubbelt så stor som jag. Jag ångrar inget annat eftersom jag varnade honom flera gånger.

Vad jag hade kunnat göra annars är väl att springa därifrån från första början och gått till en vakt på en gång. Jag tror inte att jag hade kunnat göra något mer tydligt än jag redan gjorde. Det är viktigt att stå på sig och att inte låta såna respektlösa människor göra som de vill. Man ska ju inte behöva fly hela livet.

Trakasserad när jag praoade

Under min prao i nian så var jag på ett ställe där jag hjälpte till i köket, vid en lunchbuffé. Där var det en man som arbetade och han tyckte att han hade rätt att trakassera mig och den andra tjejen som praoade där. Det började med nedvärderande ord och meningar, som till exempel "lilla gumman" och "det klarar väl ni små flickor av".

Sedan så började han "råka" nudda mig. Först på "oskyldiga" ställen som armarna och ryggen, sedan ett flertal gånger på rumpan. Han hävdade hela tiden att det var oavsiktligt så jag lät det vara. Men när han senare pressade sig och sitt kön mot mig bakifrån fick jag nog! Jag skrek åt honom att det var MIN kropp och att han inte hade någon rätt alls att vidröra den mot min vilja. Jag kastade förklädet på honom och gick därifrån. När jag kom tillbaka till skolan berättade jag för studievägledaren vad som hade hänt så att inga fler elever skulle praoa där.

Det slutade när vi berättade för läraren

En gång stod jag och pratade med några klasskompisar och mitt i allt sätter en kille in godispapper i min urringning. Den killen har även sagt mycket kränkande saker, så jag och några kompisar gick och sa åt en lärare som ringde hans mamma och pratade med honom. Jag kan tillägga att han även bad om ursäkt efter någon dag. Det bästa är nog att berätta för en lärare. Att vara elak tillbaka kommer inte att hjälpa.
 
En annan gång så höll en annan kille på att reta mig och bära mig och hålla på, så då tog jag ett allvarligt snack med honom tills han fattade att jag inte tyckte det var kul.

Vi kan gå i samma klass nu

Jag blev utsatt för sexuella trakasserier av en kille i min klass. Vi är endast två tjejer i min klass och nitton killar. Han höll på med både mig och den andra tjejen, vi kan kalla henne Emelie. Han sa kränkande sexuella saker och tafsade på oss emellanåt.

Jag accepterar verkligen inte såna saker och kände mig kränkt av det han gjorde. Jag sa till honom flera gånger att lägga av annars skulle jag gå vidare med det. Emelie var mer blyg av sig och vågade inte riktigt gå vidare med det. Det höll på i cirka två veckor innan jag sa till min lärare som direkt ringde upp rektorn.

Två dagar senare hörde rektorn av sig till mig och jag tog med mig Emelie till rektorn. Rektorn frågade hur det hade gått till, hur länge det hade pågått och vad vi ville skulle göras åt saken. Jag ville bara att det skulle sluta. Det behövde inte anmälas, bara han la av med det han höll på med.

Så rektorn ringde upp killen och hans föräldrar och snackade med dem. Dagen efter frågade killen mig om jag hade anmält honom till rektorn och jag var ärlig och sa till honom att jag hade sagt till honom flera gånger och visat att jag inte accepterade det. De första dagarna efter de snackade han knappt med mig, men nu är det precis som vanligt. Vi är kompisar utan några sexuella trakasserier.

Mitt tips är att först och främst säga till den som kränker att lägga av och verkligen visa att man inte är med på det. Nästa tips är att inte gå och vänta och hoppas att det ska sluta, utan att gå vidare med det direkt.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Johan Nilsson
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling