Farman slutade kontrollera sina systrar

Farman Sediq är 24 år. Han kom till Sverige och området Bergsjön utanför Göteborg från Irak med sin familj för tio år sen. När han växte upp togs det för givet att han som kille och ende son i familjen skulle bevaka och kontrollera sina två systrar. Det var viktigt att ingen pratade illa om dem och Farman höll koll på var de var och besökte deras skola, till exempel. 

Farman förväntades också bevaka sina kompisars systrar. Han skulle ”vara en man” och ringa kompisarna och berätta om han sett någons syster göra något olämpligt, som att vara ute och festa till exempel. På samma sätt förväntade Farman sig att kompisarna ringde honom om hans systrar gjorde något de inte borde. Han bekymrade sig inte för att såna samtal kunde leda till att systrarna kunde bli misshandlade, hotade eller inlåsta. Även om han själv aldrig misshandlade sina systrar fysiskt, har han kompisar som gjort det. Kontrollen handlade om att försvara familjens heder, säger Farman.

Självklart att tjejer inte hade samma rättigheter

För Farman var det självklart att tjejer hade andra regler i livet än killar. Som son i familjen hade han ständigt större frihet. Han hade flickvänner, men systrarna fick inte vara tillsammans med killar. Själv kunde han chatta med tjejer på nätet, men upptäckte han att tjejen var någon han kände, ringde han genast tjejens bror och berättade att systern betett sig ”lösaktigt”. Farman tyckte också att Fadime Sahindal, som blev mördad av sin egen far för att hon levt på ett ”västerländskt sätt” och offentligt talat om hedersförtryck, fick skylla sig själv. Alla hans vänner hade samma bakgrund och de bodde i samma område, vilket gjorde att synen på heder inte ifrågasattes.
- Jag hade varken dåligt samvete eller ifrågasatte våra olika villkor. Inte förrän jag var 17 år började jag tänka på vem jag egentligen var och vad jag egentligen gjorde.

Misshandlad flickvän fick Farman att börja ifrågasätta

En av anledningarna till att Farman började fundera på sina värderingar var att tjejen han då var tillsammans med blev misshandlad av sin bror till följd av att hon träffade Farman.
- Jag insåg att tjejen jag älskade blev misshandlad på grund av mig. Det var ohållbart. Jag var tvungen att lämna henne.
Händelsen fick Farman att stanna upp och tänka till. Han började ifrågasätta om det verkligen var rimligt att han inte ville att hans flickvän skulle bli kontrollerad av sin bror, samtidigt som han själv kontrollerade sina systrar på ett liknande sätt. Ungefär samtidigt startade ”Sharaf hjältar”, ett projekt som drivs för att stötta unga killar i att ta avstånd från hedersförtryck, i Göteborg. Farman kom i kontakt med dem och det hjälpte honom när han började ifrågasätta det han tidigare tagit för givet.

Fick hjälp att ompröva sig själv

Via Sharaf hjältar fick Farman möjlighet att se på hederstänkandet utifrån och lära sig om mänskliga rättigheter.
- Jag hade bott i Sverige i sex år och det här var första gången jag hörde talas om mänskliga rättigheter och lagstiftningen som skyddar dem.
Hos Sharaf hjältar mötte han personer med liknande erfarenheter som han själv. De hade både förståelse och kunskap och kunde se situationen utifrån ett ungdomsperspektiv. Det betydde mycket, för det tar tid och ansträngning att möta sina egna fördomar, menar Farman. Han kände sig förvirrad, men också arg. Det var en lång process att omvärdera det han så länge sett som rätt och fel.

Mycket har förändrats

Till en början väckte hans ifrågasättande mest förvåning och nyfikenhet i den egna familjen. Farman berättade vad det handlade om och så småningom övergick förvåningen till förståelse. Men hos en del kompisar fick han höra att han var en hallick och en förrädare och han vet att andra som gjort samma resa inte haft det lika smidigt hemma. En del blir utsatta för hot och pressas att sluta ifrågasättandet. I Farmans familj har mycket förändrats. Systrarna har idag samma frihet i livet som Farman och föräldrarna står bakom sina barns rättigheter.

En del av Farmans gamla vänner har också tagit avstånd från hedersförtryck, andra inte. Farman fördömer ingen, trots att det finns de som idag tagit avstånd från Farman på grund av hans nya värderingar.
- De har valt bort möjligheten att omvärdera sin hållning. Det första steget är att erkänna att det finns ett problem. Man kan aldrig tvinga någon till det, men möjligheten finns alltid kvar.
Farman menar att han har vunnit mycket genom sitt ifrågasättande.
- Jag har hittat mig själv och känner mig inte längre begränsad av hederstänkandet. Jag känner större empati med andra och accepterar inte orättvisor. Mina nya värderingar kommer jag att bära med mig under resten av mitt liv och jag kommer inte att utsätta mina barn för samma förtryck som mina systrar fick uppleva.

Stort behov hos unga att prata

Idag arbetar Farman för att ingen ska behöva leva under hedersförtryck. Han jobbar själv för Sharaf hjältar och är bland annat ute och föreläser i skolor och leder kurser med unga killar som vill ifrågasätta hederstänkandet. Många ställer sig spontant upp och berättar om egna erfarenheter. Behovet är stort och det finns mycket att göra, menar Farman. En stor del av arbetet för att minska hedersförtrycket har med integration att göra, menar Farman.
- Var man bor spelar egentligen ingen roll så länge man är en del av samhället. Killar som växt upp som jag befinner sig ofta i ett mellanförskap, där de står med ena benet i den svenska kulturen och det andra i hemlandets och föräldrarnas kultur. De känner sig inte hemma någonstans. Ofta är föräldrarna arbetslösa och själva känner de sig oönskade på arbetsmarknaden.

Minskad rädsla = minskat hedersförtryck

Förutom att få in människor på arbetsmarknaden, krävs också fler möten mellan föräldrar från olika kulturer. Det främmande är ofta skrämmande och minskad rädsla leder till minskat hedersförtryck, menar Farman. Många av de svenskar som bor i Bergsjön är socialt utslagna och flera är alkoholister eller narkomaner, berättar Farman.
- Min mamma träffade under många år inga andra svenskar än dessa. Med det i åtanke är det lättare att förstå att man som invandrad vill kontrollera sina barn för att de inte ska sluta så illa. Men så fort min mamma kom i kontakt med svenska mammor som tänkte på och oroade sig för sina barn precis som hon själv, minskade rädslan.
Farman tycker också att det finns mycket att vinna på att öka kunskapen i det svenska flyktingmottagandet. Man kan bli bättre på att ta emot familjer, särskilt från krigshärjade länder och hjälpa dem att förstå att de inte behöver vara rädda längre.
- Pappor som kommer hit från krigshärjade länder är vana vid att försvara sin familj mot omgivningen. Vi som tar emot dessa personer måste hjälpa dem att förstå att de nu inte längre behöver vara rädda, att de inte längre behöver skydda och kontrollera sina familjemedlemmar på samma sätt.

Uppdatera hedersbegreppet

För Farman har hedersförtrycket inget direkt samband med religion. Själv kallar han sig för troende muslim och feminist. När det gäller själva hedersbegreppet behöver det uppdateras, tycker Farman.
-  Det är ju egentligen något bra att vara en hederlig människa. En viktig del i att känna sig hederlig är att ha sysselsättning och kunna försörja sig. Hedern sitter inte i om ens dotter har pojkvän eller inte.
De som vill lämna hedersförtrycket bakom sig behöver stöd, precis som han själv fick, menar Farman.
- Det är en svår process. Jag tänker kring hedersförtryck som kring alkohol: man behöver människor som stöttar en när man förändrar sitt beteende och sitt sätt att tänka.