Det finns flera anledningar till att man kan misstänka att man har en könssjukdom. Kanske får man symtom, som att det svider när man kissar eller annorlunda flytningar, eller så får man reda på att någon som man haft sex med har en könssjukdom.
Oavsett anledning är det alltid bra att testa sig för könssjukdomar om man har haft oskyddat sex.
Hur får man reda på att man har en könssjukdom?
För att få reda på om man har en könssjukdom måste man gå och testa sig på till exempel en ungdomsmottagning eller en hud- och könsmottagning. När man gjort det blir man kontaktad av någon från mottagningen om testet visar att man har en könssjukdom. Tillsammans brukar man boka en tid på mottagningen för att prata om sjukdomen och vilken behandling man eventuellt ska få. Finns sjukdomen med i smittskyddslagen får man alltid medicin utan att behöva betala för det och det görs en så kallad smittspårning.
Hur kan det kännas att få veta att man har en könssjukdom?
Hur man reagerar när man får reda på att man har en könssjukdom skiljer sig från person till person och reaktionen kan förstås också vara olika beroende på vilken könssjukdom man har fått.
Man kan till exempel bli ledsen, uppgiven, arg eller anklaga sig själv och få dåligt samvete för att man kan ha överfört sjukdomen till andra. Kanske blir man förvånad om man inte haft några symtom. Om man är tillsammans med någon kanske man känner sig sviken för att man tror att den personen har haft sex med någon annan. Men så behöver det inte alls vara, flera könssjukdomar kan man ha haft under en längre tid utan att veta om det. Många som får en könssjukdom tar det som en lärdom och tänker extra noga på att skydda sig när de har sex i framtiden.
Ingen reaktion är fel eller konstig. Om man funderar mycket kring sin sjukdom är det bra att prata med någon om det. Det kan vara en kompis, någon i familjen eller någon annan som står en nära. Man kan även kontakta en ungdomsmottagning. Personalen där kan hjälpa till när det känns jobbigt och är vana vid frågor och funderingar kring könssjukdomar. Av dem kan man också få råd och tips på hur man kan skydda sig så att man inte behöver hamna i samma situation igen.
Det kan också vara skönt att veta att många könssjukdomar är väldigt vanliga. Även om man känner sig ensam i sin situation så är man alltså inte det. Troligen har någon eller flera man känner varit med om samma sak.
Vad händer när man fått reda på att man har en könssjukdom?
Många könssjukdomar kan man behandla med mediciner så att man blir frisk. Det gäller till exempel klamydia och gonorré. Om sjukdomen finns med i smittskyddslagen behöver man inte betala för behandlingen.
Herpes är ett virus som, när man väl fått det, finns det kvar i kroppen hela livet. För det mesta märker man inte av det men ibland kan man få blåsor som svider. När det händer finns det behandling som lindrar och det är mycket ovanligt att man får några allvarliga komplikationer av herpes. Även kondylom kan man få leva med en tid. Oftast försvinner det av sig själv utan att man behöver någon särskild behandling men det kan ta lite tid. Både herpes och kondylom är vanligt.
Om man har fått hiv finns det mediciner som gör att viruset bromsas från att föröka sig i kroppen. De gör att man kan känna sig frisk och leva som vanligt, men än så länge finns ingen behandling som gör att man kan bli av med själva infektionen. Har man hiv måste man alltid berätta det innan man har sex med någon. Man måste också skydda sig själv och den man har sex med, men det finns inget som hindrar att man blir ihop med någon eller har ett sexliv. Har man hiv eller träffar någon med hiv som man vill ha en relation med är det bra att lära sig så mycket som möjligt om vad infektionen innebär.
Smittskyddslagen
Smittskyddslagen finns för att minska spridningen av vissa sjukdomar som anses extra allvarliga på något sätt. Om det skulle visa sig att man har en könssjukdom som finns med i smittskyddslagen så görs en så kallad smittspårning. Det betyder att man måste berätta vilka man haft sex med, när det var, och om man vet kontaktuppgifter till den eller dem. Det är för att de ska få reda på att de måste testa sig och om de har fått sjukdomen få behandling och inte sprida den vidare. Smittspårningen görs av en kurator eller sjuksköterska på mottagningen. Ingen av dem som blir kontaktade får veta vem det är som uppgett deras namn.
Smittskyddslagen innebär också att man måste ta den behandling man får, att man inte får ha sex, som samlag eller munsex, under tiden som man behandlas. Om det behövs måste man också komma tillbaka för att lämna ett nytt prov efter behandlingen för att se att sjukdomen försvunnit.
