Alternate Text

Stina möter kärleken på nätet

Stina är 21 och lever en stor del av sitt liv på nätet. De flesta av sina vänner har hon träffat där. Och nästan alla hennes kärleksrelationer har börjat på nätet. UMO.se träffar henne för att få reda på mer.

En tjej som sitter framför en dator och rör skärmen med fingret.

Vi börjar med att prata om vad det är som gör internet så bra för att träffa nya människor och kommer snabbt in på den frispråkiga miljön som skapas där. Stina tycker att det vore roligare om världen utanför internet var mer som den.

- Om man går på en fest i ”verkligheten” måste man alltid börja med ”Vad jobbar du med då?” och det är så himla tråkigt! På internet har man möjlighet att fråga exakt vad som helst utan att det blir konstigt.

Hur menar du då? Kan man inte göra det annars också?

 - Jo, men det är mycket lättare att prata och starta diskussioner hur som helst. På internet är det meningen att man ska prata med varandra. Där vågar man också ge komplimanger och en dålig reaktion på internet kan man bara skita i.

Stina tycker både att hon blir ärligare och kanske otrevligare än vad hon skulle vara annars. Hon tycker att det är lättare att vara självsäker på nätet.

- Om en person i verkligheten skulle komma fram och förolämpa mig så skulle jag nog sjunka ihop och bli osäker, men på internet skulle jag bara säga ”vad fan säger du!?” utan att det skulle behöva bli en jobbig situation.

Men när det handlar om att prata med någon hon är intresserad av att bli ihop med eller flirta med blir det mer komplicerat. Hon säger att hon tycker det blir svårare att vara ärlig då, eftersom man blir nervös över vad personen ska tro om en, men egentligen tycker hon inte att man ska ändra på sig bara för att man är intresserad av någon.

- Om det är någon jag inte är intresserad av på det sättet blir jag mer ärlig, och lustigt nog brukar det vara då som de blir mer intresserade av mig.

En glad smiley

Stina berättar att hon inte tänker på om personen är någon som hon skulle kunna bli ihop med, som det första hon gör när hon träffar någon ny inressant bekantskap. Det är mer något som bara blir så i så fall säger hon eftertänksamt.

- Är man upplagd för att dejta blir i alla fall jag en annan person som är helt tillgjord och som inte vågar säga annat än typ ”det här gör jag, det här tycker jag är roligt”. Själv tycker jag det är roligare om någon öppnar sig på en gång och typ säger ”jag bajsade på mig imorse”.

När känslorna kommer

Vi skrattar och Stina börjar prata om hur det känns och hur hon reagerar när hon väl har börjat få känslor för någon på nätet.

En glad och kär smiley.

- Om personen skriver någonting till mig som gör mig helt upprymd skriver jag också ”shit nu blev jag helt prirrig i magen och kan inte sitta still” eller något sånt. Kanske har jag också någon supersmiley som hoppar upp och ned för att visa hur jag känner.

Riktigt speciellt tycker Stina att det är om personen visar att man har kommit in i dennes ”verkliga” liv.

- Om personen skulle säga typ att ”jag har berättat om dig för min mamma”, då blir jag verkligen rörd.

När Stina förklarar hur det känns att ha en kärleksrelation på nätet, låter det precis som att vara kär utanför nätet. Hon blir pirrig, varm i kroppen, glad och tänker på personen hela tiden.

- Det första jag tänker på är om han är online eller inte. Minsta lilla grej som personen gör betyder någonting. Man tolkar och analyserar allt, vilket är riskabelt, men man måste analysera eftersom man inte har något annat att gå på. Relationen bygger ju på det.

Hur gör man för att man inte ska bli feltolkad då?

- Jag skriver till exempel långa meningar innan jag skickar iväg dem. Skriver man bara ”haha ok” tror man ju bara att den är uttråkad. Om personen säger något jätteroligt och jag inte visar att jag skrattar i text så tror ju personen att jag inte alls tyckte det var något kul.

Kan du berätta mer om hur en relation där man träffas på nätet funkar?

- Om jag till exempel sitter och skriver på msn, brukar jag föreställa mig hur personen reagerar, ser ut och känner just i den stunden. Det är sådär lite pirrigt, precis som om jag skulle åka in till stan och ta en fika med honom eller något. Skillnaden är att man i verkligheten får allt framdukat, medan man på nätet måste använda mer av sin fantasi. Eftersom det är texten som visar vem man är så måste man ju också göra texten intressant. Jag tror att det krävs att man har mycket fantasi, annars är det svårt att bli kär.

Träffade sin första pojkvän på nätet

Stina minns sin första pojkvän, som hon också träffade på nätet. Hon berättar hur de först kom i kontakt med varandra:

Ett hjärta

- Jag var 14 år och vi träffades på en chattsida där vi råkade ha samma namn, det störde jag mig på och kontaktade honom. Vi pratade inte så mycket med varandra, utan hade ett rollspel där vi var tillsammans. Rollspelet vi hade var som att skriva en berättelse tillsammans eller typ som att två skådespelare spelar in en film. I rollspelet hade vi barn, villa och var gifta. Jag sa till honom att du får inte bli kär i mig på riktigt för du bor i Göteborg, men så blev det ju inte...

Kunde ni hångla över nätet?

- Ja! Genom att beskriva det inom stjärnor. Det kanske inte var så att man hoppade på varandra på en gång och grovhånglade, utan kanske började med en *puss på halsen*.

Vad tyckte folk runtomkring dig då om att du var ihop med någon på nätet?

- Det var lite häftigt att vara den där som hade en pojkvän på internet. Alla visste om det, mina föräldrar visste om det, men det togs ju inte så seriöst. För mig var det verkligen seriöst, man var tvungen att övertyga dom om att man faktiskt var kär. Det var som på riktigt fast på datorn.

Hur gick det sen, träffade ni varandra utanför nätet?

- Ja, jag längtade väldigt mycket efter att få träffa honom i verkligheten, eftersom jag hade en sån perfekt bild av honom. Jag visste allt om honom, hur han mådde, vad han hade varit med om i sitt liv och hur han såg ut, även om han säkert tagit femtio bilder och skickat iväg den bästa. Efter ungefär ett halvår bestämde vi oss för att ses. Jag mötte honom på tågstationen och hade mamma med mig. Hon trodde ju att det skulle vara en galen yxmördare! Jag hade förväntat mig att han skulle vara min drömprins. På internet hade han alltid bra och snabba svar, men så var det inte riktigt när vi träffades, sen hade han också ett helt annat kroppsspråk än vad jag hade föreställt mig. Det gick inte så bra och vi gjorde slut ett tag efteråt.

Kan du beskriva känslan man har i kroppen när man ska träffa någon som man haft kontakt med över nätet?

- Det blir en väldigt nervös spänning i magen. Jag kan inte sova på flera nätter innan man får en sån himla kick när man bestämmer sig för att träffas på riktigt, det känns bara WOW!

Vad är skillnaden mellan att ha en relation på nätet, och en utanför?

- På internet kan man stänga av och sätta på relationen hur man vill, man har en distans och det är lättare att ställa sina egna villkor. Är man i samma rum är ju det svårare. Känslan av att man får bestämma allting själv, hur personen ser ut, hur han sitter och betonar orden är också en stor fördel. Något som man saknar är närheten. Man får ju inte den fysiska kontakten och det är skittråkigt, men positivt är ju att man får väldigt många diskussioner och på så sätt lär känna hur personen tycker och tänker.

Information om sidan

  • Editor:

    Jens Klitgaard
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson
  • Fotograf:

    Margareta Bloom Sandebäck