Tolerans eller allas lika värde

Det här är en text som handlar om tolerans. Ofta får man lära sig att tolerans är något positivt, men ordboken säger att det handlar om att ”tåla” någon. Är man lika mycket värd som andra om man bara får vara sig själv så länge andra tål en?

Illustration av två som pratar. Den ena säger: Kul att du är lesbisk. Jag vill att du ska veta att jag absolut inte har något emot sånt. Den andra svarar: Tack? Jag har inget emot heteros heller.


På ett café satt några gymnasieelever och pratade om ett grupparbete. De skulle argumentera för att det är bra att homosexuella får adoptera och så skulle några andra argumentera mot. Men vem får egentligen ha åsikter om vems rättigheter?

Varför hade inte eleverna fått i uppgift att argumentera för eller mot heterosexuellas rätt att adoptera? Egentligen går det inte att tala om någons ”rätt” att adoptera, eftersom det finns regler som säger att alla som vill adoptera ska prövas som lämplig adoptivförälder. Ändå hade eleverna fått i uppgift att diskutera såna rättigheter, när det gäller homosexuella. Kanske handlade frågan därför inte så mycket om just adoption, utan om synen på homosexuella. Och närmare bestämt om heterosexuellas syn på homosexuella.

”Det är härligt med heterosexuella”

Eleverna var glada åt uppgiften. En person tyckte att det var härligt med alla glada och festliga bögar. Det lät som om hon pratade om bögar i allmänhet. Fanns det någon som inte var heterosexuell i gruppen så var det ingen som sa något. Ingen i gruppen sa heller att det var härligt med heterosexuella och att alla heterosexuella är glada och festliga.

Om det nu fanns någon som inte var heterosexuell i gruppen så kanske det var skönt att höra om den här positiva inställningen till bögar. I alla fall skönare än att vara i den andra gruppen om de också var glada åt sin uppgift; att vara motståndare och alltså tyckte illa om homosexuella. Men frågan är om det är okej att bli värderad, även om man blir värderad på ett positivt sätt, när det handlar om sånt som vem man är och hur man ser på sig själv. Om någon tycker att man är härlig för den man är ena stunden, kan man då lita på att personen kommer att tycka det en annan gång? Och kan man tycka tillbaka?

Alla har rätt till en åsikt, men ofta är det bara vissa åsikter som diskuteras. Det är nog sällan heterosexuellas rättigheter diskuteras och att man som heterosexuell får höra att man är härlig, eller illa omtyckt för den delen, på grund av sin heterosexualitet. Och man kan till exempel få höra att man kommer från en spännande kultur om man inte ser typiskt svensk ut, men den som ser svensk ut får sällan höra det på samma sätt. En kvinna som är chef kan få höra att hon klarar sitt jobb bra som kvinna, samtidigt som en man inte får höra att han är en bra chef som man. Och en del kan prata om sin arbetsplats som öppen för att det även finns personer med funktionsnedsättningar där, men de som inte har en funktionsnedsättning får inte höra att arbetsplatsen är öppen för att det finns personer som till exempel ser, hör och går där.

Tolerans räcker inte

Allas lika värde är viktigt i samhället. Det står till exempel i internationella avtal om mänskliga rättigheter och i läroplanerna för skolan. Ändå kan vissas värde diskuteras och inte andras. Oftast handlar det om att prata om personer som avviker från det som många ser som ”vanligt” eller ”normalt”, det som förväntas. Men varför ska några hela tiden kunna tycka till om andra personer?

Hur känns det om någon säger att man är okej ”trots” att man är flata, blatte, funktionshindrad, kvinna, trans eller något annat? Känns det som personen som säger det tycker att man ska vara tacksam? Många vill hellre känna att man är lika mycket värd som alla andra oavsett vad andra tycker. Att bli tolererad räcker inte.

Istället för att säga att alla är lika värda innebär tolerans att man har överseende med någon trots att den är på ett visst sätt. Den som tolererar tar makten över någon annan och kräver tacksamhet tillbaka för något som borde vara självklart. Så länge man måste vara tacksam för att andra låter en vara sig själv så är alla inte lika mycket värda.

Hur eleverna på caféet gick vidare med sitt arbete är oklart. En tanke är vad som skulle ha hänt om de gick till sin lärare och sa att de inte ville diskutera om alla är lika mycket värda eller inte. Det står ju i läroplanerna att allas lika värde ska respekteras i skolan.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Pär Wiktorsson
  • Faktagranskare:

    Eddie Summanen, genusvetare och socionom, fd projektledare Linje 59, Stockholm
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling