Jag oroar mig hela tiden

Fråga

Jag oroar mig för saker hela tiden. Det kan handla om någon i min närhet som ska resa bort, eller att jag är rädd för att saker jag sagt i förtroende till någon ska komma fram. Detta är bara två exempel av väldigt många.

Det är som att jag söker efter saker att grubbla över. Att jag inte tillåter mig vara glad och lycklig som jag borde vara. Dessa små onödiga saker begränsar mig och försämrar min vardag.

När något jag oroar mig för "går över", dyker bara nästa problem upp. Jag måste lära mig att släppa det, men vet inte hur.

Har du något tips om vad jag kan göra? Ska jag vända mig till någon eller är det något som kommer gå över tids nog?

Svar

Vissa oroar sig mer än andra, men varför vet ingen. En del är mer lugna och tar saker som de kommer. Medan andra är mer ängsliga och försöker förutspå allt som kan gå fel.

Förmodligen är det så att båda typerna behövs. Det finns fördelar med att oroa sig. Man blir mer alert och mer beredd på vad som kan hända.

Oro kan också vara kopplat till kreativitet. Men oro kan vara väldigt jobbigt och precis som du skriver så kan den begränsa ens liv på ett onödigt sätt. Den kan även göra så att man blir nedstämd.

Det finns många med teorier om hur man ska hantera oro så att den inte tar över ens liv. Avslappningsövningar rekommenderas och att man ser till att motionera så att man blir starkare och piggare. Att må bra i övrigt brukar göra det lättare att hantera oro.

De flesta teorierna kring det här handlar om att man behöver tänka på att inte låta oron styra. När man låter oron styra brukar man bli mer orolig. Med styra menar jag att man till exempel avstår från att göra saker, för att man oroar sig för vad som kan hända.

Ett annat sätt som oron kan styra på är man försöker kontrollera varenda liten detalj och inte vågar lämna något åt slumpen. 

Till viss del har du rätt i att oron går över med tiden. Men det du själv kan göra är att tänka på oron som en känsla som kan komma och gå. Men som inte behöver betyda så mycket.

När man har en känsla är det lätt att tolka den som "sann". Det vill säga om man är rädd, så tror man genast att det finns något att vara rädd. Men det behöver faktiskt inte vara så.

Ofta är känslor inte alls sanna utan bara en information bland annan information. Alla känslor kan man inte ta hänsyn till. Men personer som oroar sig mycket brukar ta oron som en viktig signal om att något är fel. Känslor är nämligen ganska övertygande. Ofta sätter de igång tankar och beteenden, ibland helt i onödan.

Du beskriver till exempel hur du nästan söker efter saker att grubbla över. Jag tror att det kan vara precis så. Oroskänslan leder till att man försöker hitta passande tankar, till exempel katastroftankar, som passar med känslan. Det verkar vara så att hjärnan hela tiden söker en mening med det man känner.

För att hantera oro på behöver man bete sig lite tvärtom emot vad som är det automatiska sättet att reagera.

  • När du drabbas av oro, istället för att söka efter farligheter och risker, kan du notera känslan precis som den är. "Nu har jag den där oroskänslan igen".
  • Notera hur det känns i kroppen, hur känslan påverkar din hjärtrytm eller ditt sätt att tänka.
  • Bestäm dig sen för att den får vara där, den får fara omkring som den vill inombords, men den ska inte styra hur du gör eller ens hur du tänker.

Tyvärr kan jag inte bli mer konkret än så i mitt svar här. Om du har möjlighet så finns det bra behandling mot oro, framförallt det man kallar för kognitiv beteendeterapi, KBT. Det kan i ditt fall räcka med några få samtal för att du ska hitta ett nytt förhållningssätt. Men fortsätt även öva på egen hand med att uppfatta och känna oron men inte ta den för sanning.

Med vänliga hälsningar

Mikael Cleryd, psykolog

Information om sidan

  • Manusförfattare:

    Mikael Cleryd, psykolog