Hur blir jag av med ångesten?

Fråga

Jag har jobbiga tankar som handlar om en rädsla att få hiv. Tankarna handlar om olika ”farliga” situationer som jag utsätter mig för.

Det kan till exempel vara att det finns en liten fläck någonstans där jag är. Då tänker jag att det kanske är blod, och även om jag inte rör vid fläcken utan direkt går därifrån och tvättar händerna, så tänker jag sen att jag kanske ändå råkade göra det.

Sen får jag ångest och oro i flera timmar, fast jag egentligen vet att det inte borde vara något att oroa sig för.

Nya såna här tankar kommer nästan varje dag. Det är olika i perioder hur mycket det är. När jag känner mig glad och stark kommer tankarna inte så ofta. Hur kan jag göra för att de ska försvinna helt?

Svar

Det du beskriver brukar kallas för tvångstankar eller tvångshandlingar. De kan se olika ut och det är olika hur mycket man har. Många har tvångstankar någon gång ibland, som handlar om att man vill minska oro för något genom något visst beteende.

Man kan till exempel tänka: "Om jag låter bli att nudda strecken på trottoaren kommer det att gå bra på provet." Vanligtvis är såna tankar inte så jobbiga. De försvinner sekunden efter att man tänkt dem. Men hos en del stannar de kvar och ställer till besvär i tillvaron. Jag tycker att det verkar vara så för dig.

Som du säkert vet kan hiv inte överföras på det sätt som du beskriver. Men när man har tvångstankar brukar det inte hjälpa så mycket att man vet det. Man är ändå orolig och försöker minska sin oro på olika sätt.

Beteenden man använder för att minska oro eller rädsla brukar kallas säkerhetsbeteenden. Men precis som du skriver så minskar inte oron av dessa säkerhetsbeteenden, den kan snarare öka och framför allt håller den i sig längre. Det är alltså bland annat de beteenden man använder för att minska oron (gå iväg från det ”farliga”, tvätta händerna och så vidare) som gör att tvångstankarna fortsätter.

Du skriver att det kommer nya tankar om farliga situationer nästan varje dag. Det låter väldigt jobbigt. Oro och ångest är obehagliga känslor som gör att det blir svårt att slappna av och koncentrera sig på annat.

Förmodligen är det så att du mår lite sämre just nu, har mer att tänka på och kanske lite högre ångestnivå än vanligt. I såna lägen kan man reagera olika. En del blir mer nedstämda och orkeslösa, andra kanske allmänt stressade eller lättretliga. Du reagerar med att försöka kontrollera din oro med hjälp av tvångstankar.

Att du har mindre jobbiga tankar när du känner dig glad och stark, stämmer säkert. Samtidigt är det svårt att alltid vara glad. Livet är jobbigt ibland, men det ska inte behöva innebära att du dessutom behöver kämpa med tvångstankar.

Jag tror att du kan behöva hjälp av någon som är utbildad på just de besvär du beskriver. Det finns bland annat samtalsbehandlingar som hjälper mot tvång. För att få hjälp att hitta rätt kontakt, kan du kontakta din skolsköterska eller en ungdomsmottagning.

Vanligtvis är det barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, som kan erbjuda bra behandling. Det är olika hur lång kontakt som behövs, kanske räcker det med att träffa en psykolog eller psykoterapeut några gånger för att få hjälp med hur du kan tänka och förhålla dig för att minska på tvångstankarna.

Du kan även öva själv. Då handlar det om att försöka minska på dina säkerhetsbeteenden. Istället för att gå iväg från det ”farliga” eller tvätta händerna i onödan, ska du vara kvar i situationen där oron har väckts och göra som du hade tänkt göra från början.

I ditt exempel skulle det innebära att du gör så här: Du ser den bruna fläcken. Du låter tankarna på hiv och farligheter komma. Du känner din oro öka och vill gå därifrån och tvätta händerna. Istället står du kvar, noterar oron, hur den känns i kroppen, accepterar den som en känsla som man kan ha.

Efter en stund, medan du gör det du skulle där fläcken är, så kommer du att märka att oron minskar lite. Den kan komma tillbaka som nya tankar, men när du fortsätter öva på det här sättet så kommer du att märka en minskning som även minskar dina tvångstankar. Det kan vara jobbigt att bara öva på egen hand, och därför tycker jag att du ska söka hjälp så att du kan få stöd i detta.

Med vänliga hälsningar

Mikael Cleryd, psykolog

Information om sidan

  • Manusförfattare:

    Mikael Cleryd, psykolog