Många skulle svara nej på frågan ”Har du utsatts för sexuella trakasserier?” Men om några av sakerna som sexuella trakasserier kan vara beskrivs, kan många känna igen sig och svara ja. Sexuella trakasserier är vanligt på både skolor och arbetsplatser. Det är mest tjejer som utsätts, men även killar.
Exempel på sexuella trakasserier:
- Att någon tafsar eller tar på en på ett sätt man inte tycker om.
- Att någon tittar på ett sätt som man upplever som sexuellt och obehagligt.
- Att någon kommer med sexuella anspelningar genom kroppsspråk.
- Att någon pratar eller skämtar om sex på ett sätt som man inte tycker om.
- Att någon skickar meddelanden om sex på ett sätt man inte gillar via till exempel sms, chatt eller mejl.
- Att någon tar bilder på en som sprids på ett sätt man inte önskat.
- Att någon visar eller sätter upp sexuella bilder som känns obehagliga, till exempel porrbilder.
- Att någon sprider sexuella rykten, som att man har haft sex med många.
Det är den som blir utsatt som bestämmer vad som känns obehagligt, eller vad som gör skolan eller arbetsplatsen otrygg.
Man har rätt att sätta sina egna gränser
Om man blir utsatt för sexuella trakasserier är det vanligt att man förminskar sin egen upplevelse, alltså att man tänker att det inte är så farligt, att det är något man får stå ut med, eller att man överreagerar som mår dåligt.
Så här svarade UMO:s besökare när vi
ställde frågan: Har du blivit utsatt för
sexuella trakasserier?
Kanske vågar man inte heller säga ifrån för att man är rädd att andra ska tycka att man överreagerar, eller att det ska bli värre. Man kan också tänka att den eller de som utsätter en nog inte menar något illa.
Men man har rätt att ta det man själv känner och tänker på allvar. Känns det inte bra har man rätt att säga ifrån. Om den eller de andra personerna inte slutar med sitt beteende har man rätt att få hjälp med att få de sexuella trakasserierna att sluta.
I lagen
De lagar som handlar om att ingen ska behöva vara med om sexuella trakasserier gäller skolan, högskolan och arbetsplatser. Om det sker på andra platser kallas det enligt lagen sexuellt ofredande eller sexuella övergrepp, det beror på vad det är för handling. Även det som definieras som sexuella trakasserier, och som sker i skolan eller på jobbet, kan ibland vara lagbrott, som kan polisanmälas.
I skolan
Ingen elev eller anställd har rätt att utsätta någon annan på skolan för sexuella trakasserier. Skolan måste jobba aktivt för att ingen på skolan ska bli utsatt för sexuella trakasserier. Bland annat måste det finnas en likabehandlingsplan som beskriver hur skolan arbetar mot sexuella trakasserier och för att alla elever ska behandlas på lika villkor. Om skolan får reda på att någon är utsatt för trakasserier måste rektorn se till att trakasserierna slutar.
På högskolor och universitet
Högskolan är också skyldig att arbeta mot sexuella trakasserier och måste beskriva hur det görs i en likabehandlingsplan. Om högskolan får reda på att någon är utsatt för sexuella trakasserier måste rektorn se till att trakasserierna slutar. Det gäller både om det är en student som utför trakasserierna, eller en anställd.
På arbetsplatsen
Arbetsgivaren, den man är anställd av, är skyldig att arbeta mot sexuella trakasserier och sätta stopp för trakasserier som han eller hon får höra om.
Trakasserier via mobiltelefon eller på nätet
Sexuella trakasserier som sker via nätet eller mobiltelefonen på skol- eller arbetstid räknas också, och man har rätt att få hjälp. Även sånt som man utsätts på fritiden, men som får en att känna sig otrygg i skolan eller på arbetet, kan också räknas som sexuella trakasserier.
Vad händer om inget händer?
Om skolan, högskolan eller arbetsgivaren inte tar sitt ansvar att arbeta mot eller stoppa sexuella trakasserier kan man göra en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Skolan, högskolan eller arbetsgivaren kan då bli skyldig att betala skadestånd.
Diskriminering
Om en anställd på en skola eller högskola eller en chef utsätter någon för sexuella trakasserier räknas det som diskriminering. Det innebär att den som blir utsatt kan få skadestånd. Det kan man anmäla direkt till Diskrimineringsombudsmannen.
Det finns olika sorters trakasserier
Det finns andra typer av olagliga trakasserier än sexuella. Ibland kan olika sorters trakasserier vara svåra att skilja från varandra. En kille kan till exempel bli kallad för både ”bög” (trakasserier på grund av sexuell läggning) och ”kärring” (trakasserier på grund av kön), och en tjej kan bli kallad för ”fitta” (trakasserier på grund av kön) och få kommentarer om sina bröst (sexuella trakasserier) vid samma tillfälle. Det är inte så viktigt att veta precis vilken sorts trakasserier man utsatts för, alla dessa handlingar är allvarliga och något man inte ska behöva utsättas för.
Om man känner sig utsatt för sexuella trakasserier
Om man känner sig utsatt för sexuella trakasserier är det viktigt att försöka göra något åt situationen, det är inget man ska behöva stå ut med. Här är några saker man kan tänka på och göra.
Lita på känslan.
Det är bara man själv som kan bestämma om något inte känns bra. Det spelar egentligen inte någon roll om den andra personen menar illa eller inte, man har rätt att slippa vara med om det.
Säg ifrån.
Det är bra att vara tydlig när man säger ifrån, både med vad som händer, hur man upplever det och med vad man vill. Till exempel kan man säga ”Du tar på min rumpa, det känns obehagligt och jag vill att du slutar med det” eller ”Jag uppskattar inte meddelandena som du skickar till mig”. Det kan vara svårt att våga säga ifrån, särskilt om man är själv. Kanske kan det kännas lättare att skriva ett brev till personen eller ta hjälp från någon annan. Om personen inte menade något så kommer han eller hon att be om ursäkt och sluta, och blir det inte så utan beteendet fortsätter har man rätt att få hjälp.
Prata med andra som blir utsatta.
Ofta finns det andra som också blir utsatta. De kanske inte vågar ta sin känsla på allvar eller säga ifrån själva. Om man är flera är det lättare att säga ifrån och det kan också vara lättare att gå till rektorn, chefen eller någon annan och berätta.
Berätta för någon annan.
Om man känner sig utsatt för sexuella trakasserier och det inte slutar fast man har sagt ifrån eller om man inte vågar säga ifrån, är det viktigt att man får hjälp. Man kan prata med en förälder, lärare, arbetskamrat eller någon annan. Sen kan man gå tillsammans till rektorn eller chefen och förklara vad som händer. Om man inte tycker att man får tillräcklig hjälp kan man kontakta Diskrimineringsombudsmannen.
Prata med någon om hur man mår.
Att utsättas för sexuella trakasserier kan göra att man mår dåligt, känner sig maktlös eller tänker att det är fel på en själv. Det kan vara skönt att prata med någon om hur man mår, och få hjälp att må bättre. Man kan till exempel prata med någon på en ungdomsmottagning, skolkuratorn eller en tjej- eller killjour.
Trakasserier via mobiltelefon eller på nätet
Sexuella trakasserier som sker via nätet eller mobiltelefonen på skol- eller arbetstid räknas också, och man har rätt att få hjälp. Även sånt som man utsätts på fritiden, men som får en att känna sig otrygg i skolan eller på arbetet, kan också räknas som sexuella trakasserier.
