Var står det om de mänskliga rättigheterna?
Länderna i FN arbetade gemensamt fram FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 1948. Den är en uppmaning till alla världens länder. Senare har det tagits fram avtal om mänskliga rättigheter, avtal som undertecknande länder måste följa. Några exempel är
- Konventionen om de medborgliga och politiska rättigheter
- Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
- Konventionen om barnets rättigheter
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Sen har olika delar av världen, som till exempel Europa, tagit fram egna lagar för att skydda de mänskliga rättigheterna. I Europa finns den Europeiska konventionen för skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen. I Sverige är Europakonventionen grundlag så inga lagar eller beslut får gå emot den.
Vad betyder det för dig?
Det är inte alltid så lätt att se vad de mänskliga rättigheterna kan betyda, men de påverkar många människors vardag. När politikerna fattar beslut så måste de utgå från rättigheterna. Därför finns det till exempel lagar som säger att alla människor ska behandlas lika och därför ska skolan ge alla elever kunskap om vilka rättigheter de har.
Det är också en trygghet för alla att politiker inte får bestämma vad som helst. De får inte fatta ett beslut som går emot de mänskliga rättigheterna. Dessutom kan man gå till polisen, olika ombudsmän och domstol om någon bryter mot ens mänskliga rättigheter.
Många olika rättigheter
Det finns väldigt många olika mänskliga rättigheter. Här är några exempel:
Äktenskap: Man har rätt att gifta sig med den man vill och det är förbjudet att tvinga någon att gifta sig. Är man gift så är man lika mycket värd som den man har gift sig med och man ska inte behandlas sämre.
Yttrandefrihet: Man har alltid rätt att ha en egen åsikt och att berätta om den åsikten genom tal, text eller bild. Men om det handlar om något som andra kan tycka är kränkande eller diskriminerande så får man inte alltid berätta om sin åsikt.
Hälsa: Man har rätt till en god hälsa och att få sjukvård när man behöver det. Dessutom ska politiker arbeta för att samhället ska förebygga sjukdomar och för att alla ska må bra så att man inte behöver sjukvård.
Arbete: Man har rätt att få okej betalt för ett jobb och jobbet ska vara tryggt och säkert. Dessutom ska politiker försöka se till att det skapas arbete så att så många som möjligt har jobb.
Utbildning: Man har rätt att få lära sig att läsa, skriva och räkna och få en utbildning som gör att man klarar sig i samhället. Grundskolan ska vara obligatorisk, kostnadsfri och tillänglig för alla.
Diskriminering: Man har rätt att inte diskrimineras på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. I Sverige får man från och med 2009 inte heller diskrimineras på grund av könsöverskridande identitet och uttryck eller ålder.
Minoriteter: Tillhör man en etnisk minoritet i ett land så har man rätt att tala sitt eget språk och att umgås med andra från samma minoritet.
Barn och ungdomar: Som ung har man alltid rätt att få säga sin åsikt och vara med och bestämma om saker som handlar om ens eget liv. När vuxna fattar beslut som påverkar unga så ska de alltid tänka på ungas bästa. Unga ska skyddas mot våld och missbruk.
Kvinnor: Man får inte diskrimineras eller behandlas illa för att man är kvinna och man har rätt att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv. Regeringar ska se till att det blir jämställt mellan män och kvinnor.
Flyktingar: Om man förföljs i ett land så har man rätt att fly till ett annat. Länder ska ta emot flyktingar och försöka hjälpa den som flytt att få ett bra liv.
Om rättigheterna inte följs
Varje land ansvarar för att de mänskliga rättigheterna respekteras. Det ska finnas domstolar och ombudsmän som man kan kontakta om någon bryter mot ens rättigheter. I Sverige finns det flera olika ombudsmän som kontrollerar att de mänskliga rättigheterna följs, till exempel Barnombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannen.
