Alla tjejer kan gå till en mottagning för att bli gynundersökta. Om man är könsstympad går det kanske inte att göra en hel undersökning, men den som undersöker kan titta på så mycket som går beroende på hur man ser ut. En gynundersökning påverkar inte slidöppningen, det som ibland kallas ”mödomshinnan”.
Varför gör man en gynundersökning?
Man bestämmer själv när man vill göra en gynundersökning. Några anledningar:
- Att man vill veta att allt ser bra ut i könet.
- Att man har upptäckt någon förändring i könet, till exempel annorlunda flytningar, eller har besvär som att det kliar, är irriterat eller gör ont.
- Att man blöder mycket eller har mycket ont när man har mens.
- Att man vill testa sig för vissa könssjukdomar.
- Att man har varit utsatt för sexuella övergrepp. Då ska man göra en undersökning så snart som möjligt, för att se om man har några skador och eventuellt som en del av så kallad spårsäkring.
Från det år man fyller 23 år blir man vart tredje år kallad till gynekologisk cellprovtagning. Det är som en gynundersökning, där ett litet prov tas inne i slidan för att upptäcka sånt som kan vara tidiga tecken på livmoderhalscancer.
Hur går en gynundersökning till?
Undersökningen görs av en barnmorska eller läkare. När man kommer brukar man först få några frågor, som varför man vill bli undersökt och om man har blivit det förut, och man får berätta om man har haft samlag eller annat sex någon gång. Och så brukar den som ska undersöka en berätta hur undersökningen går till. Även under själva undersökningen brukar den som undersöker berättar vad han eller hon gör och ser.
Sen får man klä av sig på underkroppen och lägga sig i en gynekologstol. I den ligger man med benen uppe på två benstöd. Den som undersöker sitter på en pall mellan stolens benstöd, och riktar en lampa mot könet för att kunna se bra. Det kan kännas konstigt att ligga i gynekologstolen och att någon ska titta på och röra vid ens kön. Men man kan tänka på att den som undersöker är van att se kön.
Först tittar barnmorskan eller läkaren på könets utsida, på de yttre och inre blygdläpparna, på slidöppningen och området mellan slidöppningen och analöppningen.
Sen använder han eller hon två instrument i plast eller metall för att kunna titta inuti slidan. Barnmorskan eller läkaren känner också på livmodern och äggstockarna med en hand på magen och ett eller två fingrar i slidan, med handske på sig.
En gynundersökning brukar ta max tio minuter. Det går bra att göra undersökningen även om man har mens.
Hur känns det?
En gynundersökning brukar inte göra ont. Det kan kännas lite ovant första gången. Om man är orolig eller om något känns fel eller gör ont kan man alltid säga det till den som undersöker. Man har rätt att avbryta undersökningen när man vill.
Om det ska tas något prov i samband med undersökningen, till exempel för vissa könssjukdomar, brukar det göras med en liten bomullspinne i slidan. Oftast får man även lämna urinprov vid samma tillfälle. Provtagningen gör inte ont.
Var kan man göra en gynundersökning?
Man kan göra en gynundersökning på en ungdomsmottagning, vårdcentral, sex- och samlevnadsmottagning, barnmorskemottagning eller kvinnoklinik. Det finns också privata mottagningar med gynekologer.
Om man till exempel har utsatts för sexuella övergrepp och behöver göra en gynundersökning snabbt, kan man gå till akutmottagningen på ett sjukhus. På vissa ställen finns särskilda akutmottagningar för våldtagna tjejer.
Vad kostar det?
Gör man en gynundersökning på en ungdomsmottagning betalar man inget. Om man går till något annat ställe brukar det kosta som ett annat besök hos en sjuksköterska eller läkarbesök. Om man testar sig för könssjukdomar eller om undersökningen görs i samband med preventivmedelsrådgivning ska det inte kosta något.
Personalen har tystnadsplikt
Alla som jobbar inom sjukvården, till exempel personalen på ungdomsmottagningarna, har tystnadsplikt. Det betyder bland annat att de inte får berätta för en förälder eller någon annan att man har varit och gjort en gynundersökning. förutom i vissa speciella fall. Om man undrar kring detta kan man börja med att prata med den man träffar om tystnadsplikten.
