Alternate Text

Andras svar

 

Så här har andra svarat:

Hålla tyst 41%
Går dit 44%
Annat 3%
Bokar tid men går inte 12%
Totalt har 1084 personer röstat!
  • det är kanske så att ingen förstår honom.
  • han kanske har svårt att öppna upp sig och är rädd att hans kompisar ska skratta åt han. han kanske också har problem om något som handlar om sin familj eller något han inte vill säga till sin familj. 
  • han kanske haft personer som mobbar honom men han tror nog att det blir mer trubbel då.
  • han fick panik och trodde det skulle bli värre 
  • Han tror att han är ensam om att ha de känslorna
  • Det kan bero på att han känner att han kommer få en konstig respons av familjen och bli behandlad konstigt av familjen. Jag berättade för min familj att jag ständigt gick och tänkte på döden, hur folk berättar hur fort livet går och att inte blir klar innan det är dags att ta farväl. Responsen jag fick av pappa var ungefär: "Så kan man känna ibland", och sedan så fortsätte de med vad de gjorde utan att reflektera så speciellt mycket om vad som hände. Förutom min farmor. Min farmor är så otroligt förstående och talade om för mig att livet inte alls går så fort och de som tycker det tänker inte på det på rätt sätt. Hon sade att de bara tänker på vissa få händelser och inte på helheten av de livet de hittills har varit med om. Detta botade nästan mig direkt från mina flera veckor långa (kan man kalla det så) depression.Tips till de som känner som jag kände: Tänk på det min farmor berättade för mig!
  • Han trycker ner sina egna känslor pågrund av dålig självkänsla. Han tycker att han får klara sig själv. Saknar initiativförmåga mer än vanligt, för han lider av nedstämdhet.
  • Hade Mårten varit som mig hade Mårten fattat att prata med någon som får betalt av att låtsas bry sig, inte kmr hjälpa, för de bryr sig inte om Mårten egentligen, de bryr sig om pengar :))
  • Svårt att prata om känslor och vill inte lägga tyngden på andra
  • Det enda han vinner på är att han "bevarar" sin stolthet. Det han förlorar på det är att han fortsätter må dåligt. Han kan skämmas över hur han mår.
  • Han är kanske rädd för vad folk ska tycka om honom om han berättar att han mår dåligt. Han kanske tror att de kommer att tycka att han överdriver, är känslig och att han inte ska tycka synd om sig själv när han har förstorat situationen. Eller så kanske Mårten har svårt att uttrycka sig och vet inte hur han ska berätta för andra att han mår dåligt.
  • Jag tror att han går till kuratorn. Eftersom han skäms över att han mår dåligt och har därför svårt att prata om situationen.
  • Det är lite svår att prata med nån som inte förstår och inte vill förstå. jag har det så själv så på praktiken jag och min handledare känner varandra väldigt väl men när jag pratar om mina problem i livet så förstår han inte och han vill inte förstå.så det är inte så lätt. 
  • Han vågar inte berätta för någon hur han mår eftersom han är rädd eller skäms att andra ska höra det och skratta åt honom. 
  • Det kan vara om kompisarna och föräldrarna.
  • Det är viktigt att prata ut om sina känslor för att det släpper en väldig tyngd från sina axlar när man har pratat ut och fått råd. Det är väl bra att det finns en person som en kurator att prata med om man inte våga prata om det till familj och vänner. Inget att skämmas åt!
  • Han håller tyst för han är kille och samhället säger därför att han inte får öppna sig och visa sina känslor. Därför håller han allt inom sig i hopp om att det ska bli bättre. Men innerst inne vet han att det inte kommer bli det. Han vet heller inte riktig vad han ska göra och tror inte att något kommer hjälpa, han ser bara en mörk, dyster framtid. 
  • Han kan bara förlora på det. Jag tror att han håller tyst för att familjen kan anklaga honom.
  • Enligt mig så tar Mårten först stegen i att uttrycka sig nu, därför att när t.ex jag blev väldigt deprimerad så blev det till slut nog. Jag började leta efter en lösning som skulle involvera att prata men inte så öppet och till sist så blir kuratorn bästa alternativet. Och att inte fega ur för att man för det första inte bara bestämmer t.ex. Ett möte och sen bara sticker. Dessutom så bokade han mötet för en anledning.
  • Jag vet inte. När jag mår dåligt, är jag tyst.
  • Han vill inte lägga press på hans kompisar eller föräldrar, och han vill inte oroa de.
  • Jag tror att mycket handlar om rädsla. Många olika typer av rädslor, till exempel så kanske Mårten är rädd för att berätta eftersom han inte vet vad kuratorn kommer säga som svar på varför han mår dåligt. Sen kan det också vara rädsla över att han kanske har någon typ av diagnos, så som depression eller bipolär sjukdom.
  • Det bästa skulle väl antagligen vara att gå dit och prata med honom men jag förstår om han tycker att det är jobbigt. Jag personligen mår inte så jättebra just nu, kanske skulle behöva prata med någon, jag vet inte, men grejen är den att jag inte tycker om att vara i centrum. Jag tycker inte om tanken att jag ska sitta och klaga på mina problem medan någon sitter och lyssnar. Det känns som om mina problem inte är tillräckligt stora och att det bara blir löjligt att jag sätter mig själv i en slags offerposition. Så kanske Mårten också känner.
  • Egentligen tror jag Mårten vill prata med någon men att han inte vet vad som kommer hända och om personalen på ungdomsmottagningen ens bryr sig. Han kommer bara må sämre om han inte bokar en tid och håller sina tankar inom sig och må ännu sämre.
  • Kanske för att han är rädd att personen han pratar med kommer sprida vidare hur han känner till föräldrar och/eller vänner, och han är inte beredd att prata om det än med de.
  • Han kanske skäms.
  • Jag tror Mårten håller tyst för att inte visa för dom andra killarna att han mår dåligt, för som kille förväntas man vara cool med många andra kilar i, och att då vara den killen som sticker ut lite kan nog bli jobbigt.
  • Han tror att det bara blir sämre av att prata med någon.
  • Han är tyst för att det är jobbigt att prata och alla kommer fråga om det.
  • att det är läskigt att prata om sina problem.
  • Han vill men vågar inte ... som jag.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Cecilia Birgerson och Jens Klitgaard
  • Faktagranskare:

    Mina Gäredal, säkrare sex- och hälsohandläggare, RFSL ungdom, Stockholm, Cecilia Löfberg, fil.dr vid Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet och Jens Malmström, projektledare killfrågor.se
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson