Alternate Text

Du kan få stöd efter ett brott

Du kan känna dig ledsen, chockad, arg eller rädd om du har blivit utsatt för ett brott. Det är vanliga reaktioner. Det finns hjälp att få, så att du lättare kan känna dig trygg igen.

En person som tänker: Varför gick jag på den där festen?

Det är vanligt med starka känslor efteråt

Olika personer reagerar olika efter ett brott. Många känner sig chockade och skrämda av att någon kunde göra så.

En del känner många olika känslor på en gång, som rädsla, ilska, nedstämdhet, förvirring, ångest och otrygghet. Ibland kan det kännas jobbigt att vara på vissa platser eller att träffa vissa personer.

Andra kanske inte inser vad de har varit med om, eller inte reagerar så starkt i början. Det finns inget rätt eller fel sätt att känna efter ett brott.

Det är också ganska vanligt att den som har blivit utsatt själv känner sig skyldig på något sätt. En del skäms över att det kunde hända eller över hur de reagerade när det hände. Många är arga och tänker att de vill hämnas.

Det hända att du beter dig annorlunda en tid, om du har varit med om en kränkande eller obehaglig upplevelse. Du kanske glömmer att äta, eller äter hela tiden. Du kan få svårt att somna, eller så vill du sova hela tiden. Kanske blir du misstänksam mot andra eller oroar dig mycket för framtiden. Allt det kan du få hjälp med.

Om brottet har skett inom familjen eller i en annan nära relation, kan det vara särskilt svårt. Då är det extra viktigt att du tar stöd och hjälp.

Viktigt att anmäla

Du bör göra en polisanmälan om du har varit med om ett brott. Det är viktigt för att den som har begått brottet ska kunna dömas. Men det är också viktigt för dig själv. När du gör en anmälan kan du lättare känna att du inte har någon skuld själv.

Illustration av en person som tänker: Varför försökte jag inte stoppa dem?

Be om stöd för att må bättre

Det brukar vara bra att prata om det som har hänt. Du kan prata med kompisar, familj eller någon utomstående, till exempel på en ungdomsmottagning. När du berättar bearbetar du det som har hänt, lite i taget. Att få stöd av någon kan hjälpa dig att må bättre.

Det är bra att fortsätta med det du brukar göra, som att plugga eller jobba. Om du inte orkar det på en gång, är det ändå bra att göra saker som att ta en promenad, träffa en kompis eller göra något annat utanför hemmet.

Du kan också behöva få hjälp med olika praktiska saker. Det är viktigt att du hör av dig till andra och vågar säga att du behöver hjälp. Det är inte säkert att andra förstår, om du inte säger till.

Vad finns det för hjälp att få?

Du kan få hjälp och stöd efter att ha utsatts för ett brott. Du kan få hjälp både om du har polisanmält och om du inte har gjort det.

Det finns så kallade brottsofferjourer på många platser i landet. Där jobbar bland annat så kallade stödpersoner, som hjälper dem som har utsatts för brott. Brottsofferjourens hjälp kostar inget och stödpersonerna berättar inte för någon vad ni pratar om.

På en del orter finns särskilt stöd för unga brottsoffer. De som jobbar där är vana vid olika känslor, tankar och problem som man kan ha efter brottet. Du kan få träffa någon att prata med, ensam eller tillsammans med en förälder eller kompis.

På en brottsofferjour kan de också hjälpa till med olika praktiska saker, som att göra en polisanmälan, fylla i blanketter och kontakta myndigheter och försäkringsbolag. Där kan du också få veta mer om sånt som åtal, rättegång och dom.

Polisen kan berätta hur du får kontakt med en brottsofferjour. Du kan också söka på nätet.

Andra ställen som du kan vända dig till är en ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. Där kan de hjälpa dig att få kontakt med till exempel en psykolog eller läkare, om du behöver det. Den du träffar kan också hjälpa dig att polisanmäla, om du inte redan gjort det.

Du kan också ringa anonymt till någon av de telefonjourer som finns.

Information om sidan

  • Editor:

    Mia Faber
  • Faktagranskare:

    Annika af Sandeberg, kriminolog, verksamhetsledare på Brottsofferjouren i Västerort, Stockholm
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling