Man kan reagera olika efter att ha utsatts för övergrepp, det finns inget sätt som är ”det rätta”. Hur man mår beror inte på vilken handling det är eller var det hände. Man kan må lika dåligt eller sämre av att bli utsatt i sitt eget hem eller på en fest som om man blivit överfallen av en okänd person utomhus. Det är också olika hur lång tid det tar innan man mår bättre igen.
Det är viktigt att man tillåter sig själv att känna det man gör, och att prata om det man har varit med om så snart man kan och orkar. Om övergreppen fortsätter behöver man få hjälp att ta sig ur situationen.
Vanliga reaktioner
En vanlig reaktion vid sexuella övergrepp är att man ”glömmer” eller försöker glömma det som har hänt och gå vidare med sitt liv. Först efter lång tid, ibland flera år, börjar man kanske inse att det inte går, utan att övergreppet påverkar ens liv på olika sätt. Kanske kan man först då börja få kraft att fundera och sätta ord på det som hände. Det är aldrig för sent att få hjälp och prata om det man har varit med om.
Vanliga reaktioner som kan komma med tiden är
- nedstämdhet, depression eller ångest
- växlande humör
- att man får svårt att koncentrera sig eller sämre minne
- sömnproblem, som att man sover för mycket eller för lite eller får mardrömmar
- ”flash backs”, det vill säga att man upplever övergreppen om och om igen i minnet
- problem med sexlusten
- sämre självkänsla
- olika beteenden som innebär att man skadar sig själv, till exempel problem med maten, att man skär sig, dricker mycket alkohol eller har sex på sätt man egentligen mår dåligt av
- att tillvaron känns overklig
- att man får svårt att lita på andra
- ont i magen, huvudet eller musklerna.
Man ska aldrig behöva känna skuld
Många som har utsatts för sexuella övergrepp lägger skuld eller ansvar på sig själva. Det kan ha att göra med att det inte pratas så öppet om sexuella övergrepp. Dessutom finns det föreställningar om sexualitet och olika förväntningar på tjejer och killar som gör att det ofta läggs skuld och ansvar på personer som har utsatts för sexuella övergrepp. Man kan jämföra vilken skillnad det är med en annan typ av brott; om man blir rånad får man ju inte frågor om hur man brukar bete sig med sina värdesaker eller höra att man inte skulle haft så mycket pengar på sig.
Den som utför handlingen och kränker någon annan är den som ska ha hela skulden och ansvaret, oavsett hur man själv betedde sig. Det är viktigt att komma ihåg. Man ska aldrig behöva tänka att ”Om jag bara inte hade hånglat med den där killen”, ”Om jag inte hade druckit den där ölen”, eller ”Om jag inte hade följt med henne hem”.
Man bestämmer själv över sin kropp
Man har alltid rätt att själv välja när någon får ta på ens kropp och när och hur man vill ha sex. Det spelar ingen roll om man har haft sex med personen tidigare, om man har hånglat eller flirtat med personen, om man är ihop, eller om man först sagt ja eller har börjat ha sex. Man har alltid rätt att ändra sig, att i varje stund ha möjlighet att säga nej och få sitt nej respekterat.
Lita på känslan
Det är vanligt att man har svårt att sätta ord på vad man har varit med om, eller att man ifrågasätter sig själv och sin egen upplevelse. Man kanske tänker att det inte var så farligt, att det finns värre saker eller att man inte har rätt att må så dåligt som man gör. Men det är viktigt att lita på sin känsla. Mår man dåligt har man rätt att få hjälp för att må bättre. Och har man varit med om en brottslig handling har man rätt att göra en polisanmälan.
Ingen annan kan avgöra vad som är emot någons vilja eller vad som är en sexuell handling. Någon kan göra något som utåt sett inte ser sexuellt ut, men som ändå kan vara sexuellt laddat. En handling som vid ett tillfälle känns bra kan en annan gång upplevas som ett övergrepp, trots att det kanske är samma person som gör den.
Det kan vara svårt att berätta
Det kan ta lång tid att börja förstå att man blivit utsatt för sexuella övergrepp. Många gör det aldrig. Om man har blivit utsatt av någon man är ihop med, en kompis eller någon annan man känner och det inte finns några skador efteråt kan det kännas särskilt svårt att sätta ord på vad man har varit med om.
Andra saker kan göra det ännu svårare att våga berätta eller söka hjälp, till exempel om det i ens familj anses viktigt att inte ha sex innan man har gift sig. Om man har någon funktionsnedsättning och är van vid att personer tar i ens kropp för att hjälpa en eller är beroende av andra i sitt vardagsliv kan det också vara svårt att formulera vad man har varit med om och att våga söka hjälp. Om man blir utsatt av någon man är ihop med som är av samma kön kan man känna sig orolig att inte bli trodd eller att mötas av fördomar när man söker hjälp.
Att inte göra motstånd betyder inte att man går med på något
Det är vanligt att man varken skriker eller slåss när man utsätts för sexuella övergrepp. Efteråt kan man känna skuld för att man inte gjorde motstånd. Eller så tänker man att det inte var ”på riktigt” eftersom den eller de som utsatte en inte behövde använda våld.
Men att ”stänga av” är en vanlig reaktion, som kan bero på att man känner sig maktlös. Det kan göra det som händer lättare att stå ut med just då. En del beskriver det som att de lämnat sin kropp under ett sexuellt övergrepp; man kanske minns precis hur tapeten såg ut men minns knappt vad som hände. Efteråt är det vanligt att man får minnesluckor.
Om man känner den eller de som utsätter en kan situationen kännas overklig och det kan kännas extra svårt att plötsligt börja skrika eller slåss. Att man inte gör det betyder inte att man går med på något. De flesta gör annat för att visa att de inte vill. Även att ”bara ligga där” är ett sätt att försvara och skydda sig själv, och att visa att man inte vill.
Man har rätt till bra stöd och hjälp
Om man har utsatts för sexuella övergrepp är det viktigt att prata med någon om det. Man har rätt till bra stöd och hjälp, oavsett vem man är och hur övergreppet har gått till. Ibland kan det hjälpa att skriva ner vad det är man har varit med om och sen berätta för någon, eller så kan man visa det man har skrivit. Det är aldrig för sent att berätta och bearbeta det man har utsatts för, även om det har gått lång tid. Oftast går sexuella övergrepp att polisanmäla många år efteråt.
För många är det bra att prata med någon som inte är kompis eller familj. Då slipper man fundera över om personen orkar höra samma sak många gånger och man slipper välja att ta bort vissa delar. Det kan vara skönt att få prata med någon som har tystnadsplikt, kunskap om sexuella övergrepp, och som man slipper träffa i sin vardag. Man kan till exempel kontakta en ungdomsmottagning, skolkurator, vårdcentral, studenthälsan eller en tjej- eller killjour.
Det finns också telefonlinjer och ställen på internet där man kan chatta eller mejla för att berätta anonymt, eller läsa för att få stöd och hjälp.
Om man kontaktar någon för att prata eller få stöd men inte känner sig trygg eller känner sig ifrågasatt är det viktigt att inte ge upp utan att våga försöka igen med någon annan. Man har rätt att få ett respektfullt och kunnigt bemötande, man ska lita på sin känsla.
Om man har utsatt någon för sexuella övergrepp
Om det är man själv som utsatt en annan person för sexuella övergrepp kan man också få hjälp. Det är aldrig för sent att ändra ett beteende som man inte vill ha. Man kan till exempel vända sig till en ungdomsmottagning.
