Alternate Text

Emma hade vestibulit

Under flera år hade Emma ont när hon hade samlag. Ibland så ont att hon inte heller kunde ha tampong. Emma har det som på läkarspråk kallas vestibulit, samlagssmärta. Förändringen kom när hon träffade en barnmorska och en kurator på en ungdomsmottagning som specialiserat sig på behandling av vestibulit.

Emma är 24 år. I flera år har hon jobbat som säljare. Ett perfekt jobb för en social och utåtriktad person som hon.

– Jag är den som alltid skämtar och är glad. En sån som är bra att ha med på fester för att jag alltid drar igång samtal.

Samtidigt har hon under många år haft starka känslor av skam och smärta. Anledningen till det är att hon inte har kunnat njuta av att ha samlag med sin pojkvän. Emma har nämligen vestibulit, samlagssmärta hos tjejer.

Kondylomen gav besvär

Hennes historia började när hon var 15-16 år, hade oskyddat sex och fick kondylom. Det sved och gjorde ont i underlivet. Hon gick till ungdomsmottagningen med sina besvär och fick behandling.

– Egentligen skulle jag bara ta lite grann där jag hade vårtorna men det struntade jag i. Jag ville ju bli av med kondylomen så fort som möjligt och smörjde på en massa.

Det gjorde att slemhinnan i underlivet blev skör och fortsatte att göra ont. När Emma träffade sin pojkvän Jens och började ha samlag mer regelbundet blev det ännu värre. Trots det fortsatte hon att ha sex med Jens. För henne var det självklart att ett förhållande också innebar att man hade sex med varandra. Att det gjorde ont såg hon som sitt problem.

– Vi var nykära och de känslorna gjorde att jag hade sex, trots att det gjorde ont och fick mig att må dåligt. Det var som att jag hade ett bråk med mig själv. Jag ville ha samlag, men så fort det närmade sig så knöt sig allt. Jag låg där och jag försökte men var aldrig fullt närvarande. Det var som om jag kröp ur min egen kropp. Tjejen som låg i sängen fanns egentligen inte, jag stod vid sidan om och tittade på.

Ont hela tiden

Smärtan kom och gick. Förutom när hon hade sex gjorde det ont att använda tampong, jogga eller cykla. Under perioder var det nästan det enda hon tänkte på. Flera gånger sökte Emma hjälp. Hon var på ungdomsmottagningen och hos olika läkare. Hon fick göra olika tester, behandlades för svamp i underlivet och fick rådet att avstå från sex. Först under en månad, sen i tre månader. Men det blev inte bättre. Och inte under något av besöken var det någon som nämnde att hon kanske hade vestibulit.

När Emma pratade med sina tjejkompisar berättade alla om hur fantastiskt sex de hade. Ingen verkade känna igen sig i hennes upplevelser. Då började hon tro att det var något fel på henne.

– Jag fick massa konstiga tankar. Jag funderade på om jag var lesbisk. Fast jag tänder ju inte på tjejer. Jag tänkte att jag kanske var asexuell, men jag kunde ju bli kåt. Men så fort det var på väg att leda till sex kändes det som om hela kroppen frös till is.

Berättade inget för Jens

Emma skämdes över sig själv och försökte länge dölja för Jens att det gjorde ont. Hon spelade med. För att slippa smärtan började hon istället komma med ursäkter så fort det närmade sig sex.

– Något enkelt och vanligt som att han pussade mig på halsen när jag stod i köket och lagade mat kunde få mig att stelna till. Då tror jag att han började fatta att något var fel. När han frågade vad det var pratade jag först bort det. När jag väl berättade var han väldigt mån om att försöka göra allt för att det skulle bli bättre. Vi testade nya ställningar, han köpte glidmedel och vi hade korta samlag, men inget hjälpte, det blev bara sämre.

Kände igen sig på nätet

Till slut började hon söka på nätet om samlagssmärta. Där hittade hon för första gången en berättelse som hon kände igen sig i. Den handlade om en tjej som hade levt med sin pojkvän i flera år.

– Hon skrev, att trots att hon älskade honom kändes det som att hon blev våldtagen varje gång de hade sex. Det kunde ha varit jag!

Emma hittade fler och fler berättelser som beskrev liknande saker som det hon var med om. Dessutom förstod hon genom berättelserna som hon läste att det fanns hjälp att få. Att det fanns särskilda mottagningar som specialiserade sig på tjejer med samlagssmärta. Dagen efter ringde hon till en ungdomsmottagning som hon hade läst om och bokade tid.

– Det var en sån lättnad. Jag kände att nu ska jag ta tag i det här.

Läkare ställde diagnos på en gång

Hon kom dit och fick träffa en läkare. Genom att känna på huden i underlivet med en tops och be Emma ange smärtan på en skala kunde läkaren snabbt konstatera att Emma hade vestibulit.

– Jag fick veta att behandlingen skulle ta ett tag, men att jag skulle bli frisk. Vilken lättnad jag kände när jag fick höra det!

Att få diagnosen vestibulit var en lättnad även för Jens.

– Han har varit lika ledsen och ifrågasättande som jag i det här. Det visade att något var fel, något som jag behövde hjälp att bli bra ifrån.

Behandlades av barnmorska och kurator

Efter diagnosen började själva behandlingen. Den gick ut på att hon regelbundet under två års tid fick träffa en barnmorska och en kurator. I början varannan vecka, eller oftare, och mot slutet var tredje vecka. Varje dag skulle Emma också smörja in underlivet med en mjukgörande salva.

Varje behandlingstillfälle började med att Emma träffade barnmorskan. Mötet inleddes med några minuters övning i så kallad mindfullness, för att skapa lugn och ro. Sen pratade de lite om vad som hänt sen de sågs sist och hur hon mådde. Efter det var det dags för undersökning. På samma sätt som läkaren hade gjort snuddade barnmorskan med en tops vid olika punkter i underlivet och Emma fick säga hur ont det gjorde på en skala. Efter ett halvårs behandling fick Emma också börja träna på att knipa för att lära sig att hitta musklerna i underlivet.

– I början av behandlingen var jag helt spänd, men med tiden började jag lära mig att hitta mina muskler. När jag har samlag idag så är det helt fantastiskt att kunna styra musklerna i underlivet. Samlaget blir så mycket bättre. Jag kniper fortfarande så ofta jag kan och kommer ihåg.

Var tveksam till samtalsterapi

Efter varje träff med barnmorskan gick Emma också till kuratorn. De pratade om allt möjligt. Till att börja med handlade det mest om människor i Emmas närhet och hennes relation till dem. Efter ett tag kom de mer och mer in på henne själv och vad hon kände.

– Från början hade jag en negativ inställning till samtalsterapi. Jag kände en sån enorm skam och jag var rädd för att behöva ta upp saker som jag försökt glömma bort. Men att träffa kuratorn är det bästa jag gjort. Visst har det varit jättejobbigt och ledsamt ibland, men även roligt. Det har alltid varit på mina villkor och jag har själv fått bestämma vad jag vill prata om. Kuratorn har varit ett viktigt stöd för mig.

Fick en annan syn på sex

Under behandlingstiden så fick Emma mer och mer lust till sex.

– Det var inte så att jag hade massa sex. Men jag började se samlag som något ofarligt. Mitt största problem satt ju faktiskt i huvudet. Den mentala smärtan har varit den absolut svåraste smärtan att arbeta bort. Det har jag lyckats med tillsammans med min barnmorska och kurator.

Idag vet Emma att det inte var kondylomen som var orsaken till smärtan under alla dessa år. Kondylombehandlingen gjorde visserligen att hon fick ont när hon hade samlag. Men även när de fysiska besvären var borta fanns smärtan kvar som ett minne i kroppen. Det gjorde att hon inte kunde slappna av och njuta. Emma började förknippa sex med något som gjorde ont istället för något som är skönt.

Samtidigt kan hon nu se att andra saker spelade in. Inte minst att hon haft med sig en negativ syn på sex hemifrån. Hemma pratades det om sex som om det var ett manligt behov och något som tjejer bara skulle ställa upp på.

– Idag vet jag att sex ska vara något som båda njuter av. Det är jätteviktigt att jag alltid är upphetsad och våt när vi ska ha samlag. Och vi avslutar aldrig förrän jag har fått komma. Nu är jag också noga med att alltid vara medvetet närvarande när vi har sex. Förut kunde jag ligga och tänka på andra saker, men det funkar inte om man ska kunna njuta.

Har fått nya perspektiv på livet

Under hela behandlingen har Jens varit närvarande. Vid några tillfällen har han varit med under besöken hos kurator och barnmorska.

– Vi har pratat om vad som sker i behandlingen och han har visat ett stort intresse i att få vara delaktig. För mig har det betytt otroligt mycket!

Idag känner Emma att hon har fått ett mycket större perspektiv på livet, att hon är mer öppen och intresserad av nya möjligheter, allmänt och även sexuellt.

– Nyligen beställde jag och Jens hem sexleksaker. Det hade varit otänkbart för mig för några år sen. Då hade jag svårt att tycka att det var okej att få njuta som tjej. Nu tycker jag att det är kul med sex.

Emma och Jens heter egentligen något annat.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Åsa Sandler
  • Fotograf:

    Ulrica Zwenger