Till navigering

Hitta en mottagning

Skriv in en gata och/eller ort nedan för att hitta närmaste mottagning.

Länkar till http://www.google.se

Panik - lämna sidan!

Klicka på knappen för att snabbt lämna sidan!

» Att dölja sitt besök

Diskrimineringslagen

Det har funnits flera olika lagar mot diskriminering tidigare, men från och med 2009 samlas de flesta i en lag, diskrimineringslagen. Blir man diskriminerad så kan man ha rätt att få diskrimineringsersättning, ett slags skadestånd. Och den som diskriminerar kan tvingas att betala.

Men lagen säger inte bara att det är förbjudet att diskriminera. Tanken med lagen är att få igång och hålla liv i ett arbete mot diskriminering. Och att den ska hjälpa till att skapa lika rättigheter och möjligheter för alla.

Det är alltså inte bara meningen att lagen ska förbjuda den diskriminering som många drabbas av idag, utan även göra att människor slipper diskrimineras längre fram i tiden. Bland annat måste skolor och arbetsgivare arbeta för det.

Innan diskrimineringslagen så har det funnits andra lagar mot diskriminering. Det fanns till exempel en särskild lag för skolan som sa att inga elever får diskrimineras. Lagar för arbetslivet har funnits ännu längre.

Vad betyder lagen för dig?

Det som står i diskrimineringslagen betyder mycket för dig som ung, bland annat att:

  • Du har rätt att inte behandlas hur som helst på till exempel din skola eller din arbetsplats.
  • Du inte ska behandlas orättvist på grund av någon diskrimineringsgrund (se nedan).
  • Du kan anmäla diskriminering som du utsätts för.
  • Du kan få diskrimineringsersättning om du utsatts för diskriminering.
  • Din skola eller din arbetsgivare ska kunna visa hur de arbetar mot diskriminering.

Vad står det i diskrimineringslagen?

I lagen står det om sju så kallade diskrimineringsgrunder. Det betyder att det kan kallas diskriminering om man behandlas illa på grund av att:

  • Man är tjej eller kille, eller om man vill eller har ändrat sitt kön – diskriminering som har samband med kön.
  • Man inte ser ut eller gör som killar och tjejer förväntas göra – diskriminering på grund av könsöverskridande identitet eller uttryck.
  • Man är homosexuell, bisexuell eller heterosexuell – diskriminering på grund av sexuell läggning.
  • Man har en viss hudfärg, kommer från ett visst land eller hör till ett visst folk – diskriminering på grund av etnisk tillhörighet.
  • Man har en funktionsnedsättning – diskriminering på grund av funktionshinder.
  • Man har en viss religion eller annan tro – diskriminering på grund av religion eller annan trosuppfattning.
  • Man har en viss ålder – diskriminering på grund av ålder.

Lagen beskriver också att diskriminering kan se ut på olika sätt.

Det kan handla om så kallad direkt diskriminering om någon behandlas sämre än andra i en liknande situation. Till exempel en tjej som får sämre betyg än killar trots att hon är lika bra som dem.

Så kallad indirekt diskriminering är när det finns en regel som kan se ut som om den påverkar alla på samma sätt, men egentligen gör att någon behandlas sämre. Till exempel om en skola säger att ingen får ha saker på huvudet inomhus. Det kan se ut som en regel som påverkar alla lika, men den kan leda till att någon diskrimineras på grund av sin religion om man vill ha en slöja av religiös anledning.

Trakasserier är en annan form av diskriminering. Det är när någon gör så att man blir ledsen eller arg, till exempel genom att säga något till eller om en. Det kan också vara att någon beter sig obehagligt sexuellt.

Så diskrimineringslagen säger att det finns olika diskrimineringsgrunder och olika sätt att diskriminera, men den säger även vem som inte får diskriminera och vem som inte får diskrimineras. I lagen står bland annat att man inte får diskrimineras av

  • skolan om man är elev
  • högskolan om man är student
  • arbetsgivaren om man är anställd
  • någon i sjukvården om man är patient
  • en myndighet som man kontaktar
  • någon som säljer varor eller tjänster eller hyr ut bostäder.


På en skola får personalen som arbetar där inte diskriminera en elev på något sätt. En elev får inte heller trakassera en annan elev och det måste personalen undersöka och göra något åt.

Om någon som jobbar på en skola får reda på att en elev har blivit illa behandlad, och att det skulle kunna vara trakasserier, så måste skolan se till att undersöka vad som hänt och försöka göra situationen bättre för eleven.

För att försöka göra så att ingen elev diskrimineras och att alla elever behandlas på ett bra sätt, så ska en skola alltid ha en så kallad likabehandlingsplan. Det är en plan där skolan noga beskriver vad man ska göra för förbättringar, för att göra så att alla har lika rättigheter och att ingen diskrimineras, under ett år. Eleverna bör vara med och ta fram en sån plan.

Det kan straffa sig att inte följa diskrimineringslagen. Den skola eller arbetsgivare där någon diskrimineras kan dömas att betala diskrimineringsersättning till den som har diskriminerats. Och den som måste arbeta för att motverka diskriminering, till exempel genom en likabehandlingsplan, men struntar i det, kan efter en utredning få betala böter.

Om man berättar att någon inte sköter sig enligt diskrimineringslagen så är det viktigt att veta att man aldrig får behandlas illa bara för att man berättat. En elev ska alltså kunna berätta för en lärare att en annan lärare betett sig illa utan att straffas för det. Samma sak gäller om man kontaktar eller anmäler något till diskrimineringsombudsmannen.

Diskrimineringsombudsmannen

Diskrimineringsombudsmannen ska kontrollera att diskrimineringslagen följs. På ombudsmannen, som egentligen är en särskild sorts myndighet, arbetar flera personer med att hjälpa dem som råkar ut för diskriminering. Det kan vara genom råd och tips. Eller genom att de undersöker anmälningar och kan gå till en domstol och kräva diskrimineringsersättning från den som diskriminerade.

Blir man diskriminerad så kan man anmäla det till diskrimineringsombudsmannen. Man kan också höra av sig till ombudsmannen om man tycker att någon som ska arbeta mot diskriminering inte gör det.

Innan 2009 har diskrimineringsombudsmannen varit uppdelad i fyra olika ombudsmän, HomO, JämO, HO och DO.

Tipsa en vän
EPiTrace logger