Alternate Text

Adrian, Alexandra, Anton och Benjamin pratar om trans och kön

Det finns föreställningar om vad kön är och förväntningar på hur man ska vara om man har ett visst kön. Ofta funkar de som osynliga regler, som blir extra tydliga när man bryter mot dem. Adrian, Alexandra, Anton och Benjamin är alla transpersoner med olika erfarenheter av att möta föreställningarna om hur man "ska" vara.

– Den som vill förstå hur samhället funkar för transpersoner bör lyssna på transpersoner. Inte bara en transperson utan flera, eftersom det finns många olika erfarenheter. Jag och andra transpersoner behandlas ofta illa även om cispersoner kan ha svårt att märka det, säger Adrian.

Anton håller med:

– Ja, många fattar inte hur det kan kännas att ofta bli kallad hon om man är något annat. Det kan komma frågor som ”vad är ditt riktiga namn?” Trots att man har presenterat sig med namnet man vill använda.

Tre personer sitter och fikar.

Adrian brukar förklara det som att det är som att kalla honom för något riktigt förolämpande. För att det ska bli lättare för andra att förstå.

Alexandra pratar om hur mycket det betyder att transpersoner syns och hörs på olika sätt i samhället.

– Det gör att cispersoner kan få mer kunskap, och att det själv går att få stöd i sina funderingar. Om man känner att man inte passar in i förväntningarna på hur tjejer och killar ska vara, eller att en person ens måste vara det ena eller andra. Det skulle behövas ännu fler förebilder.

– Förebilderna finns där, fast man får söka upp dem själv. Jag blir inspirerad av att gå på aktiviteter som till exempel anordnas av RFSL, Riksförbundet för homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter. Senast var det på en transtemadag, berättar Benjamin.

Anton fortsätter:

– Man hittar förebilder bland sina kompisar. Det är så viktigt att komma ihåg att man inte är ensam om att vara transperson eller om att fundera på om man är det. Tack och lov för nätet! Alla som jag träffat genom RFSL Ungdom är också fantastiska.

Svara på frågor

Adrian, Alexandra, Anton och Benjamin har skilda tankar om att många cispersoner har svårt att förstå att det finns olika sätt att se på kön. Det alla är överens om är att det ofta kommer frågor från personer som själva ser sig som ”normala” när det handlar om kön.

– Jag brukar ha ganska stort tålamod med såna här frågor. Jag hjälper gärna folk att förstå mer, men varje person måste själv få bestämma vilka frågor hen tycker det är okej att svara på och inte, säger Alexandra.

Frågor kan göra att man känner sig annorlunda eller utanför. Det kan upplevas som orättvist att transpersoner måste förklara sig medan cispersoner bara kan ställa frågor utan att fundera över varför de är nyfikna eller hur frågorna kan påverka den som förväntas svara. Benjamin tycker att han ofta behandlas som någon sorts expert på transfrågor eller representant för alla transpersoner.

– Jag måste alltid ha ett svar på väldigt privata frågor, om hur jag känner mig och hur det fungerar med kroppen eller med sex. Jag tycker egentligen att lärare och andra borde lära sig mer på annat sätt. Det finns mycket att läsa både på nätet eller i böcker.

När andra inte förstår

Även om man förklarar vad en transperson är så är det inte säkert att alla förstår, eller vill förstå. Anton berättar mer om hur man kan tänka om till exempel föräldrar har svårt att förstå. Han säger att man inte ska ge upp om de först reagerar negativt.

– Eftersom samhället ser ut som det gör kan de behöva tid att förstå, om de själva är cispersoner. De kan behöva sin process men under tiden är det viktigt att man har andra att vara med och får stöd av.

Alla fyra är överens om att det är viktigt med organisationer som RFSL Ungdom och de särskilda fritidsgårdar som finns på några ställen i landet. Dit kan transpersoner och de som funderar över sitt kön gå för att få stöd och träffa andra som är i liknande situationer. Samtidigt tycker de att man ska kunna ställa krav på vården och skolan.

– Är det vårdpersonal eller lärare ska de kunna möta alla med respekt i sitt jobb. Om de inte förstår kanske det är bäst att gå till någon annan om man har möjlighet, säger Adrian.

Fråga andra transpersoner för att hitta personer på mottagningar med kunskap om transfrågor, tipsar Adrian, Alexandra, Anton och Benjamin. Genom att söka på nätet kan man också hitta psykologer eller ungdomsmottagningar med särskild hbt-kompetens.

Blir samhället bättre?

Alla är överens om att det ser olika ut för olika transpersoner. Det beror till exempel på vänner och familj, var man bor, hudfärg, religion, sexuell läggning med mera. Men alla kommer på något som är positivt.

– Det blir lättare och lättare att hitta eller skapa nätverk med bra personer som man kan ha runt omkring sig som transperson. Jag tycker också att det är bra att hbt-rörelsen mer och mer pratar om transfrågor, säger Adrian.

– Jag har hört om dåliga erfarenheter från utredningar om transsexualism, men är glad att de som arbetar med min utredning är respektfulla, är Benjamins kommentar.

– Man får ju bestämma mer om sin kropp nu utan att själv behöva betala för en egen läkare om man vill ändra på den. Men jag skulle önska att alla fick bestämma över sina kroppar helt, säger Anton.

– Fler tänker på vad de säger och gör, att det inte går att ta en massa saker för givet bara för att man tror att någon är antingen kille eller tjej, avslutar Alexandra.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Johan Nilsson
  • Manusunderlag:

    Pär Wiktorsson, föreläsare, författare och skribent i frågor som rör normer och diskriminering
  • Fotograf:

    Ulrica Zwenger