Tourettes syndrom är en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och många som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har flera samtidigt, till exempel Tourettes syndrom och adhd eller Tourettes syndrom och Aspergers syndrom.
Tourettes syndrom har inte med intelligens att göra, och det är inte en sjukdom.
Tics
Tics är rörelser eller ljud som man upprepar ofrivilligt. Det kan till exempel vara att man harklar sig, gör någon grimas eller slänger med huvudet. Det kan också vara att man härmas eller säger vissa ramsor, ord eller svordomar.
Om man har tics, har de oftast börjat när man var barn. De brukar minska när man blir äldre. Man brukar ha olika tics i olika perioder. Ibland kan man ha perioder när man har mindre eller inga tics. Om man har Tourettes syndrom har man tics under minst ett år, både rörelser och ljud. Alla som har tics har alltså inte Tourettes syndrom.
Vad beror det på?
Man styr inte själv över ticsen, och än så länge är det okänt varför en del får tics.
Tourettes syndrom går ibland i arv, och därför är det vanligt att flera i en familj eller släkt har tics. Men det kan vara stor skillnad i vad man har för tics.
Förväntningar på hur man ska vara
Tics och andra symtom på Tourettes syndrom kan missuppfattas av andra. Man kanske uppfattas som störande, oförskämd eller rolig. Det kan göra att man känner sig annorlunda, och leda till att man mår dåligt och får dålig självkänsla. Tourettes syndrom kan också skapa problem i ens vardag, till exempel om man måste ticsa när man inte får eller när man måste sitta still.
Om ens svårigheter är så stora att de blir ett hinder i ens vardag, kan det kallas funktionshinder. För neuropsykiatriska funktionsnedsättningar handlar det mycket om att man möter en omgivning som inte har kunskap och förståelse för hur man funkar eller uttrycker sig.
Vad kan man göra?
Det är olika för olika personer vad man behöver för stöd, och det kan vara olika i olika åldrar eller perioder. Oftast minskar ticsen när man blir äldre. Det kan bero på att de ”växer bort”, eller på att man lär sig att dölja ticsen när de kommer, till exempel genom att harkla sig eller hosta. Många lär sig också att undertrycka dem i vissa situationer, till exempel i skolan eller bland mycket folk, men låter dem komma hemma.
Om ticsen inte ger stora problem, kan det räcka att man själv och ens familj eller andra omkring en får veta att man har Tourettes syndrom, och lära sig mer om vad tics är. Mycket i livet brukar bli lättare om andra känner till hur man funkar. Att man själv får hjälp att förstå och acceptera hur man funkar är också viktigt.
Om man har tics som man störs av väldigt mycket eller som är tvångsmässiga, kan man få behandling. Det kan vara att man får träna på att inte ticsa och ibland medicin som minskar ticsen.
