De flesta smittsamma sjukdomar kan vara besvärliga, men är inte allvarliga och går för det mesta över av sig själva. Men det finns också sjukdomar som är så allvarliga och som kan spridas så lätt att de är farliga för allmänheten, de är allmänfarliga.
Därför finns en särskild lag, smittskyddslagen, som ska hjälpa till att förhindra att den här typen av sjukdomar sprids.
Vilka sjukdomar är allmänfarliga?
Ett 30-tal allmänfarliga sjukdomar finns i smittskyddslagen. Några exempel är
- hiv
- gonorré
- klamydia
- syfilis
- tuberkulos (tbc)
- hepatit (smittsam gulsot)
- vissa typer av magsjuka, som till exempel salmonella.
Om man tror man är smittad
Om man tror att man kan vara smittad av någon av de sjukdomar som nämns i smittskyddslagen så måste man söka vård så fort som möjligt. Om man har legat med någon utan skydd kan man ha fått en könssjukdom. Diarré och magont efter en utlandsresa kan till exempel vara ett tecken på att man fått salmonella.
Om den vårdpersonal man träffar tror att man kan ha fått en allmänfarlig sjukdom så måste man testa sig och lämna prover. Man måste också följa de regler man får så att inte smittan sprids vidare till andra.
Smittspårning
Om man har, eller om personalen tror att man har, en allmänfarlig sjukdom måste man lämna uppgifter om hur eller av vem man tror att man kan ha smittats. Man måste också berätta vilka personer man kan ha spridit smittan till. Sedan kontaktas dessa personer. De får veta att de kan vara smittade, och måste också gå och testa sig.
De personer som kontaktas av vårdpersonalen får inte veta vem som kan ha smittat dem.
Eftersom de allmänfarliga sjukdomarna sprids lätt är det viktigt att man berättar om alla man kan ha smittat så att de kan kontaktas. Även om man inte vet hela namnet eller adressen till exempelvis någon man haft sex med så är det viktigt att försöka lämna så mycket information som man kan. Personalen som gör smittspårningen kan många gånger hitta personer med hjälp av till exempel smeknamn, arbete, skola, ålder och hårfärg.
Gratis undersökning och behandling
Alla undersökningar och den vård och behandling man behöver om man har eller kanske har en allmänfarlig sjukdom är kostnadsfria.
Tvångsåtgärder
Om man inte testar sig eller gör som sjukvårdspersonalen har sagt kan man drabbas av så kallade tvångsåtgärder. Det innebär till exempel att man kan bli hämtad av polis om man vägrar att testa sig. Och en person som fortsätter att ha oskyddat sex trots att han eller hon är smittad av en allmänfarlig sjukdom kan isoleras på sjukhus.
Vart vänder du dig?
Om du misstänker att du har smittats med en allmänfarlig sjukdom måste du genomgå en undersökning så fort som möjligt. Du kan vända dig till en ungdomsmottagning eller en vårdcentral. Det finns också mottagningar för sexuellt överförbara sjukdomar. De har olika namn på olika ställen i landet, till exempel mottagningen för sex- och samlevnad, Sesam, STD, STI eller venereologisk mottagning.
Du kan ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd om vart du vänder dig.
