Om man har utsatts för sexuella övergrepp

Många som har utsatts för sexuella övergrepp lägger skuld eller ansvar på sig själva. Det kan ha att göra med att det inte pratas så öppet om sexuella övergrepp. Dessutom finns det föreställningar om sexualitet och olika förväntningar på tjejer och killar som gör att det ofta läggs skuld och ansvar på personer som har utsatts för sexuella övergrepp. Om någon blir rånad får den ju inte frågor om hur den brukar bete sig med sina värdesaker eller höra att den inte skulle haft så mycket pengar på sig.

Man ska aldrig behöva känna skuld

Hela skulden och ansvaret vilar på den som kränker någon annan, oavsett hur man själv betedde sig. Det är viktigt att lägga skulden där den hör hemma, nämligen hos den som utfört handlingen. Man ska aldrig behöva tänka att ”Om jag bara inte hade hånglat med den där killen”, ”Om jag inte hade druckit den där ölen”, eller ”Om jag inte hade följt med henne hem”. Och det är viktigt att få prata om sina känslor.

Man bestämmer själv över sin kropp

Man har alltid rätt att själv välja när någon får ta på ens kropp och när och hur man vill ha sex. Det spelar ingen roll om man har haft sex med personen tidigare, om man har hånglat eller flirtat med personen, om man är ihop, eller om man först sagt ja eller har börjat ha sex. Man har alltid rätt att ändra sig, att i varje stund ha möjlighet att säga nej och få respekt för det.

Lita på känslan

Det är vanligt att man har svårt att sätta ord på vad man har varit med om, att man ifrågasätter sig själv och sin egen upplevelse. Man kanske tänker att det inte var så farligt, att det finns värre saker eller att man inte har rätt att må så dåligt som man gör. Men det är viktigt att lita på sin känsla. Mår man dåligt har man rätt att få hjälp för att må bättre. Har man varit med om en brottslig handling har man rätt att göra en polisanmälan.

Ingen annan kan avgöra vad som är emot någons vilja eller vad som är en sexuell handling. Någon kan göra något som utåt sett inte ser sexuellt ut, men som ändå kan vara sexuellt laddat. En handling som vid ett tillfälle känns bra kan en annan gång upplevas som ett övergrepp, trots att det kanske är samma person som gör den.

Det kan vara svårt att berätta

Det kan ta lång tid att börja förstå att man blivit utsatt för sexuella övergrepp. Många gör det aldrig. Om man har blivit utsatt av någon man är ihop med, en kompis eller någon annan man känner och det inte finns några skador efteråt kan det vara extra svårt att sätta ord på vad man har varit med om.

Särskilt svårt kan det kännas om det är någon man känner väl som utfört övergreppen. Andra saker kan göra det ännu svårare att våga berätta eller söka hjälp, till exempel om det i ens familj anses viktigt att inte ha sex innan man har gift sig. Om man har någon funktionsnedsättning och är van vid att personer tar i ens kropp för att hjälpa en eller är beroende av andra i sitt vardagsliv kan det också vara svårt att både formulera vad man har varit med om och att våga söka hjälp. Om man blir utsatt av någon man är ihop med som är av samma kön kan man känna sig orolig att inte bli trodd eller att mötas av fördomar när man söker hjälp.

Reaktioner efter sexuella övergrepp

Det finns inget sätt som är ”det rätta” sättet att reagera om man har utsatts för övergrepp. Många försöker fortsätta med sitt liv som om ingenting har hänt och vill helst inte tänka på det de varit med om. Det är viktigt att man tillåter sig själv känna det man gör, och att prata om det man har varit med om så snart man kan och orkar. Om övergreppen fortsätter behöver man få hjälp att ta sig ur situationen.

En vanlig reaktion vid sexuella övergrepp är något som kallas bortträngning, att man ”glömmer” eller försöker glömma det som har hänt och gå vidare med sitt liv. Först efter lång tid, ibland flera år, börjar man kanske inse att det inte går, utan att övergreppet påverkar ens liv på olika sätt. Kanske kan man först då börja få kraft att fundera och sätta ord på det som hände. Det är aldrig för sent att få hjälp och prata om det man har varit med om.

Vanliga reaktioner som kan komma med tiden är:Vanliga reaktioner som kan komma med tiden är

• nedstämdhet, depression eller ångest
• växlande humör
• att man får svårt att koncentrera sig eller sämre minne
• sömnproblem, att man sover för mycket eller för lite eller får mardrömmar
  ”flash backs”, det vill säga att man upplever övergreppen om och om igen i huvudet
• problem med sexlusten
• sämre självkänsla
• olika beteenden som innebär att man skadar sig själv, till exempel problem med maten, att man skär sig, dricker mycket alkohol eller har sex på sätt man egentligen mår dåligt av
• att tillvaron känns overklig
• att man får svårt att lita på andra
• ont i magen, huvudet eller musklerna.

Att inte göra motstånd betyder inte att man är passiv

Det är vanligt att man varken skriker eller slåss när man utsätts för sexuella övergrepp. Efteråt kan man känna skuld för att man inte gjorde motstånd. Och kanske tänker man att det inte var ”på riktigt” eftersom den eller de som utsatte en inte behövde använda våld.

Om man är med om övergrepp är det vanligt att man känner sig maktlös. En vanlig reaktion är då att ”stänga av”, det kan göra det som händer mer uthärdligt i stunden. En del beskriver det som att de lämnar sin kropp under en våldtäkt, man kanske minns precis hur tapeten såg ut men minns knappt vad som hände. Efteråt är det vanligt att man får minnesluckor.

Om man känner den som utsätter en kan situationen kännas overklig och det kan kännas extra svårt att plötsligt börja skrika eller slåss. Att man inte gör det betyder inte att man är passiv. De flesta gör annat för att visa att de inte vill. Även att ”bara ligga där” är ett sätt att försvara sig själv, ett sätt att skydda sig där och då och ett sätt att visa att man inte vill.

Man har rätt till bra stöd och hjälp 

Om man har utsatts för någon form av sexuella övergrepp är det viktigt att prata med någon om det. Man har rätt till bra stöd och hjälp, oavsett vem man är och hur övergreppet har gått till. Ibland kan det hjälpa att skriva ner vad det är man har varit med om innan man berättar för någon, eller så kan man visa det man har skrivit. Det är aldrig för sent att berätta och bearbeta det man har utsatts för, även om det har gått lång tid. Oftast går sexuella övergrepp att polisanmäla många år efteråt.

För många är det bra att prata med någon utomstående, någon som inte är kompis eller familj, även om man kan prata med dem också. Då slipper man fundera över om personen orkar höra samma sak många gånger och man slipper välja att ta bort vissa delar som man ofta gör när man pratar med någon man känner. Det kan vara skönt att få prata med någon som har kunskap om sexuella övergrepp, någon som har tystnadsplikt och som man slipper träffa i sin vardag. Man kan till exempel kontakta en ungdomsmottagning, skolkurator, vårdcentral, studenthälsan eller en tjej- eller killjour.

Om man vänder sig någonstans för att prata eller få stöd men inte känner sig trygg eller känner sig ifrågasatt är det viktigt att inte ge upp utan att våga försöka igen med någon annan. Man har rätt att få ett respektfullt och kunnigt bemötande, man ska lita på sin känsla.

Om man har utsatt någon för sexuella övergrepp

 Om det är man själv som utsatt en annan person för sexuella övergrepp kan man också få hjälp. Det är aldrig för sent att bryta ett beteende som man inte vill ha. Man kan till exempel vända dig till en ungdomsmottagning.