Nyheter

Hans Knutagård har gjort studien som del av sin masteruppsats vid Lunds universitet. I uppsatsen tittar han på hur män som har blivit våldtagna av andra män upplevde och hanterade övergreppet och känslorna kring det. De flesta av männen som han har intervjuat har gemensamt att de blev våldtagna i ung ålder. Några blev överfallna av en okänd person, men de flesta blev våldtagna av någon de var bekanta med. De flesta anmälde inte övergreppet och bara några få sökte senare hjälp hos en terapeut eller kurator. Många berättade inte ens för någon vad som hade hänt.

Hans Knutagård menar att det var väldigt svårt för killarna och männen att prata om det som hänt dem, bland annat eftersom de hamnat i rollen som offer. Att vara offer passar inte ihop med bilden av att vara kille. Som kille ska man vara motsatsen till det - stark, aktiv och kunna ta hand om sig själv i alla lägen. Därför kan det kännas väldigt skamligt att berätta. En annan anledning var att de var rädda för homofobiska påhopp. Några av dem hade inte kommit ut som bi- eller homosexuella och var inte redo för det. Andra trodde att de inte skulle få något bra bemötande av polis eller andra i deras omgivning på grund av homofobi.

Flera av männen mådde väldigt dåligt efter våldtäkten och hade svårt att lita på människor. Relationerna till familj och vänner påverkades. Flera blev deprimerade eller hade självmordstankar. Några tappade lusten att ha sex och andra började ha sex på ett sätt som de inte mådde bra av.

Hans Knutagård menar att det måste börja pratas mer öppet om att killar och män våldtas och utsätts för sexuella övergrepp. Nu är medvetandet om att sådant händer inte tillräckligt stor, eller som en intervjuperson sa: ”definitionen av vad som hände mig fanns ju inte överhuvudtaget”. För att killar ska kunna sätta ord på och bearbeta det som hänt dem måste de mötas av acceptans, kunskap och förståelse.

» Läs mer om våldtäkt på killar på UMO
» Läs Hans Knutagårds uppsats