När Dilan började blogga så var det inte självklart vad bloggen skulle handla om.
- Jag visste inte vad jag skulle skriva om så i början så då var det “nu ska jag äta glass, hejdå”. Men efter några månader så kom jag på att jag kan ha en fotoblogg, där jag också skriver lite.
För Dilan är bloggen både ett sätt att ägna sig åt sitt fotointresse och att göra sin röst hörd. Framförallt vill han stärka andra som vill gå sin egen väg.
- Bloggen ska hjälpa folk att vara sig själva. Jag vill att de ska förstå att de inte behöver vara som sina kompisar och att de ska kunna säga sina åsikter framför sina kompisar. Det är det jag försöker hela tiden med bloggen.
Innan Dilan började blogga var han vad han kallar en wannabee.
- Jag köpte kläder som andra hade. Jag trivdes inte i dem men jag hade dem för att andra hade dem.
Men Dilan har själv blivit starkare av att blogga, hans självförtroende har blivit bättre tack vare alla positiva kommentarer på bloggen, positiva mejl och uppmuntran från folk som han träffar. En annan sak som stärker honom är att han märker att han blir lyssnad till och han får säga sina åsikter där flera får ta del av dem.
När han skriver på bloggen kan det handla mycket om känslor. Till exempel kan Dilan skriva om att han är kär i någon eller om han är sur eller arg. Han skriver också om kompisar, men aldrig utan att de har godkänt det innan. Om han gör det så brukar det handla om sådant som de har gjort tillsammans.
- Jag skulle inte skriva om vad mina kompisar gör. Jag skriver mer “nu har jag varit med de här och det var kul”. Det finns till exempel skolbloggar, där man skriver om hela skolan. T ex “nu har Lukas och Anna hånglat”. Sånt skulle jag aldrig skriva.
Något annat som han aldrig skulle skriva är taskiga saker om enskilda personer.
- En gång blev jag väldigt arg på SL och då blev det mycket starka ord. Men jag skulle inte skriva så om någon person, då skulle jag mer skriva “nu är jag arg”.
Något som Dilan är försiktig med är att avslöja detaljer om var han är och vad han ska göra under dagen.
- Det har hänt att jag har skrivit vart jag ska och sen så var det någon som väntade på mig, en kompis kompis, men ändå. Vi hade inte planerat att ses.
Det händer att han får negativa kommentarer på bloggen, ibland från någon som har känt igen honom på stan.
- Då är det mest hot. Typ “Jag såg dig på Slussen, hade jag kunnat så skulle jag slå sönder dig”. Sen är det mycket fula ord. Men också att folk skriver typ “du är ful”.
Sånt tycker Dilan är jobbigt och han tar åt sig ganska mycket. Då vänder han sig till sina kompisar för att få stöd.
- Om nån säger att jag är ful så blir jag inte ledsen, men jag kan börja undra om jag verkligen är ful och då får mina kompisar säga “Nej, nej, nej”. Jag blir osäker och undrar om det stämmer.
Dilan har också varit med om hot via sms.
- Det kan vara folk som skickar sms ibland eller ringer och säger saker. Och så vet jag inte vem det är. Då har de fått mitt nummer från någon, från någon bekant som jag inte känner så bra. Ibland kan det vara väldigt hårda ord. Det känns lite läskigt. En kommentar på bloggen är inte lika farligt, men i mobilen… det är läskigt.
När han får taskiga kommentarer och hot i mobilen så brukar Dilan försöka ignorera det. Ibland så fortsätter personen sms:a och då brukar han svara med att fråga vem personen är och be honom eller henne sluta. Oftast slutar personen då. Och att få veta vem det är gör att han känner sig mindre otrygg. Någon polisanmälan har han aldrig gjort, för han tycker att han kan hantera sakerna själv. Men om det skulle hända något väldigt allvarligt så skulle han polisanmäla.
Men erfarenheterna har gjort att han har blivit mer vaksam, särskilt om någon har skrivit att han eller hon har sett honom.
- Om någon har sett mig och har velat gå fram och gjort någonting. Det gör mig ledsen och sur… och rädd. Jag är inte rädd för mörker, för att gå hem i själv i mörkret. Men jag är väldigt försiktig nu. Tittar åt alla håll.
Han brukar berätta för sina föräldrar var han är och de är lite extra rädda om honom och ringer lite oftare. Framförallt får han stöd av dem genom att de säger till honom att han är bra och att han är stark. Men Dilan tycker att det är viktigt att föräldrarna inte lägger sig i för mycket. Det är viktigt att de litar på honom när han säger att han klarar sig.
Dilans råd till personer som har fått obehagliga kommentarer eller sms, är att prata med någon om det.
- Är man väldigt känslig och tar åt sig så ska man prata med någon. Är man inte så känslig och inte bryr sig så ska man radera det och andas och fortsätta. Är man rädd så ska man prata med någon och om det går, kontakta personen som har skrivit och fråga vem det är och hur han eller hon har fått tag på en. Det känns ibland lite skönare.
Generellt så tycker Dilan att man ska vara försiktig med vad man berättar om sig själv på Internet, och med vad man lägger upp för bilder.
- Man ska veta att bilden försvinner aldrig. Man ska tänka på också att inte skriva för mycket om sig själv. Det finns de som verkligen skriver allt, sitt nummer och så. Man ska inte skriva så mycket om var man bor. Och om man har blogg så ska man inte skriva var man kommer befinna sig.
